Tore Ahlsén lutar sig mot balkongräcket och stirrar ner på den kala gården. Han tycks melankolisk, fastän byggnaderna han ritat nu står färdiga. Barn kivas där nere. Atmosfären är grå och trist.

– Ja, här bor man nu på Henriksdalsberget, som vi ritat, säger arkitekten suckande och förklarar att området i själva verket inte är klart. Han reciterar en dikt:

– ”Från en balkong ser jag ut i parken, trä’na ser jag ej, men jag ser ju marken.”

Scenen går att finna i en tv-dokumentär om bröderna Tore och Erik Ahlsén. Inspelningsåret är 1976 och i odyssén över arkitekternas karriärer utgör Henriksdal den svårmodiga finalen.

Inte nöjd med parken
Men var bröderna verkligen missnöjda med sitt verk?

De avled i slutet av förra seklet och kan inte svara själva, men sönerna Sven och Erik – som också är arkitekter – minns hur resonemanget gick.

Sven Ahlsén (son till Tore) bodde 29 år på Henriksdalsberget:

– Pappa tyckte att det var fint. Men han var inte nöjd med parken. Anledningen till att man lade en kransbebyggelse på berget var ju för att få till grönytan. Pappa sa ofta att parken var större än Kungsträdgården. Först på 80-talet fick man till den som den var tänkt, och numera är det som en djungel sommartid. Det blir oerhört frodigt.

Erik Ahlsén (son till Erik) bodde fem år i området:

– Jag är säker på att de tyckte de lyckats med helheten med kransen runt en park. Sedan finns detaljer de säkert var mindre nöjda med, men jag tror inte att de tyckte lösningen från 50-talet var rätt för 70-talet. Med färre lägenheter hade de säkert sänkt våningshöjden men behållit huvudprincipen.

Så här var det nämligen. Redan 1950 tog Erik och Tore Ahlsén fram ett förslag för snudd på hela Västra Sicklaön. Lermodellen visar hur mängder av låga hus sicksackar sig fram över berget. Småbutiker, fritidslokaler och restauranger skulle här få plats i en gemytlig by med 350 bostäder.

Sedan kom Österleden.

Inte själva vägen, förstås, utan planerna för den. Motortrafikleden placerades som granne. Och markytan för det nya området minskade rejält.
Planerna bromsades, decennierna gick.

1964 kom en ny plan, anpassad för ett nytt krav på 700 bostäder. Det blev svårt att stå emot, medgav arkitekterna. Produktionsmetoderna krävde ju att krokigt blev spikrakt, och att lågt blev högt.

– Ett fel man gjorde var att det blev så stort. Men vid den här tiden skulle man ha fram en miljon bostäder. Då fick man rita på det sättet, berättar Sven.

– Jag har fått berättat för mig att de satt en natt med lera och gjorde den här kransen, säger Erik.

Ingen flört med borgen
Det refereras ibland till att arkitekterna flörtat med den forntida borg som tidigare funnits på platsen, men det tror inte Sven på.

– Nej, de ville mer få fram grönytan. Man skapade en miljö som skyddade barnen.

– Bilarna finns bara på utsidan, och under husen, säger Erik.

Vissa klagar ibland på att området blivit lite för mycket av en ”bubbla”. Trots läget nära stan tar det ett tag att ens lämna berget. Erik kommenterar:

– Det är vare sig stan eller Nacka, och det är jobbiga backar med barnvagn. Man känner sig lätt isolerad. Men det gäller i och för sig inte bara det här området.

Henriksdalsberget blev snabbt populärt med sina moderna och rymliga lägenheter. Medelklassfamiljer som tröttnat på att bo trångt i nedgångna innerstadslyor var villiga att betala ansenliga hyror för att bo högt upp bland det gröna och nya. Följden blev dagisbrist – men också egna byalag.

Centrum försämrades
Med tiden skiftade området karaktär. Det centrum som funnits, med mataffär, vårdcentral, post och bibliotek, monterades gradvis ner. Skolan försvann också. Många barnfamiljer flyttade.

– Det var en generering, och området fick lite dåligt rykte i svängar. En del kallade det ”dasslocket”, minns Sven.

Erik fyller i:

– All service hade ju försvunnit. Och vid busshållplatsen fanns ungdomsgäng som drev omkring utan fast plats i tillvaron.

