FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Rakel, Lea

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Onsdag
26 juni 2019

Krönika

Klimatångesten flåsar i nacken

Krönika 06:30 | 05 februari 2019

Klimatångest. Jag har den. Värmen sommaren 2018 skrämde mig och kylan som just nu råder i USA likaså.

Jag är på inget sätt unik och jag tänker inte försöka påstå annat än att polletten på allvar trillat ner hos mig ganska nyligen. Som för så många andra, verkar det som. 
Sommaren 2018 undersökte Ica tillsammans med undersökningsföretaget Kantar Sifo hur svenskarna tänker kring klimatfrågan. Totalt tillfrågades 1 000 personer 46 procent svarade att de har klimatångest. Nästan hälften av de tillfrågade känner alltså oro som är kopplad till klimatförändringarna.

För någon vecka hörde jag på radio om hur det siades att 2019 skulle bli året då vi på riktigt förstår allvaret i klimatfrågan och börjar agera därefter. När det nya året stod för dörren var det många som, på sociala medier, proklamerade att det här var året då de skulle leva flygfritt. 

På Instagram hänger ett anonymt konto, som blivit uppmärksammat av både SVT och Aftonbladet, ut kändisar och så kallade influencers som flyger mycket och långt. Personerna bakom kontot redogör för hur stort utsläpp av koldioxid resorna bidrar till och redovisar gärna hur många flygresor kändisen har hunnit göra det senaste året.
Reaktionerna från kändisarna har varit att uthängning och skambeläggning inte är ett steg i rätt riktning. 

Vem är det som ska ta ansvar? Och hur mycket ansvar ska vi ta? Ska den som nöjesreser till solen känna mer skam än den som flyger i jobbet varje vecka? Är det skammen i att göra något miljövidrigt som kommer att få oss att ändra vårt beteende?
Ekologen och miljöaktivisten Pella Larsdotter Thiel, som intervjuas i miljötemat i veckans tidning, tror inte på att skambelägga människor för de val de gör. Hon vill istället se förändringar i samhället.
”Det finns en tendens att lägga valen och skulden på individer, men det är systemet som vi måste ändra på”, säger hon.

Jag tar med mig egna nätpåsar till affären för att packa frukt och grönsaker i när jag handlar och har köpt återanvändingsbara bomullsrondeller att tvätta efter användning. 
Jag förstår att det är åtgärder som gör väldigt liten, om någon, skillnad. Men när klimatångesten har flåsat i nacken har jag känt att jag behöver göra nånting.

Dock kommer jag inte sluta flyga. Trots att jag förstår att det är en oändligt större bov än en bomullsrondell i engångsvariant. Så länge jag har familj som bor i Norrbotten och tågen dit är lågprioriterade, och dyrare än flyget, kommer jag att välja den mer klimatvidriga varianten. 
Men kanske blir jag en ”smygflygare”. Och låter bli att publicera bilder om det på Instagram.