Jag gillar kungahuset och tycker att det är kul att kronprinsessan Victoria äntligen får sin Daniel Westling. Döm om min förvåning när jag läser att Republikanska föreningen med advokat Peter Althin i spetsen ska ha möte i Stockholm för republikanska föreningar från hela Europa just den 19 juni 2010.  Just den dag som Victoria och Daniel ska vigas i Storkyrkan. Gement och elakt! Nyligen lade Republikanska föreningen ut en helsidesannons med en bild av en groda med prinskrona och rubriken löd: ”Sju år av kyssar gör ingen prins”.

Ska fan vá prinsessa! Först vänta så länge med att gifta sig. Sedan sköta sitt ämbete på bästa sätt. Och som grädden på moset på sin bröllopsdag få höra att kungahuset borde packa ihop och försvinna. Dessutom har Victoria aldrig bett om att födas till prinsessa. Hon har bara skött sitt jobb.

Vi har inget kungahus av Guds nåd utan bara en familj som får representera Sverige utåt. Om man nu vill ha bort kungahuset - måste man då demonstrera detta just under Victorias och Daniels bröllop. Ynkligt och gement! Sedan kan väl vi vanliga sluta att känna oss som undersåtar och Silvia kan börja säga "min man säger"  och "min äldsta dotter tycker" i stället för "kungen säger" eller "kronprinsessan tycker". Det tror jag kungahuset skulle tjäna på.

Skit i elaka gubbar med en ordförande med kd-ankytning som själv drömmer om att stå i rampljuset! Kanske som den som sänkte kungahuset. Visst känns det lite som Jantelagen!  Se istället fram emot festen i Stockholm som börjar redan på Nationaldagen och önska Victoria och Daniel all lycka.

För att folk ska må bra rekommenderar sångaren Göran Engman sin publik en Elvislåt om dagen. Kanske något för Socialstyrelsen att ta efter? "En Elvis om dagen" istället för  "sex skivor bröd om dagen". Jag håller med Göran och säger som Muminmamman: "Allt som man blir glad av är bra för magen". 

Nu börjar Göran Engmans och kapellmästaren Kettil Medelius turné med "Always on my mind - The Spirit of Elvis Presley". De kommer att resa runt i Sverige med Riksteatern. I går var de på Gustavsbergsteatern och gladde många Elvisfans med gamla godingar från 60- och 70-talet. Publikens medelålder var nog kring 60 år. Verkligen jättekul och mycket uppskattat! Och när duktiga Mörtnäskören från Värmdö doade och sjöng med i några negro spirituals, bland andra "Cryin’ in the Chapel", reste sig nästan taket. "Att röra vid människors hjärtan - om bara för en liten stund.... Det är stort!", menade Göran Engman. 

Sedan berättade han om en gammal kompis som alltid sjöng  Elvislåtar när han jobbade i grönsakslandet. Något som gjorde att tomaterna och salladen växte utav  bara den. Kanske något att rekommendera nu när våren kommer. Tomaterna och salladen uppskattade tydligen Elvis musik. Liksom vi. Fast härmed erkännes att vi gick dit med stor skepsis och trodde att det möjligen var en kul grej i någon slags töntighet. Men det var allt annat än töntigt.

I fredags började det plötsligt rinna in vatten från våra två takfönster. Paniken spred sig. Vi trodde att det skulle vara omöjligt att få tag i en plåtslagare en fredagseftermiddag. Jag ringde snabbt upp Folksam för att få några goda råd om vad vi skulle göra. ”Försäkringarna gäller inte skador när vattnet kommer utifrån”. Döm om min förvåning för vi har dessutom en extra tilläggsförsäkring. ”Är det något mer som våra försäkringar inte gäller för?”, frågade jag och kände hur jag surnade till rejält. ”Det står på nätet”.  Vad säger man?

