Hyllad barnkör fyller 30 år

Sexårskören – en prisbelönt Nackatradition sedan 1989.
FOTO: Jenny Frejing
Kultur & Nöje Uppdaterad 14:35 11 mars 2019

Vid sin 70-årsdag i juni 1989 fick författaren Lennart Hellsing höra inte mindre än 620 sexåringar i Nacka sjunga hans sånger.
30 år senare är sexårskören en institution där 25 403 barn varit med i totalt 271 föreställningar.

13 föreställningar under veckan

Årets upplaga av sexårskören heter ”Drömmar och minnesluckor” och har skapats av Per Egland (kompositör/textförfattare) och Anna-Linda Egland (koreograf) på uppdrag av Nacka kommuns Kultur-
huset Dieselverkstaden. 13 föreställningar ges den här veckan, 11-15 mars, med barn från 22 skolor.
Ett flertal av gångna års Sexårskörer finns utgivna och går att höra på bland annat Spotify.

I år är det omkring 1 050 sexåringar som deltar i föreställningen ”Drömmar och minnesluckor”. De gestaltar minnen och drömmar, de förra klädda i blå tröjor och de senare i röda. 

I åtta låtar sjunger de och rör sig till ett litet band, tillsammans med skådespelare som spelar små scener i historien.
Kören har framträtt med nya föreställningar, och nya barn varje år sedan 1989.
Cortina Lange jobbade som kultursekreterare i Nacka 1989 och då skulle Lennart Hellsing, som hade bott i Nacka i många år, fylla 70 år, samtidigt som biblioteket i Forum skulle invigas. Då föddes tanken att man skulle uppmärksamma det med ett barnevenemang. 
– Vi bjöd in förskolorna att hylla Lennart Hellsing genom att klä sig som Hellsingfigurer och sjunga Hellsingsånger. Det fanns en liten scen i Forums köpcentrum, säger Cortina Lange.

Lennart Hellsing bjöds in, och konserten med 620 barn blev en överraskning, som författaren fick avnjuta sittandes i en tron.
Aki Boyea på kulturkontoret tog initiativet och Suzanne Öhlin, sångpedagog på Nacka musikskola, var den som repeterade med barnen under de första sex åren.  
– Hälften av barnen tog emot Lennart utanför Forum det första året och den andra hälften stod i trappan inne i Forum, så det var en konsert i två delar, minns Suzanne Öhlin.

Konserten blev uppskattad och tanken föddes att den skulle bli en årlig avslutning på förskoletiden, innan barnen började skolan. 
– Aki Boyea var producent första åren när det fortsatte att vara lite i konsertform och sedan var barnsekreteraren Per Wetterblad den som började ta in kompositörer som skapade ny musik kring teman som var viktiga för barnen, och så småningom utvecklades det till mer och mer sceniska föreställningar i samarbete med personal på förskolorna, säger Cortina Lange.
– Först blev det lite rörelse och så småningom lite scenografi. Det har utvecklats hela tiden genom åren.

Anki Ödlund på Sickla skola har haft barn med i Sexårskören ända sedan 1989.
– Jag var med redan första året när Hellsing skulle fylla 70. Sedan dess har det växt och växt. Det har blivit mer rörelse. I början gjorde vi mer rekvisita själva, som hattar och lösnäsor och svansar. I dag får vi pedagoger mer stöd, säger hon. 

Eva Görög på Jarlabergs skola har haft barn med i 20 år.
– 1999 var Lennart Hellsing med igen, när han fyllde 80 år. Varje år blir det här som ett temaarbete i skolan och det är kul. Vi ritar ofta till föreställningarna. 

”Härligt driv i allihop”
– Barnen lär sig låtarna så snabbt utantill, och de får med sig musik, rörelse, dans, text och ordförståelse. Och bara det att de får stå på stora scenen blir en upplevelse, säger Eva Görög. 

Och pedagogerna får en stor sångbank att använda i sina klasser. 
– Det finns låtar som jag använder varje år med barnen, som de från föreställningen ”Trädgårdsordling”. Den nämner många som en favorit, den handlar om rim och ramsor och ordförståelse, som är det vi jobbar med i förskoleklass, säger Anki Ödling.
– Svårt annars att säga vilka som är bättre än andra, för det är sådant härligt driv i allihop, tillägger hon.

Per Egland och Anna-Linda Egland har skapat musik respektive koreografi till de senaste sex årens körer. Fyra har nominerats till grammisar i kategorin bästa barnalbum.
– I år är det 1 050 barn och det är mer en dansföreställning. Men det är viktigt att barnen får röra på sig, så att de glömmer att det är läskigt, säger Per Egland och fortsätter: 
– Grundregeln för oss är att barnen inte ska sjunga när de rör sig, för att det inte ska bli för svårt. Men sexåringar kan lära sig vad som helst bara de tycker det är roligt och om de gillar musiken. Det är otroligt. Men det finns också sånt som av någon anledning inte fungerar, och då får man se vad man kan göra år det. 

Börjar under hösten
Några klasser får börja arbeta med att skapa historien i föreställningen redan i september. 
Många tecknar eller skapar i andra former utifrån föreställningarnas teman. 
– Det är jobbigt, men så roligt. Mötena med sexåringarna är magiska. Vi är kreativa tillsammans och alla barriärer bryts ner, säger Per Egland. 

Kring jul är musiken klar och klasserna kan börja öva in årets föreställning.
– Lennart Hellsing var på plats första året jag gjorde Sexårskören 2014. Då hade jag tonsatt hans dikt ”Humlan”, och han sa att han gillade musiken. Det var väldigt roligt, säger Per Egland.  

2014 var också dottern Johanna Hellsing med, och hon har skapat kören två gånger, 1998 och 2001. 
– Varje person som gjort kören har satt sin prägel på den. I ”Stamp” 2001 gjorde jag det utifrån stomp-konceptet och barnen spelade på många olika saker. Det var spel med diskborstar och på skurhinkar. Den har jag mycket minnen från. Jag har fortfarande kvar lingonsyltburkar som tillverkades till den kören, de används som trummor av barnen på Stockholms kulturskola när jag jobbar där.

Utställning om kören
I år har några klassers arbete med ”Drömmar och minnesluckor” följts av dokumentärfotografen Minna Ridderstolpe. Hon har gjort fotoutställningen ”Vägen dit”, som hade vernissage den 9 mars och som visas i Nacka konsthall. Den visar barnens arbete med Sexårskören.


Frågan: Vad tycker ni om musik och om att vara
med i ”Drömmar och minnesluckor”?

Albin Lövgren: ”Man blir ofta glad av musik. Alla låtar i föreställningen var roliga. Jag gillar allihop.”

Sofia Egnelöv: ”Men man kan få rädsla av musik också. Men inte av någon speciell låt, och ingen i föreställningen. Låtarna här var roliga.”

Maximilian Letius: ”Men det är svårt att beskriva musik.”

Matilda Ljunggren: ”Det är roligt att sjunga till musik. Man blir glad. Alla låtarna i föreställningen var mina favoritlåtar.”