FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Lucia

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Torsdag
13 december 2018

Ett liv i frihet – innan lammen tystnar

Värmdö 10:49 | 19 september 2012 Långa transporter, stressade djur och ett maskinellt dödande. Det är tre vanliga föreställningar om köttindustrin.
NVP har besökt Ö-slakt, slakteriet som går i motsatt riktning.
Kött till både skolor och restauranger
• Fem-sex skolor i Värmdö och ett tiotal skolor i Nacka serverar kött från skärgården till sina elever. Bland Ö-slakts kunder finns även restauranger som Sovel, Djurönäset och Svarten-grens. Köttet säljs även på Ica Maxi och Ica Mölnvik.
• Försäljningen är nästan jämnt fördelad i femtedelar mellan köttlådor till privatpersoner, skolor, restauranger, butiker och konferensanläggningar/storkök.
En stor del av köttet återgår också till djurägaren, som säljer det i egna butiker.
Den sista färden går via slingriga grusvägar, kantade av kohagar och skogsmark. Framme vid slakteriet parkerar Anneli Wallin bilen, stiger ut, och öppnar släpet.
Inget händer.

– Kom igen nu, säger hon.

Och så vankar tjugo halvårsgamla lamm från Mörkö ut i maklig takt. Border collien Ids krypvallar därefter skocken in i fållorna. Där får djuren vatten och halm.
I morgon bitti väntar slakt.

Vi befinner oss vid strandkanten i Tavastboda, och skärgårdens eget slakteri: Ö-slakt. Grundaren Henri Tengvall står intill och bevakar händelseförloppet. Sedan starten 2006 har han investerat många miljoner i verksamheten, som betjänar 60 gårdar inom tio mils radie.

Har levt i det fria
Djuren som kommer hit har levt i det fria och betat på öarna. Transporterna sker ofta med båt, och dödandet beskrivs som varsamt. Ett djur i taget, bedövningsskott i pannan, sen är det slut.

– Ska man ändå hålla på med slakt är det här idealiskt, säger Henri Tengvall.

– Hela köttindustrin har annars förvanskats. Det viktigaste är att vara stor. Allt har blivit amerikaniserat och industriellt. Men det lilla är på väg tillbaka.

Kapaciteten här är 2 000 lamm och 400 kor per år. Det är ungefär vad ett större slakteri avverkar på en dag.

Verksamhetens startskott var en flytt. Efter att ha sålt av sitt teknikföretag Tengtools samlade Henri Tengvall ihop sina ägodelar och styrde hemåt, från England till Möja.
Året var 2005 och ön var sig inte lik. De öppna vidderna han mindes från sin barndoms somrar var igenväxta.

Får och kor köptes in för att åtgärda saken, vilket föranledde nästa problem.

Ingen kassako
Nu behövdes ett slakteri.

Hittills har satsningen bara inneburit kostnader:

– Vi hoppas gå break even för första gången nästa år. Då omsätter vi åtta miljoner kronor. Vi bygger långsamt. Men det har behövts mycket kapitaltillskott för att hålla det här igång.

Medfinansiär är en annan skärgårdsälskande affärsman, Björn Carlsson, som tidigare investerat en halv miljard för att rena Östersjön.

Trots de initiala förlusterna ser framtiden ljus ut. Lokalt kött ligger rätt i tiden.
Enligt Jordbruksverket fanns ungefär trettio småskaliga slakterier i mitten av 00-talet. Tjugo har tillkommit, och ett tiotal nya ska starta under året. I dag står dessa för en fjärdedel av produktionen av lammkött.

För Ö-slakts del märks trenden på många sätt.

– Vi säljer både till Ica i Mölnvik och till Ica Maxi i Nacka. Nu för tiden känner de att de måste erbjuda kunderna det, det måste vara en del av utbudet, även om köttet kostar mer. Intresset för lokalproducerat har definitivt ökat, säger Henri Tengvall.

Uppe på övervåningen träffar vi Anneli Wallin igen. Här hänger lammskinn på trappräcket, intill böcker om hur man bäst tillreder djuren. Från slakteriet hörs sågens rosslande. Det är kokadaver som styckas. Ingen reagerar.

– Här blir det mer naturligt, säger Anneli Wallin, som är fårbonde på heltid.

Vad hade du gjort med lammen om inte Ö-slakt fanns?
– Jag hade inte skickat dem till Scan i alla fall. Jag vill att de har det bra från att de föds tills de dör. Jag vill vara med under hela resan. Mina lamm ser inte ens stressade ut när de går av transporten.

Vad tycker du om extra­prisköttet i butikerna?
– Har du läst boken ”Äta djur”? Inte? Läs den. Jag kommer aldrig att äta kött som inte kommer från Sverige. Det är viktigt att ta ställning till vad man äter.

Jörgen Löwenfeldt
jorgen.lowenfeldt@nvp.se

Fotnot: Reportageboken ”Äta djur” är skriven av Jonathan Safran Foer, som granskade den amerikanska köttindustrin, och blev vegetarian på kuppen.