När Ulrika, 90, ­fick se sig själv i tidningen

Ulrika Paban med vit blus och svart rosett.
FOTO: NACKA LOKALHISTORISKA ARKIV
Krönika Uppdaterad 06:30 22 oktober 2019

"Min första tanke var: 'Herregud, har jag varit så snygg?'". Det sa 90-åringen när hon ringde NVP. 

Telefonen ringer. En kvinna i andra änden. Hon säger att hon hade läst veckans tidning och hittat en bild på sig själv.
– Min första tanke var: ”Herregud, har jag varit så snygg?”, säger hon med ett skratt.

Kvinnan berättar att hon heter Ulrika Paban, är nyss fyllda 90 och bor i Finntorp. Och bilden hon syftar på är från en annons för den kvinnohistoriska utställningen i Nacka konsthall.
Ulrika skulle gärna besöka utställningen, men vet inte om hon hinner få en rullstol av kommunen innan utställningen tar slut.
Hon berättar att hon är flickan på bilden i vit blus och svart rosett. På den tiden, i slutet av 1940-talet, hette hon Gunvor Tingström, och hon och väninnorna befann sig på en fest i Nacka strand, eller Augustendal som det hette då. Festen hölls för att fira bildandet av dåvarande Nacka stad.
– Jag antar att det inte var så många unga flickor på festen, så därför hamnade vi på bild, säger Ulrika.

Och det visar sig att hon skulle bli kommunen trogen — inte bara som invånare utan även som yrkesperson.
Redan som 16-åring började hon arbeta i kommunförvaltningen, och där blev hon kvar i 48 och ett halvt år. För att kunna få lika bra betalt som männen började hon utbilda sig på kvällstid, och snart kunde hon titulera sig stadsplanetekniker. 
Det sågs inte på med blida ögon av alla.
– Jag blev osams med några flickor när jag fick tjänsten. En sa: ”Jag får gratulera dig till befordran, men det ska du veta, att du har opinionen emot dig”. Det var typiskt för kvinnor att prata så, i alla fall på den tiden.

Ulrika trivdes ändå så bra med jobbet att hon blev kvar till pensioneringen.
– Jag jobbade med handläggning och kände nästan alla chefer. De sista åren var jag sekreterare åt kommundirektören. När jag gick i pension ville jag slå på stort, så det blev en stor fest i Nyckelviken, dit alla förvaltningschefer kom och gratulerade.

Och jag tänker: Se där, utställningen har redan innan den dragit igång tjänat sitt syfte, och lyft fram en Nackakvinnas historia i ljuset. Hoppas nu att Ulrika hinner få sin rullstol, så att hon får se bilden på sig själv bland de andra historiska Nacka-kvinnorna.