Kultur & Nöje Publicerad 15:59, 12 januari 2022

• Klara Andersson, 26, kan vinna Solistpriset • "Musik är inte bara toner"

– Jag var nog skitjobbig som elev, som alltid ville tävla och vara bäst. Det vill jag fortfarande, och jag får skärpa mig om jag inte vinner.
Så säger Klara Andersson från Duvnäs, en av Sveriges bästa unga klassiska pianister, som ska tävla om 100 000 kronor och äran att få Solistpriset 2022. Men hon framstår inte alls som jobbig när hon, med NVP, besöker sin gamla skola och återser dess piano.

Så fort hon fick tillfälle satte sig lågstadie-Klara vid skolpianot.

När hon 15 år senare, som konsertpianist, är tillbaka i Duvnäs skola sätter hon sig ner vid det lilla pianot igen.

– Man känner igen doften, minnena kommer tillbaka, säger hon och ler.

Klara Andersson har gått den långa vägen från pianot i skolkällaren till Steinwayflygel i konserthus — men den har inte varit spikrak.

– Jag har haft två dippar, då jag nästan slutat. Jag tog ett sabbatsår från Musikhögskolan och var ute och reste. Och när jag var färdig diplomerat pianist tvivlade jag också, säger hon.

Men nu förbereder hon sig hundraprocentigt på att vinna Solistpriset i Göteborgs konserthus 5 februari. Hon kan såklart Schumanns pianokonsert, som hon ska framföra, utantill, men repeterar flitigt fyra, fem timmar om dagen och funderar på detaljer som vad hon ska ha på sig och hur hon ska uttrycka sig på scenen.

– Musik är inte bara toner. Jag skrev faktiskt min masteruppsats om hur kroppsspråket hos musikerna påverkar publiken. Och jag brukar filma när jag spelar för att se hur jag ser ut, vad jag förmedlar. 

Klara fick sitt första piano av sin gudmor redan som tvååring men började spela i Nacka musikskola många år senare.  Då visade sig snabbt att hon hade stor talang.

– Mina föräldrar är musikaliska och min pappa spelar piano. Men jag kommer verkligen inte från en ”musikfamilj” som många andra på Musikhögskolan. Jag har också slarvat med läxorna som alla andra, men när jag gillade ett stycke då tränade jag bra. Det var väl inte förrän jag började på musiklinjen på Södra latin som jag tog pianospelandet på riktigt allvar.

Det var jobbigt att mäta sig med de äldre eleverna, men hon gillar att tävla och att hon har lätt för att läsa in noter.

Hon minns musiklärare som Irene och Margareta och alla konserter hon gett i gamla Elverkshuset, där Nacka musik-skola höll till, tills det revs nyligen.

Jag har faktiskt aldrig spelat i Nacka aula eller Nacka kyrka. Men det vore kul.

Hon gillar inte improvisationer, och skulle aldrig kunna spela jazz, säger hon. Det är klassisk musik som gäller, flyglar och stora lokaler. Svåra klassiska stycken lär hon in långsamt och metodiskt, med en hand i taget. Det finns inga genvägar mer än att träna. Sen erkänner Klara att hon visst missar en ton eller strof ibland, men att det gäller att inte låtsas om det. När hon repeterar blir hon ofta rörd till tårar av musiken, men det visar hon aldrig när hon uppträder.

– Men självklart kan jag bli bättre på allt inom musiken. Bachs fugor är svårast, Beethoven faktiskt klart enklare. Sen är Mozart lite klurig att göra bra. Det som är krångligast att spela behöver inte upplevas ”svårt” för publiken, förklarar hon.

Hon tycker om musiken, men har haft svårt att smälta in i livsstilen:

– Den klassiska musiken är en speciell värld, som jag ibland inte riktigt vet om jag tillhör, eller vill tillhöra. Jag är inte en musiknörd och hade länge svårt att se mig själv som yrkesmusiker. Jag skulle aldrig ge upp saker som att åka skidor för att fingrarnas skull.

Men så gick det bra i semifinalen i solistpriset i höstas och nu satsar hon stenhårt på att vinna, och få spela som konsertpianist runt om i landet. 

Målet är att sy upp sina egna klänningar till konserterna. Under sin tvivelperiod började hon studera på nytt; hon läser deltid på Tillskärarakademin och visar stolt upp den ullkappa hon designat och sytt.

– Om det går bra i framtiden och jag får många spelningar, och stipendier, är drömmen att ha en egen studio att repetera i där jag också har en syateljé, säger hon och lyser upp igen. Hon har alltid haft svårt att spela för sin egen familj och vänner. Men är hon förberedd, och har övat, sovit och ätit ordentligt älskar hon att framträda.

– Att vara ensam på scen och ta emot hyllningar, blommor och applåder — det gillar jag!

Klara Andersson — pianist i solistfinal

Ålder: 26 år

Bor: På Södermalm, uppväxt i Duvnäs och Ektorp.

Familj: Pojkvän i Stockholm, mamma och pappa och lillebror i Järla sjö, lillasyster i Lund

Yrke:  Konsertpianist och pianolärare. Har gått på Nacka musikskola, Södra latins musiklinje, Musikhögskolan och Musikhögskolans mastersprogram på Edsberg, under Mats Widlund.

Favoritplats i Nacka: ”Badklipporna vid Långsjön!”

Om du blev lokalpolitiker för en dag, vad skulle du ändra på? ”Kanske fixa ett ställe där barn kan spela cafékonserter med en Steinwayflygel, precis som det var i Elverkshuset när jag var liten”.

Favoritmatställe i Nacka: ”Andaman Thai vid Järla station, men egentligen (om den inte brunnit ner) Pizzastugan i Ektorp.”

Aktuell: En av tre finalister i Sveriges radios och Kungliga musikaliska akademiens tävling Solistpriset, som delas ut vartannat år. Förstapriset är på 100 000 kronor, en turné, framträdanden som solist med bland andra Sveriges radios symfoniorkester samt inspelningar och sändningar i P2. 


 
Testa NVP Plus - 60 kronor för 60 dagar

Testa NVP Plus - 60 kronor för 60 dagar

Senaste nytt om Nacka och Värmdö
Sajt, app och e-tidning
Se erbjudandet här
x