Härom veckan var jag hemma hos en riktig superkändis — åtminstone bland de födda år 2000 eller senare. Jo, jag vågar lova att en mycket hög andel i åldrarna tre till tjugotre i alla fall vet att han heter Markus och att han träffat både Sommarskuggan och Bolibompadraken.

Själv konstaterar Markus, som heter Granseth i efternamn och bor i Älta, att han gör det som han själv tycker är roligt, och att det råkat sammanfalla med sådant som även barn gillar. ”Barn har väl bäst smak, samma som jag”, skämtar han i artikeln.

Men det ligger såklart en sanning i det också. Det är den barnkultur som tar barnen på allvar som blir bra och relevant. Det märks om programledaren, poddaren, illustratören eller författaren bottnar i det den skapar, om den gillar det själv. Och det blir ofta smärtsamt tydligt när en kreatör INTE gör det, när den försöker åstadkomma något som den TROR att barn gillar, utan att nå fram.

Markus Granseth och hans kollegor på SVT Barn, varav oproportionerligt många för övrigt bor i Älta, hör till den förstnämnda kategorin. Med tio års erfarenhet som förälder kan jag intyga att det är så (även om vissa program såklart går mig på nerverna). Lilla Aktuellt är suveränt, Sommarlov håller alltid hög nivå och Julköket är roligt för alla, oavsett ålder eller humorpreferenser.

Det är tonfallet som är så bra. De unga tittarna tas på allvar, de ses som kompetenta och reflekterande människor.

Vikten av att se barnens kompetens framhåller även gustavsbergaren Louise Hultqvist i artikeln om hennes och Lise-Lotte Lundgrens nyutkomna bakbok för de minsta.

Nu var jag själv, med mitt bristande bakintresse och överdrivna ordningssinne, inte så sugen på att låta barnen gå loss i köket på egen hand när de var i treårsåldern. Men jag applåderar initiativet: Barn ska tas på allvar och inte daltas med. ”Vi är alla människor. Vi har levt olika länge bara”, som nämnda superkändis uttryckte det i NVP för fem år sedan.