FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Blenda, Beda

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Måndag
27 maj 2019

Krönika

Årets Nackabo är
för ”vanlisarna”

Ledare 09:50 | 27 november 2018

De finns överallt. De där individerna som gör det lilla extra — för personer i sin omgivning eller för samhället.

De gör nog inte alltid så mycket väsen av sig. Och kanske får de aldrig den uppskattning de förtjänar, bara för att de har blivit ett så naturligt inslag i folks vardag.
I området där jag bor finns en pensionerad man som själv tagit på sig uppdraget att varje dag sopa centrumgången ren på minsta lilla fimp och godispapper. I 15 år har han dagligen lagt en dryg timme på att, med sopkvast och skyffel, städa det som han kallar ”en förlängning av sitt hem”.

Jag slår vad om att så gott som alla som bor i området har sett honom och den insats han gör, men jag skulle gissa att endast en handfull har gett honom några uppskattande ord eller en peppande klapp på axeln. Jag får motvillig erkänna att jag själv inte hör till den senare kategorin.
Inte har jag heller påtalat att killen som jag ibland köper morgonkaffet av alltid gör mig på riktigt gott humör.

Jag vet att jag inte är ensam om att dra mig för att vara frikostig med att dela ut beröm och uppskattning. Det sägs att vi svenskar ofta tänker positiva saker om folk, men vi säger det inte högt.

Därför tror jag att Årets Nackabo passar oss som är ”typiskt svenska” ganska bra.
Utmärkelsen ger utrymme att hylla och uppmärksamma den som gör det lilla extra för andra eller spelar en extra viktig roll i just sin kategori.  
Och i Årets Nackabo får alla kategorier får ta plats. Gemensamt har de att de bidrar till något positivt för för lokalsamhället. I år återfinns bland annat en Ica-handlare, en frisör, en cykelreparatör och en före detta boxare bland de nominerade.

Nu vill jag inte skriva ner Paolo Robertos chanser redan i förväg, men faktum är att trots att ett gäng kända personer har varit nominerade under de 20 år som utmärkelsen funnits så har vinsten alla gånger utom två gått till en ”vanlis”.
Det får väl ändå ses som ett kvitto på Nackabornas uppskattning av välgörarna i vardagen.