I betongen gör blommorna störst skillnad

Krönika Uppdaterad 06:30 03 september 2019

En kväll för 18 år sedan mötte jag mitt livs kärlek. Jag minns hur vi efter första dejten i stort sett flyttade ihop och efter den kvällen, enligt våra vänner, inte riktigt gick att känna igen. Förmodligen för att vi inte ville något annat än att umgås med varandra.

Jag hade just fått ett jobb på en av kvällstidningarna och minns hur jag från att ha varit lite av en hemmakatt nu pendlade mellan hennes lägenhet på Mariaberget och arbetet vid Globen.
Det kunde gå veckor mellan att jag kom hem till min egen lya. Och när jag väl gjorde det så kände jag mig inte längre helt hemma.
I hennes lägenhet fanns förstås hon, det var fundamentet. Men det fanns också en trivsel, en känsla av ett riktigt hem.

En sak jag genast noterade var att hon alltid hade blommor hemma. Oavsett hur ekonomiskt knapra tiderna var, så skulle det alltid finnas en slant på ”blomkontot”. 
Vi kunde gärna äta makaroner med örtsalt, så länge ett knippe tulpaner höll oss sällskap vid måltiden.

Uppvuxen i en familj där växter och blommor spelade stor roll insåg jag hur harmoniskt det var att återigen omges av grönska och dofter, om än i den skala man kan få till i en betonglya mitt i betongen.
Varför hade jag aldrig tänkt på det? Varför hade jag så höga krog- och skräpmatsutgifter och dyra dumma kabel-tv-kostnader, när jag inte på tio år lagt ett öre en enda växt, en enda blomma?

I dag vet jag lite mer om det där. Hur forskning visar att växter och blommor i ens närhet är trivselhöjande, fysiskt hälsosamt, avstressande och socialt främjande.
Och hur växter och blommor i ens arbetsmiljö ökar jobbglädjen. Därför blir jag glad av historien om kundserviceanställda Akbar Khojast-del som lite hemligt och på eget initiativ ville öka trivselfaktorn för såväl anställda som jobbpendlare vid Slussen, genom att plantera ett stort antal krukväxter vid avstigningsplatsen (sidan 12). Det som hans chefer eller stadsarkitekter missat hade Akbar agerat på. 

Dagligen passerar tiotusentals människor Slussen-bygget och det blir inte mer betongångest än vid denna skräniga byggrop. Vyn bakom Riddarfjärden är numera omöjlig att skåda, den som anstränger sig kan skymta den vackra Stomatolskylten och från sina ställen syns delar av Saltsjön. Men annars är Slussen en deppig pendlingsknut. 

Fler trivselinitiativ skulle definitivt bidra till ökad harmoni på Stockholms just nu mest oharmoniska plats.
Det är i betongen som blomman gör störst skillnad.
Det där vet min sambo. Och det där vet Akbar.