FAMILJENYTTSe fler Dagens namn: Pia

Kontakta NVP Tipsa NVP Om NVP Fredag
22 februari 2019

jenny frejing

”Jag flyttar aldrig tillbaka till Älta”

Kultur & Nöje 11:55 | 15 februari 2011 När en av landets största popstjärnor kommer hem, stannar Älta upp en stund. NVP var med när Petra ”September” Mark­lund hälsade på i sina barndomskvarter.
Petra ”September” Marklund
• Föddes 1984 och växte upp i Älta. Spelade redan som 14-åring låtar under artistnamnet Berdie.
• Har släppt tre skivor: September (2004), In Orbit (2005) och Dancing Shoes (2007).
• Några av de största hitsen är La la la (Never give it up), Satellites, Looking for love och Cry for you.
• Cry for you sålde i en halv miljon singlar i USA. Enligt skivbolaget gjorde det September till den första svenska artist som sålt guld i USA på mer än tio år.
• I veckan kommer nya skivan Love CPR, som bland annat innehåller hitsen Mikrofonkåt och Baksmälla.
• Efter albumsläppet väntar en Sverigeturné. Första spelningen äger rum på Berns den 16 mars.   
Vi ses på Ältagrillen. Det var här Petra Marklund som tioåring träffade bästisen före skolan, för att försäkra sig om att de inte hade likadana kläder på sig.

Det var här hon försökte köpa plockgodis för Monopolpengar, ett tilltag som inte sågs på med blida ögon från kioskägaren.

Stolt grillpersonal
Nu sitter hon längst ner i hörnet och pillar med en godispåse av den där sorten som inte har förändrats sedan tidigt 90-tal.
Tv:n står på och vid bordet intill hänger två tonårskillar, som nyfiket dröjer sig kvar under hela intervjun.

Bakom disken står stolt grillpersonal. Det är inte ofta en popstjärna, en av Sveriges största dessutom, är på besök.

Lite av utbölingar

Petra Marklund, till synes oberörd av all uppmärksamhet, berättar om uppväxten i Älta och tiden på Nacka musikskola.

– Jag och min bästis blev lite av utbölingar här i Älta. Vi blev aldrig en del av Ältaligan, utan hängde mer med folk från övriga Nacka. Det var samma sak sen när jag började på Södra latin. Jag tyckte att det var skönt att träffa folk från olika ställen.

I Älta var det lite alla-känner-alla-stämning, säger hon. Som en liten by. Petra åkte och badade, plockade svamp, gick på forntidsvandringar…

Och varje fredag var det dis­co, där Petra och kompisarna dansade till eurodiscohitsen.
Inte igenkänd tidigare
15 år senare dansar kidsen till hennes jättehit Mikrofonkåt, en Petter-cover, sprungen ur TV4:s Så mycket bättre.

Programmet gav henne ett uppsving på hemmaplan, sju år efter skivdebuten.

– Jag har inte varit särskilt igenkänd förrän efter programmet. Nu vet de flesta vem jag är. Men på något sätt blir jag fortfarande förvånad när någon känner igen mig.

Besväras du av det?
– Det skulle vara jobbigt om jag hade blivit känd för något jag inte ville bli känd för. Jag skulle aldrig vilja vara med i programmet om det inte i första hand handlade om musik.

Ligger i släkten
För allting i Petras liv har kretsat kring musiken, och så länge hon kan minnas har hon velat stå på scen och sjunga.

– Det ligger i släkten. Min mamma, pappa och farbror var likadana, säger hon och fortsätter:

– Jag har alltid känt att jag ska bli något, även om andra kanske inte har sett mig så.

Som 14-åring gav hon ut en skiva under artistnamnet Berdie. På gymnasiet fick hon hålla sin poppiga sida hemlig för jazzfolket på Södra latin.

– På ett sätt är jag glad att jag inte slog igenom i Sverige som 18-åring. Jag hade blivit livrädd, fått en chock. Nu kan jag hantera situationen. Det kan man inte som ung.

Vill skapa något nytt

Petra bodde kvar i Älta tills hon var 21. Därefter flyttade hon till England, i samband med att utlandskarriären hade tagit fart.

Om det blir någon återkomst till uppväxtkvarteren? Knappast.

– Jag kommer aldrig att flytta tillbaka till Älta. Här finns min barndom, nu vill jag skapa något nytt, slår hon fast.

Duett med femteklassare
Men ett sista återbesök i dåtiden hinner vi med innan intervjutiden är slut. Vi åker till Petras lågstadieskola, Sigfridsborgsskolan. När vi stegar in i korridoren ser barnen först inte vem det är som hälsar på.

Men snart känner de igen henne, en efter en. En tv-stjärna och popidol i deras skola! Det är stort.

Mobilkamerorna åker fram, liksom autografblocken.

– Kan inte du sjunga Mikrofonkåt? undrar en modig kille.

– Kan inte ni sjunga den? kontrar Petra Marklund.

Och så sjunger de båda en försiktig duett, till övriga femteklassares stora förtjusning.

Frågekaskad

En kaskad av frågor följer: Vem hade du som lärare? Är det pirrigt att uppträda? Är det inte jobbigt att vara känd? Petra svarar glatt att visst är det nervöst att stå på scen, varje gång, men att hon inte besväras särskilt mycket av kändisskapet.

En halvtimme senare, nästan skakis av skolbarnens entusiasm, sätter hon sig i sin bil och kör iväg hem till En­skede.

Tre uppspelta småkillar springer efter bilen och skriksjunger ”Och jag rimmar på, från undergroundnivå…”.