FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Vincent, Viktor

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Tisdag
22 januari 2019

Jenny Frejing

Keramik med klös – en japansk succé

Kultur & Nöje 14:59 | 06 oktober 2014 Nyss fyllda 83 kan Lisa Larson konstatera att en retroaktiv utställning med hennes verk i Tokyo just lockat 71 000 besökare – på två veckor. Samtidigt kan hon fira att det är exakt 60 år sedan Stig Lindberg lockade henne till Gustavsberg
Retrospektivutställningen i Japan innehåller 230 verk och ska på turné under det kommande året. Intresset för de figurer och verk hon skapat under 60 år som formgivare bara ökar, och det vaknar nu också i Vietnam, Korea och Malaysia.
Arbetet med utställningen som nu visas i Japan började för två år sedan.
– De är så noggranna och allt är väl genomfört. De har bland annat återskapat min ateljé från Österlen i utställningen och de har haft planer på att starta ett museum och en park och många lustiga idéer … men det får man man ta lite med en axelryckning, berättar Lisa Larson i ateljén i hemmet i Nacka.

Fick ingen royalty
Så många av sina saker har hon inte själv. Under alla år hon jobbade på porslinsfabriken i Gustavsberg 1954 till 1980 fick hon inte någon royalty för de saker hon formgav utan en låg konstnärslön. Ville hon ha något ur fabrikens produktion fick hon köpa som alla andra.
– Det nya jag gör säljs och gamla saker har jag inte, men det visade det sig att en samlare i Hammarby sjöstad har den största samlingen av mina saker i världen. Han har över 1 000 grejer. Han har fått det här på hjärnan på riktigt, skrattar Lisa Larson.
I Japan finns nu Lisa Larsons design också på godis, kakor, pappersvaror, pennor och paraplyer.
– Särskilt är det katten Mikey som de älskar. De får hållas med sina idéer om det är miljöanpassat och om det är kvalitet på det. Det ska vara så bra att jag själv vill ha det, säger hon, med tillägget att hon tror att intresset kanske bara finns en kortare period.

Det första förslaget hon fick från Japan kom från ett företag som säljer kameror och producerar böcker. De  ville att hon själv skulle fotografera till en fotobok.
– Men jag ville hålla på med min lera och mina grejer och ville inte försöka fuska i ett annat yrke som jag inte var bra på. Då undrarade de om jag ville göra en designprodukt åt dem i stället. Det blev en liten serie nyckelringar, innan de upptäckte Keramikstudion ...

Bjöds in av Stig Lindberg

I höst är det exakt 60 år sedan Lisa Larson första gången kom till Gustavsbergs porslinsfabrik. Hon blev inbjuden 1954 av Stig Lindberg, som sett en vas hon gjort som student. Bara ett år senare var den första kattfiguren i serieproduktion på fabriken. Den följdes av serierna Lilla Zoo, Stora Zoo, ABC-flickorna, Larsons ungar och Afrika på 50- och 60-talet, tillsammans med unika skulpturer, bland annat inspirerade av japansk form. På 70-talet bidrog sparbössan Gunnar Sträng och Världens barn till att stärka fabrikens vacklande ekonomi, men Lisa Larson kände ingen uppskattning och beslutade sig 1980 för att lämna och bli frilansande konstnär.

Det blev några år på Rosenthal, men trots att hon fick mycket uppmärksamhet var det inte mycket som kom i produktion.

”Var otillfredställande”
– Jag tyckte det var otillfredställande att inte se mer än två, tre produktioner per år bli verklighet så jag tröttnade. Lite senare lade Gustavsbergsfabriken ner och 1993 tog Franco Nicolosi över tillverkningen av mina saker. Då hjälpte jag till att starta det företaget under några år, tills de klarade sig själva.

Keramikstudion i Gustavsberg hade drivits i tio år när försäljningen i Sverige plötsligt minskade. NK och PUB och andra slutade köpa Lisa Larson-figurer.
– Franco fick låta folk gå innan intresset i Japan uppstod och företag där började lägga order. Sedan dess ökar och ökar Keramikstudion försäljningen hela tiden. Det har räddat företaget och jobb i Gustavsberg.

Lisa Larson ser fortfarande till att formge nya figurer som Keramikstudion kan tillverka. Årsdjur till exempel.
– Den där lilla staben på tio till tolv personer är det enda  som är kvar av konstgodsavdelningen på Gustavsbergsfabriken. De skulle kanske kunna utöka, men lokalen räcker inte till, och sen är det inte lätt att hitta människor som kan hantverket.

I Japan är det inte bara Lisa Larsons keramikfigurer som intresserar. Hennes motiv finns nu på allt från skärbrädor och brickor till tyger och väskor och hon ser gärna att så mycket som möjligt tillverkas i Sverige.

Har fortfarande idéer

Alla propåer tar mycket tid att administrera, men hon är fortfarande full av nya idéer.
– Jag får fler idéer nu än när jag var ung. Jag kan nästan inte lägga mig ner utan att det dyker upp sådant jag vill göra. Och att få arbeta med lera är nästan ett tvång. Men det är svårt att få tid till arbetet i ateljén.
– Vi har ständigt besök. Det är  kommittéer, kunder, tidningar och tv om böcker, utställningar och nya produkter. Jag hoppas hela tiden att jag ska hinna börja jobba med mina egna unika grejer igen.

Att få tid att arbeta med leran är viktigt, för det har alltid varit så att det varit under själva arbetet med leran som det hon skapat tagit form.
– Jag upptäcker vad det blir medan jag håller på. Mina succéer med lejonet och bulldogen har uppkommit under arbetet, när jag plötsligt upptäckt en form, inte för att jag gjort ritningar innan. Men jag ritar mycket också. I dag är det roligt att ta fram teckningar från 60-talet, som fortfarande känns aktuella för mig, idéer som då aldrig kom i produktion.

Vad som faktiskt ska bli en populär figur har hon aldrig vetat på förhand.
– I Japan kan man säkert säga att så fort det är en katt kan man sälja den, för de älskar katter. Men jag kan inte bara sätta mig och göra en ny katt för att spekulera i det. Men katten Mikey har blivit mycket populär, bland annat efter min dotter Johannas barnböcker med katten.

Samlar på ledtrådar

Lisa Larson har de gångna åren försökt få veta vad det är som gör just japanerna så intresserade av hennes figurer. Trots språkbarriären har hon fått några ledtrådar.
– Det har nog mycket med en känsla att göra. Många tänker att japaner bara är effektiva maskiner, men de är oerhört känslosamma, både män och kvinnor. De gillar någon slags värme eller humor, eller något mänskligt, även om det är en katt. Det är nog det de ser i figurerna. Samtidigt måste det finnas ett konstnärligt uttryck och en visuell balans. Det är delikat att få alla linjer rätt. Det ska inte vara sött och insmickrande, utan det ska finnas ett uttryck.