"Det som händer hemma är fortsatt intressant"

Krönika Uppdaterad 06:28 05 november 2019

"Men framför allt ville han ställa frågor. Han var ­nyfiken på det som hände hemmavid. Han började ­pumpa mig på information", skriver Ingemar Lundin i veckans krönika.

Telefonen ringde. Numret som lös på displayen var så långt och egendomligt att det förde tankarna till ett Enigma-kryptogram. Eftersom jag ogärna utsätter mig för bluffmakare och skumrask fattade jag det enda rimliga beslutet: Jag tryckte bort numret.

Men så hejdade jag mig.

För telefonen, som behövde någon sekund att hantera informationen, meddelade mig att det rörde sig om ett samtal från Malaysia.

Malaysia? Inte så att denna information omedelbart ­uteslöt eventuell skumrask, men samtidigt klingade en annan klocka dovt i bakhuvudet. Hågkomsten av ett möte över en öl med en gammal barndomskamrat i somras. ­Skulle inte han åka till … och var det inte ungefär nu …? Hmm …

Jag svarade. Och visst var det Mike. Överraskande och roligt. Han är mitt uppe i en livskris — och vem är inte det? — som fört honom till en kringflackande tillvaro i Sydostasien och Söderhavet. Utöver den möjligen ­något romantiska och måhända fåfänga förhoppningen att ­under denna resa ”finna sig själv” har han valt att helt strypa tillgången av digitala medier, som han upplever som stressande. Han vill resa ”old school”, boka genom resebyråer, använda turistguider, knäppa foton med film som kräver framkallning, läsa böcker och tidningar, komma ner i tempo. Han har visserligen en mobiltelefon med sig, men den är befriad från alla tekniska excesser och ska endast användas vid nödfall.

Nu ringde han från en telefonhytt på Borneo. Han var i prima slag och berättade om sina strapatser. Starkt intryck gjorde berättelsen om hur han hade övernattat på en ö vigd åt bevarandet av sköldpaddor. Mitt i natten hade de under närmast sakral tystnad iakttagit hur en sköldpaddshona grävt en grop i sanden och lagt över 100 ägg. ”En djupt rörande upplevelse”, enligt min vän.

Men framför allt ville han ställa frågor. Han var ­nyfiken på det som hände hemmavid. Han började ­pumpa mig på information. I lokal media kunde han upp­datera sig om Donald Trump, handelskrig, IS och Brexit, men eftersom han lever i självvald digital noll­tolerans hade Sverige blivit en svart fläck på informationskartan. Så hur var det där hemma? Allsvenskan? ­Senaste nytt om vår barndomsstad? Kompisarna? Hur gick det för vårt gamla ­korplag i inne­bandy?

Och någonstans kände jag att detta var en nyttig på­minnelse om värdet av lokal journalistik. Att intresset­ för vad som händer hemmavid alltid kommer att vara stort och starkt — även om du ­nyligen sett en sköldpaddshona lägga 100 ägg i en grop på en ö i Sulusjön.

  • Ingemar Lundin