I dag är läget ett annat. Bostäderna har blivit investeringar, och varje kvadratmeter i lägenheterna anses vara värd 30 000 kronor (2009 köptes de loss för 11 609 kr/m2). Det har gjort området tryggare, hävdar somliga, men också lite tråkigare.

– Det bästa vore en blandning av hyresrätter och bostadsrätter, säger Sven.

Kända för Årsta
Bröderna Ahlsén är högt aktade inom svensk arkitektur. De har vunnit priser för hus som PUB och Medborgarhuset i Örebro, men är kanske mest kända för 40-talets Årsta centrum, folkhemspärlan med en piazza inramad av kulturhus, bibliotek och varierande bebyggelse. Faktiskt inte helt olikt det ursprungliga förslaget för Henriksdal.

Samtidigt var de duktiga på att förnya sig, och anamma nya idéer.

– Ideologier och samhället på 1940-talet var väldigt annorlunda mot 70-talets samhälle med sin tekniska utveckling med TV, utökade kommunikationer, snabbköp med mera där bland annat bostadsbristen var ett samhällsproblem. Och bröderna var med sin tid, berättar Erik.

Så kom Tore Ahlsén också att bosätta sig på Henriksdalsberget.
Om han och hans bror hade kunnat återse området i dag hade de sannolikt saknat sitt centrum. I alla områden de byggde var mötesplatsen högt prioriterat, och duon ville ha mer än affärer. Kultur och social service var nog så viktigt.

I SVT-dokumentären från 1976 säger Erik Ahlsén d ä så här:

– Det handlar om vad folk ska göra socialt. Ska man ha en demokrati måste folk träffas. Vi vill stimulera en debatt och ett födande av intressen.

Han betonar lite senare i programmet:

– Vi bygger för människor, inte för byggmästare eller staten.

Jörgen Löwenfeldt


Henriksdalsberget
Byggår: 1968-1970
Lägenheter: 770 stycken
Byggherre: Bostads AB Nacka-Stockholm och Skanska.
Bebyggelsen: Området består av två höga skivhus på fem till åtta våningar placerade i en krans runt en inre gård. Området är helt trafikseparerat. Utåt är fasaden ockragul, för att smälta ihop med Södermalm, inåt grå, för att smälta ihop med naturen.
Namnet: Henriksdalsberget har fått sitt namn efter rådmannen Hindric Spak, som i mitten av 1700-talet var inspektor på Danvikens hospital. Han ägde en gård i området som hette just Henriksdal.
Några kända invånare genom tiderna: Katarina Taikon, Özgür Can, Max Peezay, Ann Jäderlund, Robert Gustafsson.
Lokalhistoria: Miljöpartiet bildades i en lägenhet i Henriksdal.
Framtiden: Nacka vill att hela Västra Sicklaön ska bli en tät stadsdel. 1300 nya bostäder ska byggas mellan Henriksdals trafikplats och Finnboda.

Fler Ahlsénområden i Nacka
Sickla strand
Byggår: 1947-1948
Sickla strand byggdes för att fixa tjänstebostäder åt Atlas Copcos anställda, där många kom från Italien. Geometriska mönster i klara färger smyckar fasaden. De inflyttade italienarna är också anledningen till att det finns en fullskalig bocciabana invid tennisbanan.

Finnberget
Byggår: 1948-1949
Finnberget var tänkt som en del i hela det nya Henriksdalsområdet, men har förblivit en enklav. Bostäderna var främst tänkt för arbetarna i Finnboda varv. Här hade även finska arbetarfamiljer sina bostäder. Nybyggda hus finns också i området, de uppfördes 2003-2004. Här har Marita Iivonen bott, som varit världsmästare i dragspel.

Solsidan
Byggår: 1952-1954
Området består av radhus och lamellhus och är placerade i lutande terräng. I området finns även butikslängor. Enligt kommunens stadsantikvarie är Solsidan ett av de främsta 50-talsområdena i Nacka, och det är känsligt för förändringar och tål inga förtätningar.

Bergs oljehamn
Byggår: 1959
Statoils oljedepå intill Nacka strand har också skapats av bröderna Ahlsén. Som bekant vill kommunen vräka oljebolaget och bygga ett nytt bostadsområde vid strandkanten.