Krönika Publicerad 12:50, 28 juli 2020

• "Jag är glad att jag inte är kommunpolitiker", skriver NVP:s Hanna Bäckman apropå protesterna mot bygget av Sickla stationshus.

Levande stadsgator, en kvartersstad med nära till allt, knutpunkter och landmärken och myllrande torg och blomstrande innergårdar. Ungefär så brukar det låta när inför och under bygget av stadsliknande områden i Stockholms närförorter.

Nacka är såklart inget undantag. Och det är klart att mycket måste förändras i och med de tre nya tunnelbanestationerna. Den nya kostymen måste passa; Nacka måste se till att bygga de bostäder som krävts i utbyte mot blå linjen (dock inte i den takt som först utlovats).

Även nya kontors- och verksamhetslokaler antas behövas i en växande kommun. Alltså har kommunen hittills ställt sig positiv till ett 23-våningshus vid den framtida tunnelbanestationen i Sickla, som ska rymma just detta. Det gör då rakt inte de närmsta grannarna i Alphyddan. Sällan har jag sett en så samstämmigt kritisk mejlskörd som den under granskningen av detaljplanen för stationshuset.

Flera skriver att de kommer att behöva flytta om höghuset byggs. Många framhåller också att de redan känner sig överkörda av politikerna, som drev igenom studenthusen i Alphyddan, trots protester från närboende.

Visst handlar det om en ”not in my backyard”-inställning, och visst kan det tyckas bakåtsträvande att vara kritisk till ett nytt höghus i ett område som håller på att växa ihop med Stockholms innerstad.

Men när det börjar talas om att flytta bort och när förtroendet för politikerna urholkas, då är det ändå allvar. Kanske måste de styrande fundera lite över vad de sänder ut till alla ”gamla” Nackabor i sin strävan efter allt det nya.

Vill alla ha dessa levande stadsgator? (Vad är förresten en levande gata? Jag har aldrig riktigt förstått det där uttrycket.) Kan de som har bott i ett område i 40 år faktiskt veta mer än tjänstemän och politiker, som bor på annat håll, emellanåt?

Jag ställer bara frågorna och sitter inte inne på några svar. Och jag är glad att jag inte är kommunpolitiker.

Hanna Bäckman