FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Magdalena, Ma...

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Måndag
22 juli 2019

Sonny Noaksson vid ett av husen på hans svärfars tomt på Svartsö. Han och hustrun Lotta hyr ett hus bara några hundra meter bort. Deras eget stora byggprojekt gick i stöpet när de inte fick bygglov.

Skärgården är Värmdös
enda avfolkningsbygd

Skärgården 09:49 | 18 december 2018

I det växande Värmdö finns det en kommundel som går mot strömmen: Skärgården. På öarna sjunker antalet bofasta stadigt — ett stort problem, enligt kommunen. I den första delen av NVP:s artikelserie Livet på öarna träffar vi Svartsöborna Sonny och Lotta Noaksson.

1 000 fastboende

• I Värmdös skärgård finns fem så kallade kärnöar, där merparten av den fasta befolkningen bor: Svartsö (67 bofasta), Möja (184 bofasta), Sandhamn (119 bofasta), Runmarö (262 bofasta) och Nämdö (28 bofasta). Siffrorna gäller 2017.
• Enligt en enkät gjord i år av Nordiska skärgårdssamarbetet i år i Stockholms, Åbolands och Ålands skärgårdar flyttar många till skärgården på grund av dess unikhet, medan en vanlig orsak till att man flyttar från skärgården var de långa avstånden. I enkäten svarade de flest att det gick lätt att bli en del av samhället, och att 15 procent av dem som flyttat till skärgården gjort det för barnens bästa.

Källor: Länsstyrelsen,  Nordiska skärgårdssamarbetet

Värmdö växer. Det byggs stadsdelar och bråkas om parkeringsplatser på trånga gator. Befolkningen beräknas öka till nästan 55 000 de närmsta tio åren.  
Samtidigt pågår motsatt utveckling i skärgården.

Enligt landstingsrapporten Skärgårdens utveckling i siffror ökade Värmdös skärgårdsbefolkning under 1970- och 1980-talen, men de senaste tio åren har befolkningen procentuellt sett istället minskat relativt mycket.

Sedan 2007 har de 1 100 bofasta öborna blivit 100 färre. Och i den senaste befolkningsprognosen spår kommunen att befolkningen kommer att minska ytterligare, till 968 personer år 2027.

Enligt de två föregående prognoserna skulle öborna bli fler. Men utfallet visade sig inte stämma med beräkningarna.

– Vi har fått göra om sättet vi gör befolkningsprognoser i skärgården. Vi har till exempel sänkt antagandet om hur många som kommer att flytta in i befintliga bostäder. Till en villa i Hemmesta kan vi räkna med att familj flyttar in, men i skärgården är det oftast ett lägre antal personer, säger Moa Öhman, översiktsplanechef i kommunen.

Detta sänkta antagande hänger samman med att skärgården, i länet såväl som i Värmdö, har en åldrande befolkning. En stor del av befolkningen är över 40 år och andelen barn och unga är liten. Det är helt enkelt ofta par i övre medelåldern, eller i pensionsålder, som flyttar ut permanent i skärgården. Ovanligare är det att barnfamiljer tar steget till ölivet.

– Självklart är det ett problem med en åldrande och minskande befolkning. Det blir svårt att upprätthålla service, skolor och bra kommunikationer, säger Moa Öhman.

I en serie i tre delar ska NVP träffa människor som valt att bo på Värmdös öar och försöka ta reda på hur trenden kan vändas. Först ut är Sonny och Lotta Noaksson på Svartsö, som bidragit till både in- och utflyttningsstatistiken.

Hanna Bäckman

 

”Folk måste våga prova”

De har flyttat till och från skärgården — flera gånger om. Sonny och Lotta Noaksson lämnade Svartsö när ett husbygge gick i stöpet och barnen började bli stora. Men längtan blev för stark, och nu är de tillbaka på en ö vars fasta befolkning minskar.

Det gäller att hålla i sig för att inte tumla ner i diket. Vi susar fram på en fyrhjuling längs den skumpiga vägen på Svartsö. Det är i huvudsak så man tar sig fram här på ön i Värmdös norra skärgård med drygt 60 bofasta. Sonny Noaksson ska visa oss gården där hans svärfar bor, några hundra meter från den villa som han och hustrun Lotta hyr.

Den vackra gården, byggd 1874, med omgivande ägor är hans och Lottas ursprungliga koppling till ön. Här har Lottas släkt bott och haft sommarställe i generationer, och själv har hon varit här på somrarna.

