FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Henrik

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Lördag
19 januari 2019

Jenny frejing

Kevin har kommit hem – för att hämta ny kraft

Sport 08:56 | 21 januari 2014 Kevin Brown, 21, var på toppen av sin bandykarriär, när hans mamma gick bort i en hjärnblödning. Nu har han tagit paus i elitseriebandyn, för att hämta ny kraft i sin moderklubb Gustavsberg.
– Jag har börjat hitta tillbaka till glädjen, säger han.
Kevin Brown, 21, född och uppvuxen i Gustavsberg, har haft ett tufft år bakom sig i Ljusdal där han spelar elitseriebandy. Han hade nyligen fyllt 20 år när klubben tog sig tillbaka till bandyns finrum, samtidigt som klubblaget hade World cup-spel framför sig.
Det var ett år där han skulle ta ytterligare ett kliv i sin bandyutveckling. Men hans mammas plötsliga bortfall i en hjärnblödning i september 2012 ändrade på förutsättningarna.

– Det kom som en chock för mig, mamma har alltid betytt mycket för mig och gör det fortfarande. Men när det hände åkte jag hem ett par veckor, och sen direkt tillbaka till Ljusdal. Jag tänkte att det finns en i himlen som inte vill att jag ska bryta ihop, men verkligheten kom i kapp mig, säger Kevin Brown.

Tappade spelglädjen

Kevin spelade i Gustavsbergs bandy fram tills han var 16 år då han flyttade till Ljusdal i Hälsingland. Då var han en talang, med tiden har han blivit en viktig spelare i laget.
Men ett drygt år efter mammans bortgång, i december förra året, bestämde han sig anfallaren för att Gustavsberg, där han spelade fram tills han var 16 år, skulle vara det bästa alternativet. När spelglädjen tröt, minskade också speltiden i Elitserien.

– När man tänker på något konstant… Alltså, för mig har den inre drivkraften varit så viktig. Jag vill brinna för stora saker i livet som präglar min vardag. Men jag älskade inte längre att skjuta mål.

”Ett gäng glada grabbar”

Klubblaget Ljusdal gick med på att låna ut Kevin Brown till Gustavsbergs bandy. Den 10 januari i år bestämde sig Kevin för att köra hela säsongen ut, för att få vara med sina vänner och familj. Och han har blivit väl mottagen av laget.

– Jag känner flera spelare i laget, Niklas Gustafsson och Marcus Karlsson har hela tiden velat ha mig tillbaka. Det kändes väldigt ärligt och fint att komma hem, och det är ett gäng goa och glada grabbar som jag kommit till.

Var det tufft att besluta sig för att ta ett steg tillbaka?

– Nej, jag är en sån person som tänker tre timmar varje kväll. Och när jag säger att jag tänkt igenom något, då har jag förmodligen redan tänkte lite för mycket. Jag har många år framför mig i bandyn, och då var det viktigt att jag skulle ta ett hållbart beslut.

Numret på tröjan viktigt

Och det har gått bra för laget sedan Kevin Brown återvände. Före ankomsten hade Gustavsbergs bandy förlorat fem matcher i följd. Sedan ankomsten har han gjort två mål, och laget har bara förlorat en match av fem möjliga.

Men att han skulle vara en bidragande orsak till vändningen, den tanken har inte slagit honom.

– Nej, jag är perfektionist. I Ljusdal är jag känd för att skrika så högt att det ekar på hela arenan när jag missar. Men jag har fått bra feedback här, att jag tillfört ytterligare attityd och energi i laget. Och jag har börjat hitta tillbaka till glädjen igen.

Hur stor är skillnaden på allsvenskan och elitserien?

– Fysiken och farten, allt går mycket snabbare. Man har mindre tid på sig med bollen, och där är positionsspelet A och O. Alla spelare är lite bättre på allt i Elitserien, säger Kevin Brown.

Vad är ditt mål nu?

– Det är att må bra igen och utvecklas som människa. För när jag mår bra är jag som en duracellkanin på isen. I Gustavsberg ser jag också möjligheten att utvecklas som spelare, det finns många bra spelare här, säger han.

Nästa säsong är det dags för Kevin Brown att förhandla om nytt kontrakt i Ljusdal. Där hänger hans tröja med nummer 59, samma nummer som hans mammas födelseår.

– Det är ett nummer jag alltid kommer att vilja spela med. Det är från mammas sunda värderingar jag hämtar mycket energi och kraft. Hon levde mycket för andra, precis som jag gör.