FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Blenda, Beda

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Måndag
27 maj 2019

Krönika

Ensamhet ger inga ljuva sista år

Ledare 06:30 | 23 oktober 2018

”Låt de sista ljuva åren, bli de bästa i vårt liv …” 
Jag minns tydligt hur min farmor stod vid köksbänken och sjöng med i Lasse Stefanz-låten när den spelades på radio i början av 90-talet. 

Jag vill tro att hennes sista ljuva år blev, kanske inte de bästa, men i alla fall riktigt bra. Hon träffade en ny kärlek, älskade att påta med sina blommor och skämde gärna bort nära och kära som kom på besök. 
När hon inte längre orkade sköta hushållet själv fick hon flytta till ett äldreboende med varm personal och mycket folk omkring sig. Processen var kort och hon hade turen att få flytta innan hon blev så dålig att hon inte kunde ta del av samvaron på boendet. Det hoppas jag bidrog till att de sista åren blev ljuva.

Ajan Stephenson-Möller, som NVP skriver om i veckans tidning, är 91 år och vill inget hellre än att slippa bo själv och känna sig orolig och ensam. Hon har tappat aptiten, lusten att måla och virka — något som hon tidigare tyckt mycket om — och en läkare har konstaterat att hon är deprimerad. 

Trots det sa Nacka kommun nej till hennes ansökan om plats på ett -särskilt boende. Kommunen valde även att ta ärendet vidare till kammarrätten när Ajan Stephenson-Möller, efter att ha överklagat beslutet, fick rätt i förvaltningsrätten.

I korta drag menar kommunen att Ajan Stephenson-Möller klarar sig tillräckligt bra på egen hand. Att hon själv kan hantera basala uppgifter i hemmet — som att sköta sin -hygien och tvätta — ligger henne i fatet. Kommunen grundar sitt beslut enbart på hur hon fungerar fysiskt och konstaterar att ”hennes fysiska omsorgsbehov inte är tillräckligt om-fattande”. 
Att känna sig ensam, vara orolig och må dåligt psykiskt räcker inte. 

Det är lätt att tänka att kommunens överklaganden grundar sig i att äldreplatserna i Nacka på sikt är för få — något som NVP tidigare skrivit om. 

Till 2030 kommer ungefär 500 nya platser för äldre krävas i kommunen. Det konstaterades i en kommunal rapport från november 2017. Sedan dess har Sarahemmet i Ältadalen, med 54 platser, öppnat.
Om det ligger någon sanning i det kan jag inte veta, men Ajan Stephenson-Möller lär inte vara den enda i sin situation.

”Det är så märkligt att aldrig känna sig glad”, sa hon när NVP träffade henne häromveckan. 
Och en sak kan man nog utan förbehåll konstatera: Så ska det inte kännas under de sista ljuva åren.