Kulturhistoriska hus rivs

Nyheter Uppdaterad 00:0003 juni 2007
Rivningen av Djuröbadens Pensionat är bara ett exempel av flera som genomförs på Värmdö. Kulturförvaltningen ser med oro på hur alltfler kulturhistoriskt intressanta byggnader försvinner.

Kommunantikvarie Johan Aspfors är bekymrad över planerna på att riva Djuröbadens Pensionat. Foto: Jenny Frejing Vi travar runt bland resterna av det som alldeles nyligen var ett pensionat och kikar in genom fönstren.
Gamla blå tapetrullar i en sophink, jul-ljusstakar, en byst och en propeller, några stenkakor från Grammofon-centralen på Regeringsgatan 20 i en hink. ”So Rare Fox Trot” med Caroll Gibbons and the Savoy Hotel Orpheans på Columbia record.
Det är bara flaggstången som saknas annars är huset intakt.
En pil rakt ner i matsalongens golv skvallrar om vad den tidigare ägaren kände när han bommade igen för drygt en vecka sedan.
Kulturförvaltningen går nu emot en rivning av Djuröbadens Pensionat med hänvisning till husets höga kulturhistoriska värden.

”Unikt hus”
– Djuröbaden är ett unikt hus i Djurö/Vindöområdet. Det vore mycket tråkigt om det revs. Det hör till ett av områdets få klassiska grosshandlarvillor, typen är vanligare i innerskärgården. Många originaldetaljer har bevarats, vilket förstärker det kulturhistoriska värdet. Huset är också ett slags märkesbyggnad för Djurö, en känd profil i likhet med kyrkan, säger kommunantikvarie Johan Aspfors.
Och Djuröbadens pensionat är inte det enda. Lilla Brevik på Brevik, Kalvötorpet på Kalvön har också rivits. Alltfler äldre hus utanför tätorterna försvinner i Värmdö kommun.
Det här bekymrar kulturförvaltningen som ser delar av Värmdös kulturarv försvinna i takt med att kraven på exploatering ökar.
– Plan- och bygglagen förutsätter planläggning. Det är per automatik en lag för urbana miljöer. Vi har svårt att bevaka fastigheter och skydda kulturbebyggelse utanför tätorterna, säger Johan Aspfors. Svårt att skydda
– Vi kan inte k-märka om fastigheten inte detaljplaneläggs. Plan- och bygglagen är konstruerad så. Och ur demokratisk synvinkel är planläggning inte alls dumt, så länge det görs så säkerställs alla värden. Men det är så litet detaljplanelagt i landsbygden och i skärgården, och kommer så att förbli, och då är det mycket svårt att skydda gamla byggnader. Det vi i kultursektorn skulle vilja är att få ett lättare verktyg för att säkerställa vårt fysiska kulturarv, säger Johan Aspfors. I plan- och bygglagen saknas det skydd för kulturhistoriskt intressanta hus som ligger utanför detaljplan.
Det vill Kulturdepartementet och Boverket ändra på.
I ett propositionsförslag, som kulturdepartementet arbetar med, föreslås att kommunerna ska kunna kulturminnesmärka värdefulla byggnader utan att planläggning ska behöva komma till stånd. Regeringen kan fatta beslut tidigast vid nyår.

Med i kulturmiljöprogram
Djuröbaden är en grön-klassad byggnad i länsstyrelsens byggnadsinventering.
Det betyder att den anses vara en särskilt värdefull byggnad ur historisk, kulturhistorisk miljömässig eller konstnärlig synvinkel och faller därmed under plan- och bygglagen. Djuröbaden är också särskilt utpekat som enstaka objekt i kommunens kulturmiljöprogram.
Men den nya fastighetsägaren anser att fastigheten är i för dåligt skick för att kunna bevaras.

”Bara ytskicksproblem”
– Jag får ofta höra argumentet att husen är för gamla och att de inte går att rädda. Jag har varit i huset flera gånger och jag har svårt att tro att det skulle vara annat än ytskicksproblem. Jag har inte känt att det skulle vara så skadat att det inte går att rädda. Däremot krävs det naturligtvis löpande underhåll.
Djurö byalag stödjer kulturförvaltningens remissyttrande.