Nackabon My Schüldt har tillsammans med Ylva och Lennart Lindén skrivit boken ”Medarbetare eller motarbetare – Konsten att vända ett missnöjesklimat”. Till vardags jobbar de som konsulter inom ledarskap och lagutveckling, och har genom åren samlat kunskap om arbetsplatser som av olika orsaker inte fungerar.

Klagade över riven trappa
Gemensamt för en del av arbetsplatserna är att ett missnöjesklimat har växt sig starkt. Istället för att försöka komma till rätta med problem, lägger medarbetarna för mycket energi på att klaga över allt som är fel.

En arbetsplats som My Schüldt kommit i kontakt med, ägnade exempelvis massvis med kafferasttid åt att beklaga sig över en dålig trappa – som redan var riven.

– Missnöjesklimat är så vanligt. Det är inte bra för vare sig medarbetare, chefer eller organisationer. Med boken vi vill ge den medvetenhet och de verktyg som behövs för att göra något åt situationen, säger My Schüldt.

Maktlöshet en orsak
I boken ges exempel på hur missnöjesklimat kan uppstå.

Ibland finns en missnöjesmotor på arbetsplatsen, som drar med kollegorna i skit­snack och gnäll. Ibland talar kollegorna om istället för med varandra, och skvaller och rykten uppstår.

På vissa arbetsplatser finns rivaliserande grupper, som inte ser sig som en del av en större helhet.

– En annan orsak kan vara en känsla av maktlöshet. Medarbetarna tänker ”men jag kan väl inte”, eller ”det är väl inte mitt ansvar”. Men alla har möjlighet att göra något lite annorlunda. Det kan vara att gå ifrån eller hålla tyst under ett missnöjesbildande samtal. Det kan skapa ringar på vattnet. Men det är förstås ännu bättre om man vågar säga ”det här känns konstigt för mig” eller ”hur skulle vi kunna göra något åt det?”.

Att tiga ihjäl problem fungerar alltså inte.

Allt samarbete skapar frustration, friktion och förvirring, konstaterar My Schüldt, och att fastna i det som författarna kallar ”harmonifällan” är inte nyttigt.

– Då finns risk för stagnation, och att man låtsas som om alla är sams, fast det går åt energi på irritation, säger hon.

Rädda för att såra
Ett huvudråd i boken är att medarbetare ska kommunicera med varandra.

Det låter självklart, men varför är det så svårt?
– Många vågar inte. De är rädda för att såra eller göra den andra personen arg. Men det handlar mycket om hur man säger saker. Allt som innehåller nedsättande bedömningar av en person, som slarvig, lat och negativ bör man undvika. Istället kan man säga ”jag vill ha en bra relation till dig. Men en del saker gör det svårt. Kan vi prata om det?”. Och så kan man beskriva beteendet som skapar problem och kanske vad man vill istället.

Att döma av boken, hänger mycket på chefen. Varför?
– Chefen har fler arbetsverktyg och mer möjlighet att förändra än medarbetarna. Han eller hon kan samla gruppen och bestämma samtalsämnet.

”Bra med hjälp utifrån”
Om det har gått så långt att inte medarbetarna och chefen själva klarar att lösa problemen, kan det vara bra att ta hjälp utifrån, tycker My Schüldt.

– Men det får inte vara en för liten insats. Man måste vara ihärdig och inte ge sig förrän man etablerat ett bättre klimat.

Förekommer missnöjesklimat på alla arbetsplatser?
– Visst finns det bra arbetsplatser där det här inte är en fråga. Men det finns – än så länge – för många av det andra slaget.