Studenten är den sista konfirmationen

FOTO: MOSTPHOTOS
Krönika Publicerad 12:32, 02 juni 2020

• "Det var de här släktingarna — de som mer eller mindre tryckte på honom studentmössan, som fick honom att inse att studenten handlar om så mycket mer än om honom själv", skriver NVP:s Jalmar Carlson

Han skämdes till sist. 
Idén med att vägra studentmössa, och ifrågasätta firandet med släkten, var kanske inte så snygg.

Visst, han tyckte fortfarande inte att det var någon större bedrift att lyckas gå igenom alla tolv skolår, och han tyckte nog att det räckte med att han själv kunde fira detta — med sina kompisar. För det var ju ändå rätt kul med alla fester, alla kompisar och vädret var ju också bra. Fast å andra sidan var ju skolan den trygga punkt han vilat sig emot under tolv år, ett ställe han trivts på — det fanns liksom inget att fira att man skulle sparkas ut och bort från kompisar, och ut i en ganska oklar framtid.

Men han var bortskämd. Han insåg det.
Hans mamma var den första tjejen i sin by som fick ta studenten. Någonsin. Hennes äldre systrar och bröder var inte i närheten av att få läsa vidare. Hans pappa kunde ta studenten för att han växte upp i en småstad och för att det fanns ett visst intresse av intellektuella yrken där, hans halvbror som däremot växte upp på landet fick sluta skolan efter sexan.

Det var de här släktingarna — de som mer eller mindre tryckte på honom studentmössan, som fick honom att inse att studenten handlar om så mycket mer än om honom själv. Det handlade ju om släktingarna också, och om alla de som aldrig får chansen till en bra skolgång i Sverige eller i andra delar av världen. De som inte får eller kan ta studenten.

Han förstod det till slut, att de andra gärna borde få vara stolta över honom — de som tror att det är en bedrift och som såklart ska få fortsätta att tro det.
Att ta studenten handlar inte om att fira att någon ”klarat sig igenom skolan”. Det handlar om en fest, ett avslut och ett slags konfirmation om att barnet blivit vuxet så att föräldrar och släkt kan andas ut och inse att det blev folk av ungdomen.

Studentfirandet i Sverige, i Nacka och Värmdö, blir annorlunda i år. Inga studentflak, inga fester, från början var till och med utspringet inställt.
Ungdomarna, studenterna, drabbas hårdast. Det blir inte alls lika roligt i år. Ett urbota tråkigt virus som förstör det mesta.

Men för de äldre släkting-arna, de som verkligen tar skolbedriften och vuxenbekräftelsen på allvar, är det riktigt ledsamt. De kommer i många fall inte få eller kunna vara på plats.
De gulnade studentmössorna ligger kvar på hyllan och studenten blir en stor dimension fattigare.
Tänkte han.