Dyrt — men våra samveten ­skulle vara rena

Krönika Uppdaterad 06:30 28 maj 2019

Min käre barndomsvän Laszlo.
Vi har pallat äpplen ihop, spelat en massa Amiga, bildat backpar i legendariska innebandyklubben IFK Spaden, sett alla tänkbara B-actionfilmer med husgudar som Chuck Norris, Steven Seagal och Michael Dudikoff. Och, oj vad hyss vi haft för oss.

Sedan årsskiftet har Laszlo flyttat till Budapest. Eftersom han är ungerskbördig uppstod därmed en för mig unik möjlighet att lotsas genom en europeisk storstad av inhemsk ciceron.
Finemang, detta går inte att missa. ”När kommer du?”, har han frågat i sms. ”Mark Knopfler-konsert i maj!”, har han lockat.

Finemang, som sagt. Problem dock: Klimatångest. Jag har aldrig- varit en typisk miljöivrare, men de senaste årens utveckling skrämmer mig. Mina föräldrar bor på småländska höglandet och synen av ån som forsar förbi deras tomt var förra sommaren omskakande. Den existerade nämligen inte längre. 
Under mina 40 år har det alltid funnits vatten där, ibland lite, ibland väldigt lite, men alltid något. Förrasommaren inget. Ån såg ut som en upptrampad vandringsled.
Så jag har fått klimatångest.

Därför bestämde flickvännen och jag oss för att ta tåget till Budapest, tur och retur. Planeringsarbete tog vid. Det antecknades och surfades och beräknades. Tidtabeller jämfördes. Kartor granskades. Det bets på naglar. Det knappades på miniräknare. Köksbordet såg ut som om vi förberedde en invasion av Normandie.
Det skulle kosta, det stod klart. Åtskilliga tusen. Och det skulle ta tid. Det stod också klart. Ett dygn dit, typ, ett dygn hem, typ.
Men våra samveten skulle vara rena.

Vi kollade priset för ett flyg. Bara för sakens skull.
249 kronor. Restid: Två timmar.
Det var också omskakande.

Uppenbarligen ligger en enorm utmaning framför oss om vi ska lyckas reducera flygens koldioxidutsläpp. Vi vill alla värna miljön, men är ju tyvärr inte mer än människor. 
Jag och flickvännen föll visserligen bara halvt till föga. Flyg dit, tåg hem, men jag har samtidigt svårt att klandra de eventuella barnfamiljer som väljer minsta motståndets lag, när skillnaderna i priser och komfort är så absurt stora.