FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Johannes Döpa...

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Måndag
24 juni 2019

Insändare

Insändaren tycker att det är problematiskt om politiker ska definiera vad som är god och dålig kultur. Bilden ovan är tagen på en graffitiutställning i Alphyddeskolan 2007.

"M, det luktar kulturfascism"

Insändare 12:30 | 19 mars 2019

Att som politiker ta avstånd från den illegala graffitin är i sig inte problematiskt. men att i en diskussion om kultur argumentera för att en majoritet i samhället ska bestämma vilken kultur som får existera är något annat. Det anser Nackabon som skrivit insändaren.

Nacka ska ha en festival för gatukonst, förlåt, en ”internationell muralmålningsfestival” där ordet graffiti är ”bannlyst” samtidigt som kommunen gjort en egen definition av vad graffiti är. Nacka ska inte ”skapa konstverk i form av textning” säger kommunen och har skapat ett eget kodspråk med vad som uppfattas vara graffiti och muralmålning. Självklart hänvisas det till sambandet med skadegörelse och vandalism.

Att som politiker ta avstånd från den illegala graffitins framförande tycker jag inte är problematiskt i sig. Att var och en inte har rätt att göra vad som helst i det offentliga rummet finns reglerat i lag. Men att i en diskussion om kultur argumentera för att en majoritet i samhället ska bestämma vilken kultur som får existera är något annat. Det gör Moderaterna när de säger att det är majoriteten som bör bestämma över skattepengarna och genom att i kodspråk definiera vad som är graffiti och muralmålning, vad som är god kultur. Det går emot all forskning och tanke om inkludering, jämlikhet, jämställdhet och minoritetskulturer. Det luktar faktiskt kulturfascism.

En gång i tiden hade Nacka lagliga graffitiväggar med verk som i kommunens påhittade kodspråk skulle benämnas ”muralmålningar”. Vissa hade inslag av text men lika vanligt var bildspråk. Som barn gjorde dess färg och form mig fascinerad över skapandeprocessen, det var verkliga möten med konstens magi, som inspirerade och väckte såväl tankar som konstintresse. Mitt senare egna utövande av graffiti gav nya mötesplatser, gemenskap, inkludering och öppenhet, alla viktiga byggstenar i det demokratiska samhället. De lagliga väggarna blev dock inom kort förbjudna. Utifrån egensinniga tolkningar av en rapport från testperioden vilken vägrades lämnas ut till offentligheten förrän år efter projektet var nedlagt slogs det fast att lagliga väggar för graffiti skulle upphöra och kommunen började en lång omöjlig kamp för att tillintetgöra uttryckets existens.

Graffitikulturen har dock blomstrat trots alla resurser för att stoppa den. Och om vi nu inte kan förbjuda bort något och inte vill uppmärksamma ett uttryck på grund av dess kriminella framställningsform, borde inte ett första steg vara att bjuda in kännare och utövare från uttrycket till dialog om den upplevda problamtiken? Och inte utifrån sin egen horisont definiera dess DNA-kod? Studier visar att lagliga väggar kan reducera kostnader för sanering av illegal graffiti men framför allt kan de bidra till ett levande, för kommunen i stort sett kostnadsfritt kulturliv och kulturdeltagande för alla invånare.
En levande kultur är grunden för gemenskap och förståelse i ett samhälle. Nej, det är inte majoriteten i samhället som ska bestämma vilken kultur som får existera. Den som befinner sig i en maktposition och har tolkningsföreträde i de politiska rum som förfogar över pengar till kultur ska akta sig för att via kodspråk definiera vad som är konst.

Demokrativärnande Nackabo