Turister vallfärdade till kooperationens Mekka

Mitt-kvarter Uppdaterad 10:3209 december 2013
Först köptes fabriken. Sedan tog Kooperationen ett grepp om samhället. Tilltaget väckte stort intresse i utlandet, och prominenta gäster gick på guidade turer.
NVP tog med arkitekten Claes Tottie på en nostalgitripp i Gustavsberg.
När turisterna kom till Gustavsberg fick de en guidebok i näven. En trettio sidor lång exposé om orten, författad på svenska, engelska, franska, tyska och finska.
Här framgick att man på några få år höjt bostadsstandarden från ett rum och kök för en familj, till två rum och kök – med badrum.

– Besökarna tyckte att det var helt fantastiskt.

Det säger arkitekten Claes Tottie, som på den tiden drygade ut kassan genom att agera reseledare. Det var 50-tal, med bostadsbrist och bilexplosion. Alla ville veta hur framtiden skulle te sig, och kanske fanns svaret i Gustavsberg.

Där brydde sig nämligen fabrikens ägare om hur de anställda levde efter arbetsdagens slut. De brydde sig faktiskt om hela samhället.

– Man började med att mäta upp alla gamla bostäder, och planera om dem och ge dem högre standard. Alla fastigheter rustades upp, berättar Claes Tottie.

Hans rutt brukade inledas vid det första KF-byggda bostadsområdet: Höjdhagen, med 69 rektangulära små funktionella stugor för arbetarna och deras familjer. Nu som då målade i falu rödfärg.

Kulören kan hänga ihop med ansvarige arkitekten Olle ”Thun-Olle” Thunströms tanke att man skulle ”banalisera på slutet, annars törs folket inte flytta in”.

– Först funderade man på bygga tvåvånings lamellhus. Men det blev billigare att göra så här. Sedan ville man ha något som anslöt till skärgårdsnaturen.

Ville inte störa naturen
I ett zig-zag-mönster är vinkelbodarna utplacerade. Thunström hade vandrat många varv i terrängen och studerat stigarna. Han ville helst inte att husen skulle störa det som redan fanns. Staket saknas följaktligen. Tomterna går in i varandra.

– Naturen skulle vara kvar. Hade vi haft staket hade det blivit som hönsburar. Nu flyter det fram.

Fram till kooperationens köp av porslinsfabriken 1937 hade Gustavsberg styrts av släkten Odelberg, där först Wilhelm och senare sonen Victor agerade brukspatron och ortens högste politiker.

Dessa hade erbjudit de anställda alltifrån bolån, till barnbidrag och pension. Dessutom utlovades halverad kommunalskatt efter tio års trogen tjänst.

För de 3,35 miljoner kronor KF lade ut fick man alltså inte bara en fabrik med 900 anställda, utan även ett samhälle. Och det var en chans man inte tänkte för­sitta.
Kooperationens arkitektkontor, som till stor del innehöll unga män med funktionalistiska och socialistiska visioner, ville i Gustavsberg skapa ett mönstersamhälle, kooperationens Mekka.

Lite förenklat kan man säga att KF förlängde Odelbergs system med ett halvt sekel. De ägde arbetsplatsen, de byggde daghem, varuhus, klädaffärer och skolor, och de agerade byggherre och hyresvärd. Allt hängde ihop.

Guidade turer

De guidade turerna följde ett givet mönster. Från funkisstugorna i Höjdhagen traskade man vidare till tegelradhus på Grindstugärde. Även dessa byggda i funktionalistisk stil. De gick också en vända i Mariaplan, och Hästhagen, med sina punkthus på pelare (inspirerade av Le Corbusiers villa Savoye) där lägenheterna hade utsikt mot alla väderstreck.

Och så avslutades allt med en lunch på Strandvik.

Claes Tottie, som var Olof Thunströms svärson, kom framöver att få en mer avgörande betydelse för Gustavsberg. Han fick några år senare i uppdrag att rita Gustavsbergs centrum. Vid den tiden var det en plats för fabrikens porslinskross, ändå var det här ortens mittpunkt skulle ligga, ansåg KF. I hamnområdet skulle inte butiker och bilar få plats.

Tanken var att motorvägen skulle sluta precis intill det som nu är centrumparkeringen.

– Det skulle vara väldigt mycket rörelse här. Tanken var också att det skulle finnas gångstråk från Hästhagen ner mot centrum. Längsmed vägen skulle det finnas butikslokaler med lägre hyror, med plats för hantverkare.

En sak är klar. Dagens centrum är mycket olikt det som lämnade ritbordet. På ritningen var hela området in-glasat, efter inspiration från gallerior i London och Paris. Claes Tottie muttrar under promenaden förbi torget som Stig Lindberg möblerade.

– Det var en väldig skillnad. Nu är det lite Hagalund, säger han och åsyftar det tämligen rigida området i Solna.

– Tillbyggnaderna är väldigt märkliga. Det är dags att städa, liksom samla ihop det. Man borde fullfölja grundidén.

På Claes Totties cv finns från Gustavsberg en rad villor och tillbyggnader, men även Folkets hus, Gustavsbergsteatern, och det voluminösa Domusvaruhuset.
Maxad säljyta

– Jag var väldigt nöjd med det, med sin stora spännvidd. Det var den ultimata lösningen på den tiden. Det fanns inga pelare, så man kunde möblera fritt. Säljytan och kassalängden blev maximal.

Den ytan behövs inte längre.
Värmdös kommersiella nav hittar vi istället när vi sitter bakom ratten på väg från orten. Claes Tottie får syn på Coop Forum och raden av köplador. Det är här och vid köpcentret i Mölnvik som Värmdöborna nuförtiden spenderar sin lön.

Samtidigt som centrum blivit perifert.

– Det är naturligtvis fiffigt för den med bil, säger Claes Tottie lite bekymrat.

– Men det är inga roliga anläggningar. De omgestaltar våra samhällen helt.
Mitt kvarter: Gustavsberg
Några av arkitekterna i KF:s Gustavsberg: Olof ”Thun-Olle” Thunström (ansvarig arkitekt 1937-1962) och Claes Tottie. Båda vid KF:s arkitektkontor. Hästhagen, Höjdhagen, Grindstugärde, Mariaberget, Lugnet, Hushållsporslinsfabriken, Sanitetsgodsfabriken, Badkarsfabriken, Kvarnbergsskolan, Runda huset och Gustavsbergs centrum hör till byggena.
Några andra arkitekter:
Ferdinand Boberg (Strandvik), Magnus Isaeus (Grindstugatan, Franska byggena, Höjden, Ekedalsskolan), Gustav Améen (Gustavsbergs kyrka), Bertil Ahlqvist (Munkmora, norra Lugnet)
Folkmängd: 11 333 personer (2010)
Namnbytet: Tidigare hette orten Farsta, efter Farsta slott. Slottets ägare Gabriel Oxenstierna ändrade namnet 1640 för att hedra sin far Gustaf.
Framtiden: Fabriksstaden, som ska ligga i hamnen, innebär att 2 300 nya bostäder ska placeras i centrala Gustavsberg. Byggena möjliggörs av att tillverkningen av sanitetsporslin flyttat till Ekobacken.            
Testa NVP Plus - 1 månad för 1 krona

Testa NVP Plus - 1 månad för 1 krona

Senaste nytt om Nacka och Värmdö
Sajt, app och e-tidning
Se erbjudandet här
x