Debatt Publicerad 09:03, 09 februari 2020

• ”Den fria ytan uppgår till 14 kvadrat per barn, att jämföra med Boverkets rekommendation om 40 kvadrat”, det skriver debattörerna som menar att barns lekyta inte prioriteras i nya Älta centrum.

Nacka är sedan 1995 en ekokommun. Hållbart byggande är en av indikatorerna som kommunen ska leva upp till. Men verkligheten är en annan. 
Då samrådet om Älta centrum pågick slöt Nacka kommun, i skymundan, avtal med markexploatörer angående disposition av markutrymmet. 
Och i NVP är det byggföretaget — den största markägaren — som bemöter kritiken av Nackas nedprioritering av kulturen. 

Nedprioriteringen gäller också barnen. 2016 genomfördes en anbudstävlan för att få fram marknadsvärdet på den kommunala mark som dittills rymt två förskolor. Denna yta har nu styckats upp och ingår i tre kvarter i detaljplanen. 
Den planerade förskolan i Älta centrum kommer att ligga alltför nära Ältavägen. Förskolan ska bli en fristående byggnad i tre våningar. Den ska rymma 110 barn. 
Men det finns inte plats för en förskolegård. I stället ska kvarterets gårdsyta bli förskolegård. Konkret innebär det att den fria ytan uppgår till 14 kvadrat per barn, att jämföra med Boverkets rekommendation om 40 kvadrat. 
Vidare föreslås att förskolans tak ska användas som komplement. På taket blir man tvungen att sätta upp höga staket som för tankarna till fängelsernas rastgårdar. Och vem vill ha sina barn på taket? På marken kan gården inte inhägnas om den ska delas med andra. Barnen ser inte var gränserna går och personalen får svårare att hålla uppsikt.

Enligt den tredje paragrafen i FN:s barnkonvention ska barnets bästa beaktas i första hand vid åtgärder som berör barn. Barnkonvention blev svensk lag 1 januari 2020. Markpolitiken är därför inte bara barnfientlig. Den är sannolikt även olaglig. 
Utbildningsnämnden proklamerar att verksamheten i förskola och skola ska vila på vetenskaplig grund. Forskningsresultaten om utemiljöns betydelse för barns motoriska utveckling är entydig. Detsamma gäller barns sociala utveckling. Lekinspirerande miljöer både ute och inne är en förutsättning för den viktiga självorganiserade leken. 

I Folkhälsoinstitutets tio år gamla vägledning till kommuner påtalas utemiljöns hälsofrämjande effekter: ”Barn på naturrika förskolor har bättre motorik och koncentrationsförmåga, de har färre sjukdagar och är friskare än på naturfattiga förskolor.”  
I en ny, stor dansk studie visas att barn som växer upp i naturrika miljöer har lägre risk att utveckla psykisk sjukdom som tonåringar och vuxna.
I samrådsförfarandet hade utbildningsnämnden inga synpunkter på förskolans utformning. Vi konstaterar att, medan kommunens utbildningsnämnd putsar på sina kvalitetssystem, lägger kommunens miljö- och stadsbyggnadsnämnd grunden för en förskoleverksamhet som inte ens lever upp till de mest elementära kvalitetskraven. 
Men i Nacka verkar vetenskaplig grund bara vara giltig om den passar in i den politiska ideologin. 

Lena Gonäs, professor emerita i arbetsvetenskap
Britta Högberg, leg. psykolog; fil.dr i pedagogik