Då kollade jag snabbt på Hitta.se efter en plåtslagare på Ingarö. ”Jag är där om en och halv timme för jag håller på med ett jobb i Vällingby," svarade en plåtslagarängel. Han kom, han såg, han segrade! Han tog den höga stegen och gick upp på taket utan en tillstymmelse till gnäll. Sedan skottade han sig fram till takfönstren och tog bort all snö. ”Fönstren är täckta med is och under isklumpen har det bildats vatten. När klumpen har smält färdigt kommer det att sluta rinna”. Mycket riktigt. Han visste vad han talade om, Anders på Spjuth & Wastessons plåtslageri AB i Återvall. Tio getingar! Vad glad man blir när man får hem en duktig och trevlig hantverkare som vet vad han talar om. Tusen tack, Anders! Det har inte kommit en enda droppe vatten efter det att isklumpen försvann.

Lördagen blev en chock med tsunamin i Chile. Man skickade ut en varning till alla kuststäder i Stilla havet. Jag blev jätteorolig för min bror och svägerska skulle vara i Costa Rica just då. Jag ringde dem flera gånger (mitt i natten i C R) och talade in på deras telefonsvarade att en tsunami var på väg mot dem. Men de verkade sova gott! På dagen, svensk tid, ringde de sedan och sade att de promenerade på stranden i Florida. Det hade jag ingen aning om. Vilken lättnad! I dag fyller min snälla bror för övrigt år. Jättegrattis, Tom, bamsekramar från oss alla. Jättegrattis också till ditt jättesöta lilla barnbarn, Newton Elliot, som föddes den 22/2 i London. Se upp för tusnamis i framtiden! Den här gången gick det ju bra. Det blev ju aldrig någon tsunami vid Costa Rica. Stackars människor i Chile och även på Haiti. Vilket helvete!

Dagens kändisgåta!                                                                                            

Mannen var på bra humör när han kom hem från jobbet på DN. Vem hade han då mött i svängdörren på DN? Gissa?!  Jo, ingen mindre än Anna Anka som enligt honom var väldigt väldigt smal. Men snyggt klädd.

I går, måndag, var barnbarnen här. Världens snällaste små tjejer. Vi gjorde snögubbar och åt pannkakor! Och retade Lillsonen när han och flickvännen kom hem. "Brukar ni pussas?", hi hi hi.

Prick klockan åtta i morse var någon här och tömde tanken! Jättebra! 

Det hände något med mina tidigare två inlägg. Det ena försvann helt plötsligt därför skrev jag ett liknande en gång till. Bara så att ni vet.

Alldeles nyss, kl 15.45, ringer någon från kommunen och ber om ursäkt för att de ligger efter med tanktömningen. De ska försöka komma så fort som möjligt. Bravo!

Alldeles nyss, kl 15.45, ringde någon från kommunen och bad om ursäkt för att de ligger efter med tanktömningarna. Var det tankeöverföring, måntro? Kände någon på kommunen på sig att jag satt och bloggade om detta? De ska i alla fall försöka komma så fort som möjligt. Det var ju bra! Hoppas att de kommer i morgon.

Jaha, så väntar man på tanktömning, då! "Senast den 22:a" var svaret jag fick när jag beställde tömning hos kommunen för tolv dagar sedan! I dag är det den 24:e. Ersättning för försening? Någon som tror det?  Vi skottar och skottar varje dag för att bilen ska kunna komma fram. Men den behagar inte komma. Hoppas att inte tanken svämmar över.

Helgen har gått i skottandets tecken. Jag börjar misstänka att mannen till och med tycker att det är lite kul att skotta men det säger han inte. En machogrej, kanske! Eller en konstig böjelse!? Det där med att fixa skottningen lika fint som grannarna men utan snöslunga? Bara med manskraft! Men det skulle han aldrig erkänna. 

Tycker synd om Jalle vid Abborrsjön vars tak börjat bågna. Nu måste han upp på taket igen, med livlina och allt.

Helgen har varit ganska trist. Jag är riktig trött på mörkret och kylan. Nu vill man börja göra i ordning på tomten och måla om det som behöver en uppsnyggning. Köpa lite vårblommor ... Men ack, det kommer att dröja längre än någonsin innan snön försvinner. Sedan kommer syndafloderna …

I morse fick mannen skjutsa Lillsonen med flickvännen till KTH före jobbet. De har  en viktig tenta just i dag och på nyheterna fick vi höra att tunnelbanan ovan jord var inställd. Och att trafiken i övrigt var lite kaosartad. Men de hann i tid.

