FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Signe, Signhild

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Fredag
23 augusti 2019

Djuröbron blir medelålders: ”Den förändrade allt”

Djurö 15:27 | 22 maj 2012 – Det var blåsigt och jävligt kallt. Någon klippte ett snöre. Men vi hade annat att tänka på, vi grabbar.
Lars Bäckdahl var 12 år när Djuröbron invigdes för 50 år sedan.
Planerades gå från Vindö
Djuröbron från Ramsmora vid Stavsnäs till Djurö blev färdig 1962. Den 180 meter långa bågbron är gjord i betong. Bron kunde ha fått en annan placering, ett tag planerade man nämligen att bygga den på Vindösidan.
Lastbilarna som åkte fram och tillbaka på bron dagarna före invigningen i maj 1962 var tungt lastade med grus – man ville försäkra sig om att bron höll god standard. Det gjorde den.

Och den 26 maj i år är det exakt ett halvt sekel sedan Djuröborna fick en förbindelse till fastlandet. Den 180 meter långa bågbron är en milstolpe i Djurös historia.
För helt plötsligt förändrades allt. Djurö som på den tiden var en avflyttningsbygd fick en ny chans.

Så här sammanfattar författarna Lars Carpelan och Lars Bäckdahl 1962 års betongmonument i boken ”Bilder från Djurö under 100 år”:

”Det innebar en ny tideräkning och ingenting på ön blev sig riktigt likt. På gott och på ont, som allt här i livet. Utvecklingen tar fart, hyreshus och radhus byggs, villaområden planeras och folk börjar pendla till jobbet. Djurö är inte längre en isolerad ö, utan en del i Stockholmsregionen.”

Rökig skolskjuts

Lars Bäckdahl som var tolv år när Djuröbron invigdes, berättar om tiden före bron.

– Jag gick i skola på fastlandet och pendlade med färja varje morgon. Där satt man inklämd med en massa andra pendlare i en liten hytt med utfällbara bänkar. Ingen hade flytväst, och alla rökte.

På somrarna gick Djuröborna gärna ner till bron och tog sig en titt på den bilström som efter helgen skulle tillbaka till vardagen på fastlandet igen. Trots färjornas skytteltrafik var det tålamods­prövande för sommargästerna.

– Det var en folkfest att gå ner och titta på bilköerna på söndagarna, där kunde de stå i flera timmar och vänta. Då gick man till Lisas kiosk och köpte Dixi- och Rivalkola för fem öre styck. Sedan slog man sig ner igen.

Men framför allt minns han kompisgängets alla galna pojkstreck under tiden när Djuröbron byggdes.

– Vi tog oss över bron genom att klättra på de byggnadsställningar som fanns på brofundamentet. Det var ett mandoms­prov för oss grabbar. Absolut inget man gick hem och berättade för mamma.