– Om vi närmar oss samtal om döden på ett nyfiket sätt blir den mindre skrämmande, säger Björknäsbon Viveca Nordlander, en av författarna.

Det lilla barnet mister sin pappa. Starke, snälle pappa, som är så bra på att läsa sagor, tynar bort i cancer, och kvar blir barnet, mamman och en enorm tomhet. Sorgen är tung och svart. Men med tiden inser barnet och mamman att pappan inte är borta. Han finns kvar i deras minnen – och visar sig då och då som en liten, hoppfull groda.
Med barnboken ”Hoppfull” vill författarna Viveca Nordlander och Monika Nyström förmedla ljus i mörkret, men samtidigt understryka att man inte ska undvika de svåra frågorna när ett barn mister en närstående.
– Många vuxna tänker att man inte kan prata med barn om döden. De kanske berättar i sista stund att någon anhörig är dödssjuk, och då blir det en chock för barnet. Jag tror också att vi har mist det naturliga förhållande till döden som fanns förr, när de döende vårdades i hemmet, säger Viveca Nordlander.

Låste in sig och grät
De båda författarna vet vad de pratar om. I sitt arbete som bildterapeut, med mottagning i Orminge, har Viveca Nordlander träffat barn och ungdomar i sorg. Medförfattaren Monika Nyström miste själv sin make när barnen var i småbarnsåldern, och har efter det föreläst och skrivit en bok om sina erfarenheter.
– När vi hade bestämt att vi skulle göra en bok satt jag och skrev i två dagar. Jag blandade erfarenheter från klienter med Monikas berättelse. När Monika läste det jag skrivit låste hon in sig på toaletten och bara grät. Hon kände igen så mycket, berättar Viveca Nordlander.

Men mitt i svärtan är ”Hoppfull” alltså, trots allt, en ljus berättelse.
– Många pratar om sorgens faser, att man ska lämna det som varit och gå vidare. Men jag jobbar efter ny forskning som säger att man i sorgen ska låta den som dött fortsätta vara en person inom en. En person som man kan prata om, eller prata med i sitt inre. Det är mer läkande, och ger en känsla av hopp. Döden blir inte lika mycket av ett tabu, förklarar Viveca Nordlander.

Den lilla grodan i boken symboliserar just detta, att den avlidne får leva vidare i de anhörigas inre.

Vill uppmuntra till dialog
– Det är viktigt att låta barnet fantisera, och att delta i fantasierna själv. Om vi närmar oss samtal om döden på ett nyfiket sätt blir den mindre skrämmande och livet blir mer närvarande, säger Viveca Nordlander och tillägger:
– Varje dag förlorar nio barn i Sverige en förälder, och det är inte ovanligt att familjer lägger locket på efter ett dödsfall. Då kan barnen tro att de är ensamma om sina tankar. Jag hoppas att boken ska uppmuntra till en dialog som kan fortsätta genom hela livet.