Rådjuren har ätit upp allt riset, makaronerna, äppelskruttarna och morötterna som jag satte ut i går. Nu ska jag gå en promenad i det vackra vintervädret! Kossu  får följa med.

Först betalar vi skatt på vår lön eller pension. Sedan betalar vi moms på i stort sett allt vi köper. Mat, kläder osv. Och vi betalar skatt på vårt hus eller vår bostadsrätt. Sedan betalar vi skatt på vår elförbrukning. Se mitt tidigare inlägg om Vattenfall. På vår elräkning gick energiskatten plus momsen på lika mycket som vår förbrukningskostnad. Vi betalar även skatt på resor och i stort sett allt vi behöver på semestern. Och vi betalar skatt på bio- och teaterbiljetter. Ibland undrar jag hur mycket av lönen som egentligen går till skatt. Kanske 75-80 procent? Och Hannu … Hur mycket skatt betalar vi för fredagsvinet?

Barnfamiljerna som på två löner behöver kanske fyra par skor och fyra jackor måste ändå betala moms även för barnens kläder, barnens mat och barnens semesterkostnader. Därför blir de extra belastade med skatter (i detta fall moms) därför är det inte alls orättvist att barnfamiljerna får barnbidrag. En transferering som ingen bör vara avundsjuk  på. Jag ser det som om barnfamiljerna bara får igen momspengarna (skatten) som de betalar för barnen. 

Ändå tycker jag att Sverige är ett bra land! Men vi har sedan länge nått gränsen vad vi tål när det gäller skattetrycket.

Låter jag som en "gnällkärring" beror det på att jag är sur på Vattenfall. 
Trevlig helg! Och skål! 
Insnöade hälsningar
Lisbeth

Jaha, då har man fått en elräkning där summan är dubbelt så stor som den brukar vara. Vad gör man? Vi har inget jättehus utan ett ganska litet på cirka 120 kvm. Ändå får vi en sådan hög räkning. Vi har hela tiden snålat med lågenergilampor och liknande.  Släcker nästan alltid ljuset i de rum som vi inte vistas. Våra köksmaskiner är ett par år gamla. Jag fyller alltid diskmaskinen och kör snabbprogram. Likdant med tvättmaskinen. Vi har ytterst lite värme på elementen  och eldar  i kaminen hela tiden.  

I dag kom fakturan:

(Beräknad årsförbrukning 17.522 KWh)

Elhandelskostnaden på denna räkning är 2.757,86 varav förbrukad el 1.385,89, energiskatten + moms är ungefär lika mycket, dvs 820,40 + 551,57 kr.

+  Elnätskostnaden  868,19

Totalt 3.726 kr  
=============

Hur gör alla ensamma pensionärer som bor i hus?  Hur klarar de sig ekonomiskt? Ska bara rika personer ha råd att bo i ett ordinärt hus. Ibland kan man tycka att det kostar mer än det smakar. Nu ska jag sätta mig ner och jämföra elpriser. Och de stackars människor som inte har bundet pris. Hur höga är deras räkningar?  Det lär inte bli billigare i framtiden! Vad säger ni andra?

Foto: Helena Blomqvist

I går på Alla Hjärtans Dag var familjen och jag på Stadsteatern och avnjöt ”Bröderna Lejonhjärta”. En helt otroligt bra föreställning. Spännande från första minuten till sista. Jag hade varit lite orolig att fyraåriga barnbarnet skulle tycka att det var för läskigt när Skorpan dog i branden men hon är en riktig hårding van vid Harry Potter. Så det var "bara lite läskigt". Både hon och sjuåringen satt som två ljus under hela föreställningen. Lillsonen med flickvännen var till vår glädje också med. Liksom svärdottern. Något underbarare och mer sagolikt har jag nog aldrig sett på svenskt teater. Scenerierna var fantastiska. En liten konstgjord duva flög då och då ut över publiken. Och draken Katla var fruktansvärd och sprutade både eld och rök. I salongen var det knäpptyst i två timmar trots att den var full med barn, deras föräldrar och mor- och farföräldrar. Svensk barnteater är ofta så oerhört bra. Barnen tas på lika stort allvar som de vuxna och man lägger ner minst lika stort arbete på barnföreställningar som vuxenteater i Sverige. Tack för det! Lillsonen berättade att ”Råttkungen” med Joakim Thåströms musik och ”Mio min Mio” som Kristina Lugn regisserade någon gång i början på 80-talet hade gett bestående minnen från hans barndom.

