I den nya tv-serien Superungar träffar komikern Måns Möller familjer där det finns barn som lever med diagnoser som adhd och autism. Och med hjälp av olika experter ser han till att hitta lösningar i vardagen för att få ett smidigare liv för barnen och deras föräldrar.
14-åriga Elmie Gerhardsson från Saltsjöbaden, och hennes familj, är i fokus i nästa program.
– Hon ser fram emot programmet. Men hon var inte medveten om vad det skulle innebära från början. Det har gått bra och Elmie har inställningen att hon vill bidra, och det gör hon, berättar mamma Bente Danielsson.
Arbetssam inspelning
Elmie tyckte att det var roligt att vara med i tv, berättar Bente.
– Men att det var arbetsamt med inspelningarna. Barn med autism är ju ofta allergiska mot sammanhang med mycket folk då det krävs en massa energi att tolka det sociala samspelet, säger hon och fortsätter:
– Jag är väldigt engagerad i det här och tror att programserien kommer att ge effekt, att vi slipper fler fördomar om barn med diagnoser, fortsätter Bente och ler.
Träffade Möller i skidbacken
Anledningen till att Elmie är med i programmet är att Måns Möller, som själv har en son med neuropsykiatrisk diagnos, är med i samma skidklubb som familjen, i Team Total, där ”funkis”-barn samlats.
– Elmies pappa, numera min ex-man, och jag startade den klubben. Måns har ett stort engagemang där och för alla barn med NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar). Hans show ”Jävla pajas” som handlar om hans sons autism, var bra och viktig, säger Bente Danielsson.
Alla programmen i serien handlar om barn med autism och adhd, men har skiftande ämnen där olika experter ger tips och råd.
Programmet där Elmie och Bente är med handlar om aktiviteter och idrott. Men om längdskidåkning, inte slalom. Tidigare landslagstränaren Christer Skog är med när hon tränar i spåren vid Lindvallen och han berättar att det alls inte är ovanligt bland skidåkare att de personlighetsdrag som gör dem framgångsrika också är liknar diagnoser inom NPF.
Avsnittet handlar också om hur familjen kan få till en bra morgonrutin. För Elmie, som har svårt för övergångar, är morgnar en jätteutmaning. Det blir kaos. Då kommer begreppet ”rephållare” upp, då föräldrarna måste bestämma att bara en av dem har ansvaret.
– Att ”hjälpa till” och rädda någon i konflikter är sällan bra. Det ger bara mer affekt, och affekt smittar, förklarar Bente.
Snälla lagkamrater
Elmie går i resursskola utanför Nacka eftersom det inte finns rätt skola att tillgå, men går på LSS-fritids i Sickla och idrottar på hemmaplan.
På senare tid har hon börjat med fotboll, i Saltsjöbadens IF. Men hon spelar med tjejer som är några år yngre.
– Hon älskar det och klubben och lagkamraterna har varit snälla och tillmötesgående. För det är svårt att hitta idrotter och sammanhang som passar. Grupperna får inte vara för stora och instruktionerna måste vara klara och tydliga.
Hon konstaterar att man som mamma till ett barn med diagnos blir tvingad att bli en bättre förälder.
– Det går inte att uppfostra bort funktionshinder. Man blir tränad att se sitt barns beteende som ett uttryck för behov.