”Oj vad många stora elbilar det står på parkeringen”. Sa en kille som kom utifrån när han såg massor av stora, fina bilar på en av kommunens idrottsplatsparkeringar.

”Du förstår – vi är i Nacka nu, och där har folk råd med stora fina bilar”, sa föräldern.

Bilden av Nacka är generellt en välmående kommun. Det är de stora bilarna, höga villapriserna, grönskan, havet och de lyckade livshistorierna som syns. Det andra får man leta efter, eller göms undan.

Rätt igenom Nacka går Skurusundet. Skuru betyder skåra som går att jämföra med klyfta. Klyftor eller barriärer, eller kanske bara en större väg, har i alla tider varit gränser mellan olika områden, i landet som helhet men också i Nacka, Värmdö – men kanske tydligast där ett smalt tågspår bildar en socioekonomisk ravin mellan Saltsjöbaden och Fisksätra. Den del av hushållen som har låg inkomst, uträknad utifrån att ha högst 60 procent av medelinkomsten i landet, är relativt konstant i Nacka – medan hushållen som har hög inkomst, dubbelt så hög som genomsnittet i landet, ökar ganska mycket.

Så mycket så att Nacka är bland de kommuner där klyftorna är störst. Detta förklaras som något bra av Nackas politiker på högersidan, som något farligt och skadligt från vänsterhåll.

Förra året gjorde Nacka en stor sak att man betalade ut betydligt mycket mindre pengar i ekonomiskt bistånd till privatpersoner, vilket som på alla sätt i en kommun med stora klyftor går att tolka på två sätt. Antingen var det färre som behövde biståndet, eller så ställde kommunen betydligt hårdare krav på dem. Men, ändå: klyftorna minskar inte, utan tvärtom.

Att Nacka kommun satsar mer än många andra kommuner på att sätta upp laddstolpar för elbilar är en tydlig bild. Elbilar är hållbart och politiskt helt korrekt att satsa på. Eftersom det är många som har råd att köpa en elbil i Nacka. Men det är en ganska värdelös satsning för de ännu fler som vare sig har råd med bil eller speciellt inte elbil.

Samtidigt görs riktade extrasatsningar på skolor för elever från socioekonomiskt svaga områden – i en tilläggsbudget med satsning på skolan och bland annat kommunalt bostadsstöd. Det finns de som är i behov, de som är på andra sidan av skåran.

Bland löneförhandlare, där rättvisa och oftast likformade löner är outtalat ideal, finns det också en idé om att det är effektivt att låta en grupp eller några personer få sticka iväg. Det ger nämligen löneglidning till sist, att de som ligger efter kan jämföra och få upp sin lön (utanför kollektivavtal). Men så fungerar sällan samhället i stort. Att en grupp tjänar mycket ger visserligen mervärde för alla genom högre skatteintäkter. Men det gör inte att klyftorna minskar.