Richards (ofrivilliga) gästspel i min blogg fortsätter. Så här skriver han om stockholmarnas konstanta klagomål på SL och SJ:

Jag skulle vilja klaga på alla jävla resenärer som aldrig fungerar så fort det blir lite kallt och börjar snöa!

Tacka vet jag de gamla hederliga resenärerna som löste problemen utan gråt och skrik och plockade fram sparken i lugn och ro när de kommunala färdmedlen frös inne.

Den nya generationens resenärer går och ställer sig vid hållplatsen exakt samma tid var eviga morgon och blir lika förbannad när bussen eller tåget inte dyker upp. Lite som Lemmings.

Jag ser egentligen bara två lösningar på problemet:
1. Byt ut vintrarna mot somrar alternativt vårar.
2. Byt ut de icke fungerande resenärerna mot till exempel norrländska resenärer. De fungerar felfritt i alla väder!

Min kusin berättade om en slaktare i deras by (Okotoks) i Kanada som gjorde en fantastisk korv. Han var välkänd i hela byn, och alla älskade korven han gjorde.

Samtidigt försvann ett flertal prostituerade kvinnor från trakten, och en mängd efterlysningar gjordes. Efter några år härledde polisen alla kvinnor som var anmälda försvunna till hans slakteri. Han hade helt enkelt gjort korv på dessa under flera år - en korv som alla i byn hade ätit och älskat.

Det är en liten skröna-varning på den historien, men enligt min kusin är händelsen fortfarande välkänd.

När jag tänker på det ett tag så blir jag lite rädd, för det låter som något som skulle kunna ha pågått i Lergropen. Det har nämligen bott en slaktare här, och så har vi både Narnia (ett hemligt rum med jordgolv), och ett frysrum i garaget (där en han förvarade sin korv)...

Tastes like chicken!

Vi trotsade Ryanairs fantastiskt dåliga kundservice och åkte till London med de migrängula sätena som inte går att fälla bakåt och har 4 centimeters benutrymme.

Och vi kom fram till slut, till London - fuskbyggenas Mecka!  Husen håller på att ruttna sönder, har mögliga väggar, englasfönster och mossa på taket. Sämre standard än i Lergropen!

De kända byggnaderna är inte heller kul. Big Ben (numer Small Ben) är mindre än Kaknästornet (pluttiga 96,3 v.s. ståtliga 155 meter!), Picadilly Cirkus var en helt vanlig gatukorsning och Buckingham Palace såg ut som alla Sveriges miljonprojektsbostäder gör i största allmänhet.

Däremot så har våren kommit till London! Vi fick njuta av plusgrader, grönt gräs, liljor, vitsippor, öppen jacka, gympaskor och öl i solen. Och det gav mersmak.

Det kändes extra tungt att komma hem och inse att Sveriges nya istid fortfarande inte släppt taget om oss, och våren känns nu allt mer avlägsen för varje minut som går. Håll ut!

Att man på flyg skiljer agnarna från vetet har ju länge varit ett faktum – de som har råd kan gotta sig i fluffiga säten med nackstöd och fotpall i business class, medan vi vanliga dödliga får sitta trångt hoppackade på hårda säten som inte går att fälla bakåt och har 4 centimeters benutrymme. Men att det ska vara en klassfråga att välja flygbolag i ett i-land som Sverige är ju helt åt skogen!

För att göra en lång historia lite kortare: Vi skulle ha åkt till London med Ryanair i torsdags. Men så blev det inte, för pengarna hade inte dragits från kontot och då hade vår bokning inte gått igenom. Istället för att skicka ett e-mejl och meddela detta uteblev vår resa, vilket vi inte fick veta förrän samma dag vi skulle åka genom att vi helt enkelt inte kunde checka in.

Richard satte ord på våra känslor, då han under sitt raseriutbrott skrev att allt som Ryanair står för är uselt, korkat och ett hot mot mänsklighetens intellektuella utveckling. Att de gör så att andra bolag kan höja priserna, med förklaringen att de har mycket bättre service. Sedan skrev han så här (direktcitat):

"Faktum är att tex SAS har ett nummer man kan ringa som inte kostar 15:-/min när deras onlinebokningssystem går åt h-vete, dom ljuger inte med priserna, bokningarna går oftast igenom och gör dom inte det så får man reda på det, deras sajt är utvecklad av personer med "viss datorvana" eller högre utbildning, och deras plan är inte inredda med migrängul hårdplast som kan få vem som helst att bli flygrädd.