Jag tror att det är viktig att ge barn och barnbarn minnen. Slalomåkning, resor till nya ställen, tälta, sitta i en båt och fiska, gå på teater och liknande som kanske inte hör vardagen till blir minnen när de är sedan är vuxna. Man minns ju bara det som är extra roligt, annorlunda eller extra hemskt i sitt liv. Vardagen försvinner bara i ett töcken.

Storsonen var inte med på Stadsteatern för han åkte Vikingarännet på skridskor från Uppsala till Kungsholmen. I år var det ungefär 4000 startande. För några år sedan kom han på trettonde plats men den här gången fick han inte av sig skridskorna på de passager där man måste springa. Så han fick springa med skridskorna på i skogen. Resultatet har vi inte sett än. 

Och Mellansonen, med fru och ettåriga Erik, skickar vi hjärtliga hälsningar till i Houston! Vi längtar till sommaren när ni kommer allihop! Bamsekramar!

Såg just att Storsonen kom på 16:e plats i Vikingarännet. Det var väl bra! Vad gnäller han om egentligen? Grattis!!!!!!

Det är inte Karlsson på taket i tredubbel uppsättning som ni ser. Utan två lokalkändisar bosatta i Enkärret och Fiskmyran. Och en tupp. Ålänningen Jalle och finländaren Jukka är två salta killar som inte är rädda för att hugga i. Tuppen däremot är ganska slö för han är gjord av plåt. I dag är det takskottning av Jalles prydliga hus som gäller. Jalle med livlinan på, Jukka utan. Jukka menar att han inte behöver någon för han har varit flygare en gång i tiden.

”Taket har börjat bågna. Snön blir ju ännu tyngre när solen skiner”, säger Jalle. Sedan frågar han: ”Hur är det med ditt hus, då?" ”Vi skottar inte för vi har större lutning på taket så snart glider snön ner av sig själv". Då menar Jalle: ”Ha, ha, då kommer det dundra så att ni blir rädda och tror att det är ryssen som kommer! ”

Ryssarna ja, senast dom var här och krigade och brände i skärgården var år 1719. Lemshaga skonades för att ryssarna trodde att det var en kyrka. Annars brändes i stort sett alla byggnader ner på hela Ingarö. I dag lägger Putin ut gasledningar utanför Sveriges kust och bara inväntar nästa tillfälle att bli Rysslands president igen. Honom är jag rädd för, det har Jalle rätt i. Man kanske skulle ta och skotta taket för säkerhets skull… för att slippa vara rädd för ryssen.

Kära kusin Sixten!

Tusen tack för den underbara bilden på våra mammor och deras systrar tagen någon gång i början av 1920-talet. Som en bukett av de skiraste ängsblommor står flickorna i sina finkläder barfota utanför huset i Skucku i Bergs kommun, Jämtland. En helt betagande bild. Sju flickor i en syskonskara bestående av nio systrar och tre bröder, totalt tolv barn! De fem äldsta var med all säkerhet på sina arbeten när bilden togs. Det blev bra människor av alla. Deras barn, som ju är mina kusiner, blev i sin tur polis, flera ingenjörer, folkskollärare, jazzmusiker, organist, musiklärare, musikhandlare, skådespelare, lärare på Konstfack, gallerist, journalist och liknande. De flesta av kusinerna har i dag kreativa, fria och skapande yrken.

