FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Fredrik, Fritz

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Torsdag
18 juli 2019

Krönika

Valen för elever
så många fler i dag

Krönika 06:30 | 14 maj 2019

I utbildningstemat i veckans tidning har NVP besökt gymnasieskolan YBC i Sickla som under rubriken YBC-talks bjudit in ett flertal föreläsare under läsåret.

”Jag är 70-talist och växte upp i en skånsk ort som heter Perstorp och där fanns inte på kartan att någon pratade med oss elever om entreprenörskap. Vi på landsbygden fostrades till att bli arbetstagare. […] Varken skola eller samhälle eller någon annan uppmuntrade oss att prova våra vingar som egenföretagare.”

Även om jag inte helt kan skriva under på Johan Wendts upplevelse så känner jag verkligen igen mig. Jag är 80-talist och uppvuxen strax utanför Luleå. När vi valde gymnasium gjordes det utifrån vilken yrkestitel vi ville ha i framtiden. 

Hos SYO-konsulenten fick vi göra test vars resultat skulle avslöja vilket yrke som skulle passa oss bäst. Samma procedur upprepades sedan för oss som inte gick yrkesförberedande program. 
Jag gissar att detta inte är unikt för oss som växte upp i en mellanstor svensk stad och var redo att ge oss ut i arbetslivet i början på 2000-talet. Säkert användes samma metoder för huvudstadsborna under samma tidsperiod. 
Vi uppmanades inte att ”skapa vår egen framtid” i samma utsträckning som dagens unga vuxna.

Det var ingen som pratade med oss om att utveckla egna idéer, bygga ett eget varumärke eller försöka skapa vår egen yrkestitel. Det närmaste vi kom att prova något eget var när handelseleverna fick starta UF-företag. Även om de företagen ofta hanterades som ett låtsasprojekt. 
I dag finns entreprenörsgymnasium eller program med liknande inriktning i så gott som varje stad och enligt en undersökning från början av året, som Sifo gjorde på uppdrag av it-företaget Visma, vill 47 procent av 18-29-åringarna bli egenföretagare. 
Någon siffra för hur den viljan såg ut när jag var i den åldern hittar jag inte, men min gissning är att den var betydligt lägre.

Jag tror inte att framtidsplanerandet är lättare för dagens unga än det var när jag var i 20-årsåldern, för 15 år sedan. Jag säger inte heller att förväntningarna på att komma på egna idéer och skapa sin egen karriär enbart är av godo. 

Men dagens 20-åringar matas med fler möjligheter än min åldersgrupp gjorde. Det torde ses som positivt. Och för den vars framtidsdröm består i att bli ”klassisk arbetstagare” finns fortfarande samma möjligheter som för 15 år sedan.