Detta borde vara EU-reglerat. Finns det regler om hur en banan ska se ut så borde det finnas regler över hur man får driva ett flygbolag."

Han är så klok, min man.

När jag blir stor ska jag bli så rik att jag slipper åka med Ryanair.

 

Min svägerska (Karin) sa för några veckor sedan att hon skulle tvätta bäddmadrassen till hennes och min brors säng, för att det var så länge sen sist.

- Gör du ofta det? frågade jag.
- Nä, men ibland... Har ni aldrig gjort det?, sade hon, Fy vad äckligt! Tänk på alla kvalster som bor där!

Jag skämdes lite, och så fort jag kom hem började jag ta av överdraget för att tvätta det. Det visade sig vara svårare än jag trodde, för överdraget satt fast i kallskumsmadrassen (som jag aldrig hade fått in i maskinen) med någon form av syntetfiber. Men, efter lite slit så fick jag loss det och proppade in det i tvättmaskinen som knakade när jag startade den. Jag körde överdraget i 40 grader och sen torktumlade jag det på låg värme.

Resultatet: ett gulfläckigt, för litet sängöverdrag!

Nu ser vårt sovrum ut som en knarkarkvart... Tack för tipset!

Min pappa har som sagt sett ut som Kalle i Kalles kaviar. Ville bara förtydliga utlåtandet bildbevis.

Lika som bär, eller hur!

Jag har precis avslutat en kurs i att driva språkvårdsprojekt.

Huvudboken har varit "Projektledning" av Bo Tonnquist. Den inkluderar diverse corporate bullshit om hur man driver ett projekt framåt, däribland genom "SWOT-analys", "SMART-mål" och "kravspecifikation".

Jag köpte hela paketet, men när jag kom till sidan 70 så skriver han såhär:

Exempel på milstolpar i ett byggprojekt:
- Grunden färdig
- Väggarna resta
- Taket lagt
- Taklagsfest genomförd
- Inredningen färdig
- Huset inflyttningsklart

Haha! Tänkte jag. Vad långt jag har kommit! Check, check, check, check... Men, vad nu då? Ska inredningen vara färdig INNAN huset är inflyttningsklart?!

Vilken planet kommer Bo Tonnquist ifrån?

Jag har gjort en fotohylla i vardagsrummet.

Hyllan är från Indiska, figurerna är souvenirer jag själv köpt samt presenter från vänner. Fotoramarna är från olika loppisar. Jag har köpt ett flertal vackra silvriga, guldiga och vita ramar, sådana som var moderna på 50- och 60-talet.

Ett pågående projekt är att rama in gamla foton på släktingar, på bilden ovan ser ni min pappa som barn (Kalles kaviar-modellen), jag som barn, min mor som barn tillsammans med hennes pappa (Brad Pitt goes Ukrainsk bonde!) samt farmor och farfars bröllopsfoto.

Just nu står alla foton på hyllan, men planen är att jag ska göra en fotovägg sedan. Min svägerska (Mikaela) ska få måla ett körsbärsträd på väggen, så ska alla foton hänga där och bilda ett stort släktträd. Måste samla in lite foton från Richards släkt också. Bara guldkornen kommer upp på väggen.

Jag blir lite orolig när nyheterna visar hur lätt ett tak kan rasa in av den tunga snön.

Vårt tak är precis nylagt, men takbalkarna i den nya delen har ju aldrig beprövats för vintertyngd. Och på den gamla delen (som visserligen har delvis nytt trä) var ju taket redan böjt som på ett thailändskt tempel.

Det verkar vara ett ganska svårt och tidskrävande projekt att skotta ner snö från taket, särskilt när den legat så länge som den gjort nu, så att det bildats en halvmeter is i botten. Men det tar visserligen kortare tid att skotta bort snön än att behöva lägga om taket.

Någon som har några taksnöskottningstips?

Idag fyller min fantastiska man, Richard, 30 år.

Herregud. Och grattis!

Eftersom vi inte kan bygga på grund av den där förbannade snön så passar jag på att inreda.