Är vi svenskar riktiga surkart som bara kommenterar gnälliga bloggar? Det är ju enda gången som folk riktigt stämmer in är när man tar till en riktig grinig klagosång: ”Bussarna passar inte tiderna”, ”Här är inte skottat ordentligt”, "Folk babblar i mobiltelefonen i bussarna" och så vidare.  Vips vaknar Svensson och skriver snabbt en alert kommentar:  "Det är för djävligt". Okey, visst ställer det till förtret om bussen inte kommer i tid och snön ligger i vägen. Men det finns ju en del positivt också. Eller hur? Kanske kunde det också leda till en enda liten positiv kommentar någon gång? En glad sådan! Vad beror detta på? Är svenskarna ett extremt surt och grinigt folk som bara blir uppiggade av att gnälla? Råder Jantelagen i Sverige? Den lyder: ”Du ska inte tro att du är någon”. Är det roligare att hacka på någon än att stämma in i något glatt? Hur är vi Värmdöbor egentligen? Är vi sura, elaka och missunsamma? Eller är vi glada, soliga och tillfreds. Vad tycker du?

Blev lite inspirerad av Finns skildring av hur busig han var, så här kommer lite om min tonårsperiod.

I början av 60-talet var jag den första i skolan som köpte röda elastabyxor. Alla andra hade mörkblå, bruna eller svarta. På somrarna hade jag rosarutig Bardotklänning med massor av stärkta underkjolar och mohairkofta. På huvudet satt en sjal som jag knöt över mitt tuperade hår långt fram på hakan. Läpparna var målade med ljust Shantungläppstift och eller rosa krita. Mitt läsbehov stillades av tidningar som ”Min melodi ” och ”Fickjournalen” som båda handlade om kärlek. Ivrigt tuggandes bubbelgum, en nyhet från Amerika, följde jag följetongen ”Barn 312” i Allers. En mycket, mycket sorglig historia. Brorsan, som är tre år äldre än jag, läste porrtidningar i smyg som han sedan gömde i "Tom Sawyer " av Mark Twain.

Min första kille hette Hasse. Vi hade en mycket het, helt platonisk, romans. Jag var 13 och han var 15. Vi kysstes med stängd mun för vi visste inget annat. Han var jättesnygg och såg ut som Tommy Steele och spelade akustiskt gitarr och sjöng ”Tom Dooley”.  På Muskö där vi hade vårt sommarställe fick vi höra att vi var det allra sötaste paret på dansen i Hembygdsgården. På scenen stod en dragspelare och en gitarrist. Men vi hade jättekul där!  Anspråken var inte så stora. För övrigt gillade jag nog Paul Ankas ”Diana” och Cliff Richards ”Living Doll", (en gul ep-skiva), bäst.

Min kompis Inger och jag köpte ibland två lösa Johan Silver när vi skulle gå ut. Vi ville känna oss vuxna. Men jag tyckte inte att det var gott att röka.

Något år senare var jag fin i mörkblå clubjacka och vit terylenekjol. Och guldarmband med många berlocker. Mörkblå prasselrockar och konduktörsväska eller doktorsväska var också heta prylar. 

Fick hemanmärkning (mitt livs enda) av fysikläraren i åttan för att jag stod inne på en rast i skolan när det regnade ute. Förmodligen hade han grälat med sin fru på morgonen! Då var jag dixie i svart duffel och grå Mantovaniskor. Brorsan var snobb iklädd, kostym, skjorta med tabkrage och paraply. Paraplyet hängde med även då solen sken ute.

Sextiotalet var en tid full av hopp och ungdomarna gjorde sig fria. Pappas ord var inte längre lag. Begagnade militärjackor blev snabbt högsta mode. Brorsan hade en vit fårskinnsmössa, köpt på Impo för en mindre summa, med ett riktigt kulhål. Världen skulle förändras och ingen hade längre rätt att vara rikare eller finare än någon annan. Helst skulle man leva på linssoppa i solidaritet med världens fattiga. Några jag känner köpte säckvis med linser i frihamnen i Stockholm och bar hem till kollektivet. Och när ett av paren där skulle gifta sig fick den blivande maken klippa tjejens lugg som blev allt annat än rak. Men vad gjorde väl det när de var kära och hade samma ideal. De är fortfarande gifta.

Musiksmaken förändrades. Bob Dylan och Beatles var det som gällde nu.

Så småningom blev Nalen mitt andra hem. Högt i tak och ordning och reda. Men det trodde inte pappa. Man kunde köpa alkoholfria paraplydrinkar eller dricka tekomplé, som bestod av en kanna te och flera sorters kakor. Dompan spelade härlig jazzmusik. Mitt emot Nalen var en polisstation. Och vakterna på Nalen var två före detta boxare så det var ingen idé att någon var uppkäftig eller alkoholpåverkad i kön. Pappa gillade inte att jag gick på Nalen för när han var ung var det ett dåligt ställe, ett tillhåll för swingpjattar. Men jag gick dit ändå. Pappa hade inte längre någonting att säga till om.

