Motiv och konstnärer från Nacka och Värmdö får stort utrymme – bland andra August Strindberg och Olle Nymans Saltsjö-Duvnäs­grupp. Ett fem meter stort öra och en ”förorts­kiosk” hör till helt nya verk.

Utställningen innehåller upp till ett tiotal verk vardera av 26 konstnärer – från 1880-talet till helt nya. Ingångarna är många för den som vill se hur skärgården gestaltats på olika sätt vid olika tider.
– Ska man ändå sammanfatta kan man säga att utställningen innehåller konst från tre perioder: 1890-talet, 1930-60-talen och samtida konstnärer, säger utställningens curator Frida Andersson.

Nackakonstnärer får fylla nästan hela den största av salarna, med fokus på Saltsjö-Duvnäsgruppen, som hölls ihop av Olle Nyman. Verk av honom själv, Evert Lundquist och Ebba Reutercrona, som vistades i tio år hos Olle Nyman, visas.
Också Torsten Renqvist, som under många år hade sin ateljé i Boo, finns med med verket ”Fyra flickor hoppar bakåt från en brygga”. Och keramikern Anders Bruno Liljefors, som tidvis arbetade i Gustavsberg.

Engströms teckningar
Bland den äldsta generationen konstnärer är det en rad kända verk som visas: August Strindbergs målning av sjömärket Vita Märrn vid Kanholmsfjärden, prins Eugens moln, teckningar av Albert Engström och Bruno Liljefors morgonljus över Norra Lagnö.
Utställningens namn ”Ingen människa är en ö”  syftar på att nästan alla konstnärer förhåller sig till andra. De vistas tillsammans i skärgården på Sandhamn, Bullerö eller i Roslagen. Med ett undantag:
– August Strindberg är väl den som verkligen försökte vara en ö. Han sökte sig längre och längre ut i skärgården och umgicks inte mycket med andra konstnärer, säger Bo Nilsson.
– Hans målning av sjömärket Vita Märrn kan symbolisera en hållpunkt för honom i en annars kaotisk tillvaro 1901, när han försökte hålla sig över ytan.

Lyssna till naturen
Också samtida verk visas, av Ernst Billgren och flera andra. Fem konstnärer har också bjudits in, och gjort tolkningar av platsen.

Carl Boutard, uppvuxen i Nacka men nu boende i Malmö och Berlin har gjort bronskulpturer som består av avgjutningar av grenar, växter och föremål han samlat runt Artipelag.

Ebba Bohlin har placerat sitt eget högeröra i vattnet vid ångbåtsbryggan – fem meter stort.
– Jag var här mycket och lyssnade in platsen. Örat har förstorats till samma skala som viken, och blivit en del av vattenkroppen, säger hon.
– Titeln ”Entandre” har en dubbel betydelse: ’att förstå’ och ’att höra’.

Kanske är det en uppmaning om att besökaren själv ska stanna upp och fundera över hur mycket av skärgårdsnaturen som kommer att finnas kvar i framtiden.

Mest politisk är Anna Lidbjörk, som skapat en ”miljonprogramskiosk” vid Artipelags bryggor, inspirerad av arkitektur och andra inslag i förorter.
– Det är ett kritiskt verk, en kontrast till Artipelag och skärgården, som idag är en lekplats för medelklassen och för turister. Förorter och skärgården möts sällan. Jag har fått driva min idé hårt, och vill helst ha taggar på kiosken och sälja delikatobollar. Om jag får det får vi se, säger hon. 

Samtidigt har den kontrasten varit något som utställningen sökt, säger curatorn Frida Andersson:
– Sju av tio personer i Stockholmsområdet har aldrig varit i skärgården. Många tycker kanske inte att den är en plats för dem.