Om du besöker Möja vid skymningen på trettondagsafton så kan du se något som är världsunikt – nämligen kung Herodes, Judas och de tre vise männen fara fram på en snöskoter.

Men med största sannolikhet vadar de i snö, på väg till nästa hus för att sjunga psalmer och samla in pengar till ett specifikt ändamål. Ryktet säger att traditionen har bevarats och förts vidare på ön sedan 1700-talet.

Ulf Westerberg, 41 år, har varit stjärnsångare i över tjugo år. Han fick chansen att ta vid, när en gammal medlem pensionerades. Som Möjabo är det en ära att tillfrågas – och ett uppdrag man tar på största allvar.

Ställdes in under kriget
Han berättar vad det handlar om:

– Varje år samlar vi in pengar till någon specifik aktivitet. Vi har en regel om att pengarna aldrig får lämna Möja. Men när tsunamin inträffade gjorde vi ett undantag.
Stjärnsången på Möja är en tradition man inte ruckar på, bara när nöden kräver.

Under andra världskriget fick man ställa in vandringen några år, och 1972 fick man av logistiska skäl starta en ny grupp – norra och södra gänget.

– Det blev fler och fler hushåll på Möja, och då fick man svårt att hinna med att sjunga för alla. Vi börjar på varsin del av ön och möts på mitten, säger Ulf Westerberg.

I övrigt är det samma procedur varje år. I mellandagarna samlas nord- och sydgruppen för att diskutera vad de ska samla in pengar till. Och på trettondagen är det dags. På förmiddagen sminkar sig gängen i ansiktet, med en alldeles unik formula; en mix av Niveakräm och pannsot, som är tillräckligt luftad för att det mesta av dieselstanken ska ha försvunnit.

Och den långa vandringen som äger rum från eftermiddag till morgonen därpå kräver sitt mål mat, rotmos med fläsklägg. Södra gänget går  från västra sidan av Möja till Löka, via Möja ström, Södermöja, Granholmen, Dalö och Berg.

Till seden hör att man ska förse de tappra stjärnsångarna med mat och dryck. Önskar man besök, ska man signalera det genom att tända sin ytterbelysning, även om den traditionen gått vissa förbi.

– Det har hänt att folk blivit rädda när de sett oss, då har vi fått förklara för dem vad det handlar om. Då brukar vi bli insläppta hos dem också, säger Ulf Westerberg och skrattar.

Agneta Österman, webb­redaktör för hemsidan moja.nu sedan 16 år tillbaka, är ingift Möjabo, och minns att det var en udda upplevelse första gången hon fick besök av stjärnsångarna.

Minst 100 år gamma sed
– Jag tyckte att det var något konstigt, något nytt som jag inte alls var beredd på. Vi samlades hos svärmor och bjöd dem på smörgåstårta. På andra ställen blev det nog mest sill, glögg och whisky.

Nu har hon själv två söner som är med i stjärnsångarna, och hon kan åtminstone föra fram bevis på att Möjaseden är minst hundra år gammal.

– Jag vet att min svärmor som gick bort för några år sedan minns stjärnsångarna från sin tidiga barndom. Hon skulle ha fyllt 103 år idag.