Kul var det i alla fall!

 Ska man skotta taket och kanske ramla ner. Eller ska man chansa att taket håller?

Mannen och jag har börjat lite smått med GI. Vi har slopat vitt bröd, potatis, ris och pasta. Annars har vi ätit som vanligt. Är det exempelvis köttbullar till middag, blir det inte köttbullar och spagetti utan köttbullar och bönor eller surkål. Eller någon sallad. Men bönor mättar bra, liksom kikärter. Surkårl är jättegott och innehåller nästan inga kalorier alls. Jag vet inte om jag gått ner i vikt men mannen stänger sitt skärp två hål längre in efter två veckor. I kväll blir det örtkryddad fläskfilé med grekisk sallad och kanske lite svarta bönor därtill. Till förrätt tror jag att jag steker några stora räkor i vitlök och kryddar med lite fisksås. Det blir jättegott. Till detta ett par glas rött. Mannen som saknar smaklökar kör med vitt – men han är bra ändå! Trevlig helg!

Jag skickade ett julkort till några av mina kusiner och fick sedan detta mejl tillbaka från en av dem.

Hej Lisbeth!
Vad glad jag blev när jag fick ett julkort från dig. Jag vill också önska dig och din familj en god jul!
Det var länge sedan vi träffades, om det var på kusinträffen eller en snabb träff på lunchresturangen Solstugan eller vad den nu hette. Det har gått några år och man är ju numera "pancho" och jobbar runt nästan mer än när jag jobbade på gymnasiet och högskolan. Jag är reseansvarig för en PRO förening och ordnar resor runt om i Sverige och utlandet, kul jobb! Undervisar också kulturhistoria och har en målargrupp för pensionärer.
Ami och jag planerade en kusin och Skuckuresa som inte blev av, men som vi ska genomföra på senvåren någon gång. Tänkte hälsa på i Söderhamn, Hudiksvall och besöka Skucku, Ami vill så gärna se var våra morföräldrar en gång levde...kanske du har lust att följa med?
Det vore jättetrevligt att träffas, kanske vi kan ta en fika eller lunch på stan någon dag efter nyår?
KRAM!
Sixten

Ja, så blev det! Vi träffades i går 27/1. Min kusin Sixten och hans syster Ami, en annan kusin Herje och jag. Så himla roligt! Och alla såg precis lika snygga ut som för tio år sedan då vi hade STOR kusinträff i Haglöfs pinne på Medborgarplatsen. Ett trevligt jippo som Sixten också hade arrangerat.

I går gick vi till en liten italiensk restaurang på Fleminggatan som Sixten rekommenderade. Vi satt mest och pratade om våra gemensamma morföräldrar från Bergs socken i Jämtland. Om deras liv och vardagsslit för att få allting att gå ihop. 

Mormor och morfar värmde varandra i vintermörkret i den jämtländska byn långt före elektricitetens tid. Något som resulterade i tolv barn. De äldre barnen fick tidigt åka till Stockholm och jobba och skicka hem pengar till föräldrarna som köpte skor och liknande till småbarnen. Ungefär som många invandrare gör i dag. Det blev bra människor av alla syskonen. 

Ami berättade hur avundsjuk hon hade varit som barn på min fina docka, att hon skämdes för sin egen hemsydda. Det hade jag ingen aning om.

Det låter lockande att åka till Skucku i vår! Finns det någon läsare som vet någonting intressant om Skucku eller känner någon därifrån?

Tänk ändå vad ett litet julkort kan föra med sig. Nu ska vi ses ofta!

Tack du fantastiske utländske chaufför som körde hem oss passagerare klockan 15.18 från Slussen. Det kändes som vi åkte på moln i snöovädret. Du körde så jämt och fint och lagom fort. Inte en enda sekund var jag orolig. Gå in till chefen och be om löneförhöjning! Du gör jättebra PR för SL.