Krönika Publicerad 09:45, 27 oktober 2020

• "Folkets hus är ju egentligen en fritidsgård för vuxna, från början mest för arbetare", skriver NVP:s Jalmar Carlson

Det var inte bara den stickande röken som fick tårarna att rinna förra torsdagen, då Boo Folkets hus brann.
Att se vuxna människor krama och trösta varandra när deras mötesplats, platsen där de själva växt upp och där deras barn nu brukar vara, försvann i lågorna var gripande. Prylar brann upp — och minnen flammade upp.

För faktum är att jag, som verkligen inte förknippas med andra sidan Skurusundet och som egentligen aldrig riktigt tillhört målgruppen för husets verksamhet, har märkligt många fina minnen från Boo Folkets hus.
Studentskiva (oförglömlig). Föreningsliv. Nacka-tv (är det någon som minns Nacka-tv:s direktsända sportsändningar på 90-talet?). 
Men också barnens dans och teater. Och Bosse Ståldals hårdmjuka ledarstil, med ömsom självdistans och entreprenördriv.

Folkets hus är ju egentligen en fritidsgård för vuxna, från början mest för arbetare. I Boo, och i Fisksätra, har Folkets hus utvecklats minst lika mycket till ungdomsgårdar.

Markoolio, Orminges stolthet, har Boo Folkets hus att tacka för mycket och vice versa. Han och hans kompisar kom dit som lite struliga tonåringar i slutet av 80-talet. De fick chansen att göra lokal-tv och få självförtroende, och Markoolio upptäcktes senare som en dans- och showman av rang.

Men det intressanta med Folkets hus och dess verksamhet är egentligen inte att hitta talanger, utan att ta till vara intresse och se till att ungdomar och vuxna får roliga och vettiga saker att göra tillsammans. Och det måste man säga att Boo Folkets hus kan erbjuda — även när själva huset är nedbrunnet.
NVP var på plats när personal och fritidsungdomar fick kliva in i förödelsen i utbrända Folkan i onsdags (se artikel här). Det var mörkt, vått, kolklibbigt. Men också lite spännande.
När Jazziorernas koffertar med noter och arrangemang, ovärderliga för många, hittades kom nya tårar, denna gång av glädje.

Om Gustavsbergsbandet Noice (som vi skriver om på kulturen i veckans tidning) har någon fritidsgård eller något Folkets hus att tacka för sin explosionsartade karriär på 1980-talet är väl tveksamt. Men de första spelningarna gjordes på gårdar runt om i Värmdö — och att Noice blev förebild för många efterföljare vet vi.
Mellan Markoolios och Ulf Lundells konsertaffischer i det utbrända Folkets hus låg faktiskt en Noice-affisch. Helt oskadd.