Jag har haft abstinens så länge att jag börjat inse att det inte är någon idé att bara satsa på provisoriska lösningar. Är det något jag har lärt mig av min far är det att provisoriska lösningar allt som oftast är bestående lösningar.

Därför har jag nu hängt upp gardiner. Istället för ett svart påslakan på en spik hänger nu ett par skira gardiner från Indiska i fönstret, tillsammans med ljuslyktor och lite andra attiraljer. Och voilà! Ett trivsamt hem med boudoir-känsla!

Det är lika bra att satsa på att trivas i Lergropen på en gång. No more provisorium!

Gör om, gör rätt!

Min man är full av överraskningar.

I torsdags var han ute och skottade. Det tog ovanligt lång tid. Sedan kom han in och fnissade fram "Jag gjorde en labyrint!". Jag förstod inte riktigt vad han menade. "Har du gjort någon genväg då, ifall man har bråttom?" frågade jag. Nä, det hade han tydligen inte.

Dagen därpå skulle jag gå till bilen. Det tog nästan en minut att gå de sedvanliga 10 meterna, då man slussas runt på tomten ett tag hit och dit innan man kommer fram till parkeringen. Labyrint var ordet!

Men jag skrattar varje gång jag går hemifrån och kommer hem, så det lär vara värt besväret. Richard har till och med döpt alla kurvor.

Nu ser jag fram emot att bjuda hem gäster!

Vi har ett, min pappa har ett, de flesta av mina vänner har ett och du har förmodligen ett också.

Jag talar om ett teknikaltare.

Ett teknikaltare är den moderna människans altare utrustat med supermegaplatt-TV, plasma, LCS, HDMI, DVI, reciver, PS3, xbox 360, nintendo wii, surround, THX, VCR, CD, VHS, LP, LED, HD-ready, DVD, DVB, CCFL med mera, med mera, med mera.

Bilden ska vara perfekt. Ljudet ska vara perfekt. Allt ska vara uppställt symmetriskt, likt altaret i en kyrka, för att kunna tillbedas heligt dagligen.

Ett mycket spännande fenomen, tycker jag. Spännande är även att vi svenskar ofta lägger fem gånger mer pengar på vår TV än på vår soffa.

Köp en hälften så dyr TV och lägg lite extra pengar på en ny soffa istället, så får du garanterat ett snyggare hem!

Idag fyller världens bästa svärfar, Mikael Furberg, 55 år!
Stort grattis!

Vill du gratta honom kan du skriva en hälsning till honom här, då han är en trogen NVP-läsare!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Stockholm har välsignats med rimfrost.

Jag är såpass ung att jag inte minns senast det såg ut så här i Stockholmstrakten. Vartenda träd ser ut som en silvergran, eller ett moln. 

När jag och Richard var på väg hem från bion i Heron City vid midnatt igår (vi såg Avatar i 3D - se den!) så tittade jag ut genom fönstret som ett litet barn, med stora ögon, småleendes, och försökte insupa varenda millimeter av rimfrost. Jag tog minst femhundra mentala foton, och förargades över hur tusan jag kunde glömma kameran hemma en kväll som denna.

Det blir en lång kvällspromenad ikväll, med fingervantar och kamera!

Jag hade glömt bort hur vackert svenska fjällen är.

Sen åkte jag till Sälen över nyår. En vecka i en fjällstuga tillsammans med vänner och bekanta. Bastu, irish coffee, skidåkning och Jägermeister i plunta - det är vad jag kallar semester!

Tyvärr är det väldigt kostsamt att åka på skidsemester, och är därför få förunnat. Det var faktiskt första gången jag och Richard åkte skidor tillsammans, då vi har prioriterat billigare (eller lika dyra) resor utomlands tidigare vintrar.

Nästa gång blir det nog Alperna, som ska vara både vackrare och billigare än svenska fjällen. Konstigt egentligen.

Skärpning, SkiStar!

Vintern gör att jag inte bloggar så mycket, eftersom vi inte kan bygga.

Det är 4 dm snö på byggställningen, och mer har det varit. Som mest hade vi en hel meter, rekord sen vi flyttade hit! Rent teoretiskt så hade vi kunnat börja bygga innertak i utbyggnaden där det inte är någon snö, men det har varit för kallt. Inga bygghandskar hjälper frusna händer i -20 grader.

