Skärgården Publicerad 15:05, 23 september 2020

• "Blir ingen skola kvar"

Majoritetens förslag att lägga ner årskurs sex till nio i ö-skolorna möter kraftig kritik från föräldrar och boende på öarna. Dessutom anser flera att kommunen far med osanning.
–  Ingen förespråkade att årskurs sex till nio skulle läggas ner helt och hållet på öarna, säger Calle Hamacher, förälder.

Igår gick majoriteten ut med att det nya förslaget att lägga ner högstadiet på öarna förankrats under den medborgardialog som hållits.

Men det håller inte Calle Hamacher, tvåbarnsförälder och boende på Runmarö, som driver lanthandeln och har startat en Facebookgrupp för att rädda ö-skolorna. Han menar att det majoriteten säger gränsar till direkt missinformation.

– De som vill ha sina barn alla dagar på Djurö eller någon annan skola kan ha det redan idag, en del föräldrar har redan gjort det. Men vi har aldrig diskuterat det. Ingen förespråkade att årkurs sex till nio skulle läggas ner helt och hållet. Snacket har varit att ha enstaka lektioner på fastlandet, säger han och fortsätter:

– Alla var för nummer tre, dessutom var det det billigaste förslaget. Och sen utmålar de det som att det nya förslaget var vårt förslag.

Flera föräldrar, men även personal, lyfter skolskjutsfrågan som ett problem.

– Skolskjutsfrågan har man inte ens utrett före man tar beslut om organisationen, och säger att det inte går. Det är klart att det går att utreda före beslut tas. De pratar om att de ska titta på skolskjutsfrågan och anlägga en brygga vid Djurö skola men den har ju förfallit. Vi vet hur det blir, barnen får ett SL-kort och sen har man löst skolskjutsfrågan, säger Calle Hamacher och fortsätter:

– Dessutom har barnen inte rätt till skolskjuts till och från fritids, och alla föräldrar arbetar inte i Gustavsberg eller på Djurö. Sen blir barnen sjuka och ska hem, och det går varken buss eller båt, eller lektionen är inställd och de får stå på bryggan ensamma i mörkret. Jag låter inte min 11-12 åring stå på en brygga och vänta i mörkret. Nu pratar jag utifrån Runmarös perspektiv, som ligger relativt nära Stavsnäs. Möja och Svartsö ligger ju längre bort, säger han.

Calle Hamacher befarar att skärgårdsöarna snart kan komma att stå utan skola. Något som flera andra tidigare Värmdöpolitiker gett uttryck för i gruppen.

– Börjar man flytta barn så krymper elevantalet, sen har man för lite elever och pengar för att ha musiklektioner, och sen för lite elever för att ha engelska lektioner. Sen blir det ingen skola kvar. En politiker sa att flyttar man ut två familjer så löser man problemet, men det är ju verkligen en kortsiktig lösning. Men politikerna och tjänstsemännen kunde ju inte ens enas om definitionen om det var en kortsiktig eller långsiktig lösning.

I somras skulle kommunen svara Skolinspektionen hur den nya organisationen ska se ut, men fick uppskov till 1 oktober. Calle Hamacher tycker att kommunen bara skyller ifrån sig.

–  Allt handlade bara om Skolinspektionens beslut. I slutet av augusti hade de sin medborgardialog. De ville höra vad vi föräldrar och personal tyckte. Men tydligen var det viktigt att separera oss. Det bara var vi föräldrar, personal skickades bort. Och flera intresseföreningar som ville vara med och som kämpat i decennier, blev aldrig kallade. Sen har de pratat med personal separat och sedan med barn från tolv år och uppåt. En del barn blev jätterädda när de fick veta att kommunen skulle komma ut, och det utan att förvarna föräldrar, och började gråta. Det känns konstigt. 

På mötet i förra veckan frågade föräldrarna varför inte barn i Stavsnäs skulle kunna resa ut till Runmarö.

– Det tar tre minuter med båt, sen går det skolskjuts till skolan. Men det var för lång resväg sa politikerna. Men för våra barn är det inte för långt att åka till Djurö, säger Calle Hamacher.

Många föräldrar och boende på öarna undrar om Värmdös politiker verkligen vill ha en levande skärgård

– Vi vill höra hur politikerna tänker sig en levande skärgård. Det är svårt att vara fastboende på en ö utan skola, iallafall om man har barn. Nu backar man tillbaka till 80-talet, och lägger ett förslag som går emot det som alla kämpat för inte ska ske. Vi kommer att kämpa för vår skola, säger Carl Hamacher.