FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Fredrik, Fritz

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Torsdag
18 juli 2019

Krönika

Frånkopplat lugn i Finntorp

Krönika 06:30 | 02 april 2019

Sommaren 2017 glömde jag telefonen på en fest. Festen var på torsdagen, en långhelg följde under vilken värdinnan var bortrest, så jag kunde först hämta min telefon på måndagen.

Jag minns det som den bästa helgen på åratal. 
Inga sms, inga chattmeddelanden, inga push-notiser om Donald Trumps senaste utspel, inga Twitter-, Facebook- eller Instagram-flöden. Utan tystnad. Jag kunde inte ens lyssna på musik, radio eller poddar under promenaden, utan på vinden, änderna och skratt från lekande barn.

Jag kom ner i varv. Mer än så. Det upplevdes som ett andligt uppvaknande, ett närmast religiöst tillstånd av inre harmoni.

Samma upplevelse förra veckan. Jag hade under helgen flyttat in i ny bostad i Finntorp. Ett boende som ännu saknar internet. Jag hade därför redan på söndagen surfat upp min månadspott på mobilen.
På måndagen när jag vaknade var det tyst. Jag var ledig. Flera gånger slog jag som en reflex igång webbläsaren på datorn eller telefonens appar, men de var blanka eftersom uppkoppling saknades. Telefonen brukar varje morgon vara full med nyhetsuppdateringar. Nu fanns inga. Det var saker på webben som jag ville se, Josefin Nilsson-dokumentären och videon till en låt som jag fått på hjärnan. Jag ville läsa om Blåvitt, kolla mejlen. Det gick inte.

Det var ovant. Jag kokade mitt morgonkaffe och såg tv-nyheterna. Sen tog de slut och det blev tyst igen. Helt tyst. Blicken irrade längs bohaget i jakt efter något att stilla begäret efter snabb information. Dylikt stoff stod inte att finna. 

Men på bokhyllan hade jag radat upp mina böcker. Julklappsböcker och födelsedagsböcker och andra böcker, och jag kokade mer kaffe och satte mig i fåtöljen och läste. Det var så oerhört rofullt. Jag leker ibland med tanken på att skriva en pusseldeckare. Jag tog fram block och penna och började skissa på ett upplägg. Jag tittade på klockan. Klockan brukar jäkta mig, men nu var den bara halv tio på förmiddagen. 

Det var som om inte bara pulsen utan också tiden saktade ner när telefonens push-notiser slutade att ständigt påkalla min uppmärksamhet.

Jag letade fram joggingskorna, gick en sväng i området och rekognoserade en löprunda. Jag köpte mat och gick hem och började laga den. 

Plötsligt ett pling på mobilen. Det lät främmande, som från en fjärran tid. Det var ett sms. Appar fungerar inte utan internet, men att ringa och sms:a går ju.
Det var från min mobilleverantör. De förklarade hur jag skulle fylla på min surfpott.
Jag raderade meddelandet.