FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Henrik

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Lördag
19 januari 2019

Snart rivs logen

Värmdö 14:25 | 17 oktober 2011 Alla som åkt på Fagerdalavägen har lagt märke till Tuna loge. Vad färre kanske vet är att det öde huset en gång vad ett danspalats. Nu är rivningen nära.
NVP har pratat med en som var med när det begav sig.
Stängdes efter raggarbråk
• Logen byggdes runt 1910, som ett annex till Tuna gård. Ett 20-tal år senare köptes gården av finansmannen Torsten Kreuger, och logen började användas för att lagra spannmål till det vilt som Kreuger jagade.
• På 50- och 60-talet ordnades ofta fester och spelningar i logen på helgerna, medan spannmålshanteringen fortsatte på vardagarna. Det kunde komma 100 personer till en spelning. Men efter ett raggarbråk i slutet av 60-talet, blev det inga fler danser.
• Efter att ha använts som förrådsutrymme, står logen sedan åtminstone 20 år tom.
Källor: Anders Karlsson
och ”Svenska ödehus 2”
av Sven Olov Karlsson
När Tommy Hasseltorp var i 15-årsåldern började han jobba för finansmannen Torsten Kreuger på Tuna gård. Hans jobb var att tröska spannmål, som han sedan tog till Tuna loge.

– Vi fick bära upp tunga säckar från bottenvåningen. Sedan tömde vi ut allt på golvet, för att det skulle torka, berättar han.

Långväga dansgäster
Men han var inte bara vid logen på dagtid. På 50- och 60-talet ordnade Värmdö idrottsförening dans- och festkvällar i trevåningshuset, och Tommy var med så gott jämt.

– Det var väldigt speciellt. Folk färdades långväga ifrån och det var ofta fullsatt. Idrottsföreningen var måna om att ha bra orkestrar, som Trio me’ Bumba. Tuna loge var den största lokalen, jämfört med Saltarö festplats och Återvall. Och kvaliteten på musiken var bättre än där, säger han.

Än i dag syns spår efter de många logdanserna. Träväggarna är på flera ställen fulla av hål från pilkastningen, och på en vägg hänger en tidstypisk skylt: ”Tobaksrökning är här förbjuden”.

Allt har förfallit
Ölburkar och väggklotter vittnar om att logen även har använts som festlokal på senare år. Men någon regelrätt verksamhet har inte pågått i huset på minst 20 år.
Allt har förfallit. Bara enstaka fönsterrutor finns kvar. Färgen har flagnat, takplåt har blåst ner och plankorna har murknat. Ett stort hål i en vägg är följden av en olycka 2004, då en grusbil körde in i huset. Ingen har brytt sig om att laga det.

Att logen ligger så nära – praktiskt taget på – Fagerdalavägen har gjort den välkänd i trakten. Anders Karlsson, som tillsammans med sin bror Mats fick logen i sin ägo vid ett markköp på 90-talet, får ofta frågor om huset.

– Folk tycker att det är förskräckligt att ett sånt ruckel får stå kvar. Men det finns även de som tycker att vi ska laga det. Men det kostar för mycket. Ingen verksamhet skulle kunna bära upp det, säger han.

”Kommer att sakna logen”
Nu är planen att riva logen. Förmodligen sker det inom det närmaste året.

– Huset är så slitet och vägbanan ligger så nära att det känns osäkert. Det bevisar ju olyckan. Tänk om det hade varit folk där inne då, när lastbilen körde genom väggen, säger Anders Karlsson.

Tommy Hasseltorp låter inte glad när han pratar om den förestående rivningen.

– Det är sorgligt. Värmdö var ju ett bonde- och jordbrukssamhälle, och byggnader som logen är värdefulla för att visa det. Men de är förstås dyra att hålla efter. Jag förstår att den måste rivas, men för oss som var med då huset levde känns det bedrövligt. Jag vill ha kvar logen som ett minnesmärke. När den är borta kommer nog folk att sakna den något oerhört.

Hanna Bäckman


”Det finns poesi i det igenvuxna och förfallna”
NACKA/VÄRMDÖ
Ödehus lockar med snyggt förfall på bortglömda platser. Men det mest intressanta är alla historier som byggnaderna rymmer.
Det tycker Sven Olov Karlsson, som har skrivit två böcker om ödehus.

– Jag fascineras av de öden som finns i husen, alla minnen av dem som jobbat eller bott där. Sedan är det ju också häftigt med ödehus. Det kan finnas poesi i det igenvuxna och förfallna, säger Sven Olov Karlsson.

Öde gårdar och sjukhus
Tillsammans med fotografen Philip Pereira dos Reis har han åkt runt i landet och dokumenterat övergivna campingplatser, gårdar och sjukhus till boken ”Svenska ödehus” och uppföljaren ”Svenska ödehus 2”.

I den senare finns en enda byggnad från Stockholms-trakten: Tuna loge.

– Vi ville ha med något från Stockholm. Ödehus finns överallt, till och med på Manhattan, men det har varit svårt att hitta något i Stockholm. Och så tycker vi att logen är vacker och har en fin historia, förklarar Sven Olov Karlsson.

Johan Aspfors är kommun-antikvarie i Nacka och hade tidigare samma befattning i Värmdö.

Han konstaterar att ödehus är vanligare i Värmdö än i Nacka.

– Det kanske finns några i Nacka, men de är inte många i så fall. Nacka ligger lite för nära Stockholm för att folk ska ha råd att ha ödehus stående.

På 70-talet, däremot, fanns många fallfärdiga Pippi Långstrump-hus i både Nacka och Värmdö, berättar han.

– Grosshandlarvillorna utmed vattnet var ofta förfallna och tomma. Men på 80- och 90-talet växte intresset och människor hade råd att rusta upp dem. Det har gått snabbare i Nacka än i Värmdö, på grund av närheten till Stockholm.

Vad fascinerar dig med ödehus?
– Att det känns som om tiden stått stilla. Men det kan också vara beklämmande att se fina hus förfalla.

Vad säger du om att Tuna loge ska rivas?
– Det är alltid tråkigt när byggnader som betyder något för människor försvinner. Det blir ju ett hål, i alla fall till en början.