Cp-skadan inget
hinder för Meya

Nacka Uppdaterad 10:07 12 februari 2019

Hon har visserligen en cp-skada men låter den inte begränsa henne. Därför är 10-åriga Meya Skärlind förebilden i en kommande inspirationsfilm.
– Vårt arbete är som jag förstår det unikt, säger specialpedagogen Michaela Frisk.

Meya Skärlind är som vilken annan 10-åring som helst. Hon älskar att leka på rasterna, åker pulka, skrattar åt Youtube-parodier av Melodifestivalen, sjunger i kör och tycker om att lära sig av undervisningen. Matematik är favoritämnet.
En cp-skada gör dock att hon har utmaningar. Det är svårt för henne att kommunicera och motoriken hämmas. Hon kan inte hålla balansen eller förflytta sig själv. För att få i sig tillräckligt med näring sondmatas hon av en assistent, som är tillgänglig dygnet runt.

Detta är hinder, men överkomliga sådana. Det har inte bara Meyas föräldrar och personalen på Borgvallaskolan sett till — utan i högsta grad också Meya själv.
– Eftersom Meya alltid har haft sin syster och jämnåriga kusiner att härma, gått på ”vanlig” förskola och i ”vanlig” skola så jämför hon sig med normalt motoriska barn och sätter sina mål högt. Hon har en envishet som de flesta barn i motsvarande ålder saknar. Exempelvis har hon, trots att det är svårt med hennes hand-motorik, alltid älskat att lägga pussel och lärt sig skriva ord, teckna streckgubbar och sin signatur med penna, säger Meyas mamma Carina Pahl Skärlind.

Ska inspirera på mässa
Denna envishet har — tillsammans med stödet från specialpedagogen Michaela Frisk och resurspedagogen Maria Strahl — gjort Meya Skärlind till en förebild. När mässan Nacka Education Summit, där Nackas kommunala skolor visar upp sina verksamheter, arrangeras den 21 mars ska en film om Meya fungera som inspirationskälla för andra skolor. Möjligen kommer filmen sedan även att visas utanför kommunens gränser.
Meya är nämligen unik. 
– Vi har försökt hitta andra elever i motsvarande situation för att inspireras i vårt arbete, men inte lyckats. Så det är i alla fall mycket ovanligt. Samtidigt är det helt naturligt att Meya går i den här klassen, för hon har inga begåvningshandikapp, säger Maria Strahl, som fungerar som Meyas resurspedagog — det vill säga hjälper med kommunikation och ser till att hjälpmedel finns till hands under skoldagen.

På Meya ställs samma kunskapskrav som på hennes klasskamrater i 3A på Borgvallaskolan. Hon håller föredrag, har läxförhör och deltar i högläsning. Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, hjälper till i samband med bedömningen. Till hjälp i kommunikationen finns förutom Maria Strahl en blisskarta. Bliss är ett system av symboler där ord och begrepp representeras av bilder. 
– Men ofta är Meya för otålig för blisspråket, utan använder istället multimodal kommunikation, en kombination av ljud, gester, tecken och bliss. Hon är street-smart, säger Michaela Frisk, som är specialpedagog på Borgvallaskolan och för sina insatser tilldelats Nacka kommuns tillgänglighetspris. På Borgvallaskolan hjälper hon bland annat Meya med matematikundervisningen.

Skolan en social hubb
– Eftersom det inte fanns tidigare exempel har vi gemensamt provat oss fram. Det finns många saker som är svåra för Meya, men vi koncentrerar oss på det som Meya kan och anpassar skolarbetet efter det. För Meyas del handlar det mycket om koncentration. Ibland om att hinna med, men andra gånger om att tempot i undervisningen är för lågt. I en skola för barn med större kognitiva besvär skulle Meya bli uttråkad på grund av den lägre studietakten, säger Michaela Frisk.

Undervisningen i all ära, men lika viktig — eller viktigare — är den sociala aspekten av skolgången. 
– Rasterna är roligast, säger Meya, som får hjälp med orden av assistenten Emelie Ekfelt. 
Vad gör du helst på rasterna?
– Leker. Kurragömma gillar jag. Vi är ett tjejgäng som har väldigt kul ihop.

En i detta gäng är klasskompisen Elna, som kramar om Meya och planerar för aktiviteter efter skolan.
– Åh vad det ska bli så kul att se ”Rum 213” hemma hos dig sen, utbrister Elna, varpå Meya skiner upp i ett sprudlande och mycket smittsamt leende.
Meyas mamma Carina Pahl Skärlind:
– För Meya är skolan en social hubb där hon känner att alla elever främst ser henne som Meya, som en i gänget. Det är viktigt för oss att hon får möjlighet att bygga starka relationer för livet, så att hon har en klick människor som hon kan vara sig själv med. 
– För oss har det alltid varit angeläget att Meya bara ska få vara Meya, inte tjejen i rullstol, att varken vi eller någon annan ska begränsa henne, att hon får växa upp med en stark tro på sig själv och sina förmågor och med en inställning att allt går att göra, men kanske på ett lite annorlunda sätt. Det kan kännas som en självklarhet, men tro mig, i vårt samhälle är det verkligen inte det. Vi slåss för Meya och lär henne att slåss för sig själv och sina rättigheter.