Krönika Publicerad 13:25, 23 juni 2020

• Det känns fint att det är just Lisa Larson som blir den första som får en specialutställning på Porslinsmuseet, skriver NVP:s Hanna Bäckman, som i höstas intervjuade keramikern från Nacka.

Jag tog några selfies inne på Lisa Larsons toalett. Jo, det är faktiskt sant. Det var i höstas, och jag var mitt uppe i en av de mest trivsamma intervjuer jag gjort, hemma hos den folkkära, 88-åriga Gustavsbergskeramikern i Nacka, och kunde inte låta bli att föreviga det hela, lite i smyg.

Bilderna blev inget vidare, men man såg några av Lisa Larsons keramikföremål skymta i hörnet. Det dög bra för mig. 

Jag har väl aldrig egentligen haft något enormt stort keramik- eller formintresse. Men Lisa Larsons bulliga figurer kände jag till långt innan jag började jobba på NVP och fick sätta mig in i Gustavsbergsfabrikens historia.

De har ett alldeles eget uttryck, något liksom genomsympatiskt, snudd på omöjliga att ogilla. För även om Lisa Larson också har formgett i andra stilar — hennes unika keramiska verk har till exempel en mörkare underton — så är det ändå dessa söta lucior och gulliga lejon som utgör grunden för hennes popularitet. Och de har blivit allt mer eftertraktade samlarföremål, inte minst i Japan; det har hänt att japaner börjat gråta när de kom in i hennes ateljé, berättade hon under intervjun.

Själv var hon mest förundrad över hur dyra hennes figurer har blivit. Många av dem designade hon under tiden på fabriken, där hennes lön var lägre än de manliga kollegornas och där hon inte fick någon royalty på sina verk.

Men inte en sekund under intervjun var Lisa Larson negativ. Hon skrattade, ville aldrig sluta prata, var ivrig att berätta om Japanresor och dra anekdoter från fabriken. 

Så det känns fint att det är just Lisa Larson som blir den första som får en specialutställning på Gustavsbergs porslinsmuseum, efter nyöppningen i förra veckan. Det har hon verkligen förtjänat.

Hanna Bäckman
  • Hanna Bäckman