”Idrott måste bli en del av samhällsplaneringen”

”Med rätt förutsättningar skulle vår klubb fördubbla vår juniorverksamhet över en natt”, skriver Frej Johnson, sportchef för Saltsjöbadens lawntennisklubb. Men förutsättningarna saknas, menar han.
FOTO: Mostphotos
Debatt Uppdaterad 12:18 01 juli 2019

"Nära 500 ungdomar står i kö för att spela tennis i Saltsjöbadens lawntennisklubb. Det är en bild av hallbristen i Stockholm", skriver Frej Johnson, sportchef i Saltsjöbadens lawntennisklubb.

Svensk idrottsrörelse är fantastisk. Med en bredd och topp som saknar jämförelse i världen. Men villkoren skiftar starkt. Vissa klubbar kämpar hårt för att kunna skapa och behålla lag med jämna ålderskullar. I andra föreningar svämmar det över av intresserade ungdomar. 
Nära 500 ungdomar står i kö för att spela tennis i Saltsjöbadens lawntennisklubb. Det är en bild av hallbristen i Stockholm.

Vi är en till ytan liten tennisklubb men med stort medlemsantal — vi har fyra banor och 1 200 medlemmar. Det blir således 300 personer per bana. Föreningen är nästan 100 år gammal och det är i stort sett fullbelagt jämt. 
Vi har 450 barn i verksamhet varje vecka och ungefär 500 står i kö. Vi räknade ut att det skulle ta tolv år att komma med i föreningen via kön. Det är förstås helt orimligt, så vi stängde kön och öppnade istället ett provspel en gång om året. Till den kom det 150 barn — och vi som klubb blev helt överrumplade. Man skulle kunna säga att vi har ett angenämt problem. Så här ser det inte ut på alla idrottsföreningar i Sverige, det får man ha full respekt för. Men den extrema hallbristen vi och andra kommuner i storstadsregioner lider av, gör problemet oangenämt. 

Jag ringde upp de fem närmsta klubbarna, och de har likt oss — fullt och kö. Enligt Stockholms tennisförbund står över 4 000 barn i kö till enbart tennis. Det är ungefär 32 inomhusbanor, om de ska få spela en gång i veckan. Eller smaka på den här siffran, 25 600 kvadratmeter hall, som behöver byggas — enbart för tennis, en gång i veckan, i Stockholmsregionen!
Eftersom vi är så fullbelamrade får de allra flesta juniorer inte möjlighet att spela mer än ett träningstillfälle i veckan. Det får till effekt att vi tappar gemenskapen, ”hänget” och tillhörigheten, det som vi upplever vara själva kittet i idrottsrörelsen.

Med rätt förutsättningar skulle vår klubb fördubbla vår juniorverksamhet över en natt, men förutsättningarna finns inte och att få hjälp av kommunen är som att bestiga ett berg. Detta gör att vi inte har en chans att hänga med i utvecklingen, men än värre är det en bidragande anledning till att barnen slutar idrotta alldeles för tidigt. Det blir ingen idrott för livet och allt det som man så gärna vill att sporten ska vara. 
Idrott måste, förr eller senare, bli en del av samhällsplaneringen och de befintliga föreningarna måste få hjälp att växa.

Frej Johnson
Sportchef, Saltsjöbadens lawntennisklubb