För lekmannen ser Sågsjöbäcken inte mycket ut för världen. I synnerhet inte efter en varm och regnfattig sommar.

När NVP besöker bäcken är vattennivån så låg att man längs somliga partier enbart med god fantasi kan föreställa sig den alternativa – betydligt mer livfulla – verklighet som sakkunniga vittnar om.

För i denna steniga, sumpiga och snåriga biotop döljer sig ett fiskarnas eldorado, exemplariskt för skyddad lek och försäkran om artens fortlevnad. Det är bland annat därför som Boo fiskevårdsområdesförening hoppas göra naturreservat av bäcken. Det är också på grund av den biologiska mångfalden som NVP är på plats, för att följa hur vattensamordnaren på länsstyrelsen i Stockholm, Martin Olgemar, tillsammans med en delegation från Sportfiskarna Region Mälardalen, undersöker vad som döljer sig i vattenpölarna.

– Vid motsvarande provfiske förra året noterades ett flertal småöringar i bäcken men då var vattennivåerna högre. I oktober stiger vuxna öringar upp från havet och leker i bäcken. Det är ett riktigt skådespel och ibland är de så upptagna av leken att man kan smyga fram och klappa på dem, berättar Martin Olgemar.

Bättre fiskelycka i Erstavik
Så är det däremot inte nu. Tidigare under dagen har Erstaviksbäckens vatten undersökts på motsvarande vis, vilket genererade 17 fynd av öring. Men i Sågsjöbäcken kammar gänget noll. Flera gäddor fastnar i håven, samt en och annan abborre – men öringarna lyser med sin frånvaro, vilket är lite retsamt eftersom bäcken restaurerats för att passa just öring.

Lättare byte i lågvatten
– Vi har lagt ut massa grus och sten och underlättat för fisk att ta sig upp från kusten för att leka i bäcken. Vi har tidigare sett bra resultat. I dag hoppades vi hitta småöringar, som bevisar att leken givit resultat i form av små öringungar helt enkelt. Så blev det inte. Kanske har sommaren varit för varm. Gäddor och abborre har kanske ätit upp småöringarna, som inte kommit undan eftersom vattnet är för lågt, spekulerar Martin Olgemar.

Den knappt kilometerlånga bäcken förbinder Sågsjön med havsvattneti Kummelnäsviken. Bäckens vatten har under århundraden nyttjats för industriella ändamål. Under 1800-talet tillverkades ättika, färg och syror i området. De dämmen och kraftverk som behövdes för verksamheten förhindrade då kustlevande fiskarter att vandra upp i bäcken. Men nu ligger inget farligare än en förskola på platsen – varför förhoppningar om att återskapa bäcken till dess ursprungsskick funnits. År 2010 initierade Boo Miljö- och naturvänner med stöd från kommunen och länsstyrelsen därför en restaurering av bäcken. Om insatsen burit frukt går ännu inte att säga.

Innebär dagens missräkning att ni kommer att återvända för nya prover?
– Förmodligen. Vi vill ju se att åtgärderna betalar sig. Det är dock naturligt att en så liten bäck torkar ut vissa år. Dessutom har ju den biologiska mångfalden i bäcken varit kraftigt påverkad under flera hundra år så man måste ju ge den lite tid att komma igång, säger Martin Olgemar.