Debatt Publicerad 09:57, 13 februari 2020

• ”Vårdcentralerna är inte allt som vi vill bygga ut”, skriver Tobias Nässén, M, och Anna Starbrink, L, i en replik på debattinlägg av S och SD

Primärvården med vårdcentraler och husläkare behöver stärkas för att kunna ta ett större ansvar för människors vårdbehov. Det är en viktig del av vård närmare människorna. Därför har resurserna till vårdcentralerna ökats kraftigt de senaste åren. Siffror säger inte alltid så mycket men över 800 miljoner mer, eller +16,5 procent, på tre år mellan 2016 och 2019 är en rejäl satsning. Den höjning av ersättningen vi lyckas göra 2020, 1,5 procent, är mindre än vi hade önskat och inget vi kallar en stor satsning. Däremot prioriterar vi primärvården i ett tufft budgetläge. Vi vill understryka vikten av att vi kan göra dessa strategiska ersättningshöjningar, med fokus på vårdbehov och hemsjukvård, vilket utifrån den vård som gavs 2019 skulle innebära knappt 4 miljoner kronor för vårdcentraler i Nacka, och 1,7 miljoner kronor för dem i Värmdö.

Hur mycket resurserna i slutänden ökar beror dessutom på antalet patienter och antalet besök — varje ny patient som väljer en mottagning, och varje besök som patienterna gör, för direkt och automatiskt med sig resurser. När befolkningen växer, patienterna blir fler och besöken ökar — då ökar också resurserna till vårdcentralerna i motsvarande grad. Det verkar vara ett förhållande som varken S eller SD känner till, eller låtsas känna till, när de skrivit sina repliker.

Mer vård nära människor är en viktig utgångspunkt för framtidens hälso- och sjukvård. Där är starka vårdcentraler och fler husläkare en viktig del. Men ingen påstår att de patienter som i dag behöver vård på akutmottagningen, i morgon skulle kunna gå till vårdcentralen istället. Att påstå något sådant är att bygga halmgubbar i debatten, eller att fäktas mot väderkvarnar. Däremot kan primärvården ta ett större ansvar för människors vårdbehov, och valfrihet, tillgänglighet och kontinuitet hos den egna husläkaren kan leda till att fler sjukdomar förebyggs eller upptäcks och kan behandlas tidigare. Det minskar på sikt behovet av akutsjukvård.

Lyckligtvis är inte vårdcentralerna allt som vi vill bygga ut. Närakuterna tog i fjol hand om över 300 000 patienter, och det innebär att akut men inte lika allvarligt sjuka kan få snabbare vård och att akutsjukhusen avlastas. Många av de sköraste och svårast sjuka patienterna kan redan i dag få en bra vård med avancerad sjukvård i hemmet (ASiH) eller i specialiserad äldresjukvård (geriatrik), där vårdplatserna blir allt fler. Det betyder också att färre behöver åka till akutsjukhusen. Även akutsjukhusen behöver öppna fler vårdplatser för att klara sitt uppdrag — det är glädjande att vi nu har cirka 100 fler öppna, bemannade vårdplatser på sjukhusen än för ett år sedan, även om det inte är tillräckligt. Varje patient ska få rätt vård i rätt tid på rätt nivå — det är vårt mål.

Oppositionspartiers budgetförslag behöver aldrig möta verkligheten. Någon realism kunde vi ändå önska att man visade. SD skär i sin vårdbudget skär ner på insatser riktade mot några av dem med störst vårdbehov, som riktade hembesöksprogram till barnfamiljer i utsatta områden. Socialdemokraterna å sin sida föreslår drastiska besparingar på öppen specialistvård. S kallar det ”merkostnad” och låtsas som att pengar går till vårdgivare med någon slags fri dragningsrätt. Det är faktiskt rent lögnaktigt. Vårdvalen, som det handlar om, bygger på att pengarna följer patienten: Det är alltså vård som utförs, som S vill minska. Gång på gång har vi frågat, gång på gång blir S oss svaret skyldiga: Vilka höftledsoperationer ska inte utföras? Vilka kvinnor ska bli av med sin gynekolog? Vilka barn ska inte få språkutvecklingsstöd av sin logoped? Magstarkt var ordet.

Tobias Nässén, M
Vård- och valfrihetsregionråd
Anna Starbrink, L
Hälso- och sjukvårdsregionråd