Så att flytta ut till Svartsö från Nacka i 25-årsåldern, med maken och småbarnen, var inte något jättestort steg, minns hon.
– Vi hade ingen riktig plan och hade nog inte riktigt fattat vad vi gav oss in på, säger Lotta.

Sonny, uppvuxen i Orminge, kallar sig själv ett betongbarn. Men det var ändå ingen stor grej för honom heller att flytta. I början pendlade han till och med till Slakthusområdet, där han började jobba klockan fem på morgonen. Det var dock ett upplägg som inte höll i mer än några veckor.

Men det där med jobb ordnade sig snabbt för båda två. Sonny började arbeta som snickare, ett yrke han fortfarande innehar.

– Om man vill jobba, så finns det alltid mycket jobb, konstaterar han.
Och Lotta hoppade på ett jobb i skolan som kock, och sommarjobbade i affären. De hyrde ett hus och flyttade sedan till ett annat hyrt hus. Då, i mitten av 90-tal-
 et, fanns över 20 barn under 18 år på Svartsö. Sammanlagt bodde ett 80-tal personer fast på ön.

– Det var ganska många med yngre barn och det var lätt att komma in i gänget, och det blev ju ännu lättare i och med att jag har släkt här, säger Lotta.
I dag ser det annorlunda ut. Antalet bofasta sjunker på ön och i dag är bara sex av dem under 18 år.

Lotta och Sonny hör alltså till dem som lämnat ön. Det var i början av 00-talet, när barnen blivit så stora att de fått fritidsintressen. Sonen ville spela innebandy och dottern ville rida. Möjligheterna var obefintliga på ön. Det sammanföll med att paret hade planer på att bygga en egen villa på Lottas familjs ägor. Men ett nej från länsstyrelsen, på grund av strandskyddsregler, grusade drömmen.

Familjen fann ingen annan lösning än att flytta till fastlandet. En villa i Orminge blev deras fasta punkt i många år. Sonen, som hunnit bli 24 år, bor än i dag kvar i villan. Men makarna bestämde sig alltså för att åter flytta ut till Svartsö.

Det började med att Sonny fått erbjudande om jobb på ön. Varför inte, tänkte han. Lotta var mer tveksam, men lät sig övertalas. När det visade sig att hon återigen kunde få jobb på skolan, den här gången på fritids, samtidigt som ett erbjudande kom om att hyra en villa med sjötomt nära Alsvik, kändes beslutet mer självklart.
– Det var roligt att komma tillbaka. Allt var enkelt igen, inte så trassligt, säger Sonny.
– Det kändes precis som om vi aldrig varit härifrån, säger Lotta.

De uppskattar sammanhållningen på ön. Man hjälps åt, ställer upp för varandra — och nyligen har ett gäng börjat med after work ombord på Waxholmsbåten.
– Alla hoppar på vid varsin brygga. Och så åker vi runt i två timmar, berättar Sonny.
Saknar thaimat och pizza

Vad de saknar från fastlandet? Sonnys svar kommer direkt:
– Thaikäket! Och pizza. Samtidigt kan man ju passa på att äta thai eller pizza när manåker till stan.

Han nämner även att logistiken kring jobbet ofta går smidigare på land. Men där finns å andra sidan en stor nackdel:

– Alla köer. Det tar ju timmar att komma hem. Här är det enkelt att bara ta båten. Så här års möter man nästan ingen när man är ute. Det är rätt skönt, alltså. Det är ett lugnare liv, man gör sitt i sin egen takt.

Lotta på väg till jobbet på en av familjens tre fyrhjulingar.

 

Paret ser med oro på det sjunkande befolkningsantalet, och tror att det skulle behövas fler billiga bostäder för att vända utvecklingen.

– Det vore bra om det fanns fler hyresbostäder till exempel, säger Lotta, som också framhåller att det behövs fler yngre fastboende, för att den för ön så viktiga skolan ska leva vidare.
– När vi flyttade tillbaka sänkte vi nog medelåldern, konstaterar hon.

Varför tror ni att Svartsöborna blir färre?
– Samhället är bekvämt. Det är få bland mina polare som kan tänka sig det här livet, säger Sonny.

Lotta påpekar att det finns många stugor med permanentstandard, och uppmanar fler att våga ta steget:

– Det behöver inte vara för alltid, och det måste inte vara så dramatiskt. Det går att jobba hemifrån och vi har väldigt bra kommunikationer, så det är även möjligt att pendla. Folk måste våga prova. Som vi gjorde.

I nästa del: Näringslivet håller liv i skärgården. Vi har träffat tre systrar på Sandhamn som alla driver företag — och som är femte generationen på ön.