Dessutom pågår min hösttermin fortfarande, vilket gör att jag konstant har tusen bollar i luften. Jag överlever genom att fantisera om att ha en inkomst efter att ha levt på studiebidraget (ja, ni läste rätt, inga lån!), som är runt 2800 kronor i månaden, i hela fyra år.

En inkomst som kommer underlätta för bygget, för att vi då kommer ha råd att anställa folk som bygger åt oss. Proffsiga hantverkare som lägger klinker och bygger kök medan jag sitter i soffan och dricker te. Kanske ber dem att försöka vara lite tystare för att jag ser på film... Men måla kan jag göra själv.

Vårterminen börjar på måndag. Min sista termin!

Vår. Lyssna på det allra vackraste ordet!

Förra helgen fick jag panik.

Blottat ändträ, konstant hög luftfuktighet, duggregn och drygt fem plusgrader hade fått allt obehandlat virke i taket att börja mögla. Tillsammans med kväveoxiderna från biltrafiken som har en gödslande effekt gick det jättefort.

Panikslagen och gråtfärdig började jag googla efter lösningen på problemet, och fick ett worst-case-scenario i huvudet där vi var tvungna att bygga om hela taket.

Lösningen var ganska enkel, och det visade sig att mögel inte är så livshotande som jag trott. Så fort virket torkar dör mögelsvamparna, eftersom de måste ha fukt för att kunna leva. Kvävet från vägen kan vi visserligen inte göra någonting åt, men däremot byggkonstruktionen. Taket är helt enkelt inte färdigt. 

Så den tråkiga nyheten gav oss ny energi att sätta fart med vindskivor och takplåtar. Och eftersom vi ska bygga in allt obehandlat trä så är det ingen risk att det fula, angripna träet syns sedan. 

För säkerhets skull tokdödade jag mögelsvamparna med Boracol. Rätt åt dem.

När man bygger och renoverar gäller det att inte vara ambivalent.

Det gäller snarare att man ska vara kapabel till att ta viktiga, avgörande beslut omgående. Exempel på sådana kan vara färgval på fasaden - 5 minuter hade jag på mig att bestämma vilken färg mitt hus ska vara de närmsta 10 åren. Känn ingen press, liksom.

Ett annat exempel är fasadbelysningen. Hur många spottar ska vi ha, och hur ska de sitta? Ska vi ha belysning runt hela huset? Hur kommer det då att se ut inifrån huset, eller uppifrån vägen? Är det för dyrt att lysa upp hela huset, eftersom el kostar skjortan nuförtiden?

Det senaste problemet var hur vi skulle bygga fönsterfodren. Standard är, av någon konstig anledning (säkert att det var "dekorativt" på gamla faluröda hus och herrgårdar), att fodren sticker ut på sidorna och/eller nertill (se det vänstra fönstret på bilden). Jag har efterforskat lite, och det har ingen praktisk funktion såsom att underlätta för vattenavrinning (som en sorts droppnäsa) utan det är en rent estetisk fråga. 

Men jag tycker inte att det är fint! Jag har i och för sig aldrig någonsin tänkt på det förut, innan jag själv ställdes inför valet av utformning av fönsterfodren, men nu är det såklart det första jag lägger märke till på en villa. 

Vi valde helt enkelt den furbergska, minimalistiska fönsterfoderutformningen med helt raka linjer (till höger på bilden). 

Jag tycker att utstickande fönsterfoder ser ut som en grottmålning som betecknar ordet "ko".

Fukten förstör för de flesta byggen så här års.

Hög luftfuktighet gör så att man inte kan slipa, till exempel. Det enda som händer är att slippappret går sönder eller bli fullt med slipdamm på en minut. Frustrerande, när man har ännu fler brädor att slipa än man trott...

Så kan man inte måla heller. Då binder man nämligen fukt i trät så att träet möglar innifrån. Hamnar det vatten under målarfärgen bildas bubblor som gör att färgen kan lossna. Vattendropparna i träet kan också leda till frostsprängning.

För mig är det som en never ending story. Så fort jag grundmålat, slipat och målat klart kommer det nya brädor. Därför har jag löst fuktproblemet genom att slipa och måla i garaget. Har man en kupévärmare på över natten så är det torrt till nästa morgon!

Det gäller att vara kreativ när man bor i Lergropen.