Varför vakna halv två och börja fundera på altt roligt som ska hända? Varför bli pigg direkt? Varför inte ta det lugnt och sova vidare? Tyvärr har det hänt alltför ofta i mitt liv att jag blivit överladdad, inte kunnat koppla av på grund av alla utmaningar jag står inför. Nu handlar det om bygget hemma, musikhusbygget på jobbet, finansieringen av karnevalen, nytt avtal med kommunen, starta en nationell mötesplats för samhällsentreprenörskap osv.
Allt det där är ju inspirerande på många vis och laddar mig till tusen.
Men jag ska kanske vara tacksam för att jag har elden kvar.
Nä, gå och lägg sig nu Ståldal! Läs en bok! Gå till bokhyllan! OK, jag öppnar väl "Sicken turk" som handlar om invandrarnas svenska historia. Nä,nä,nä - ingen sängfösare! OK. Sluta skriv nu då! OK, god natt.

Vilken lugn fredag jag hade igår. Inget möte, ingen tid att passa. Jag kunde rensa skrivbordet och lådor från gamla papper och följa upp kontakter och idéer som nästan slutat studsa. Jag fick en energikick på köpet vilket behövdes efter de energitjuvar som dränerar mitt humör. Värst av allt är människor som inte tar ansvar för sina handlingar och "sparkar på stenen dom snubblat på". Det verkar vara en sjuka, en influensa som breder ut sig, att skylla på något annat när man gjort bort sig. Det är alltid någon annans fel t.ex. vakternas, polisens, arbetsgivarens eller föräldrarnas fel. Som om man själv inte har något val. Valet att i stället göra rätt för sig, att inte slåss eller att klottra. Det känns inte lika jobbigt om det bara vore barn och ungdomar som inte tog sitt fulla ansvar. Men 30-åringar!!!
Att vara vuxen innebär ju att man har ansvar för sina handlingar. Är det dags att flytta myndighetsålderna uppåt och införa en mognadsexamen?  
Nog med detta men det kändes skönt att skriva av sig lite kvarvarande adrenalinrester. Nu väntar en ledig lördag med strålande solsken. Om tre månader är det karneval och sommar på gång. Håll ut!   

Idag ser jag fram emot att delta på Företagarträffen som jag gjort de senaste tio åren. Det är spännande att träffa entreprenörer, innovatörer och affärsmän av olika slag, åldrar och kön. Men mest av allt ser jag fram emot att dela monter med ungdomar som jag vid 17-tiden ska presentera på scenen och dela ut stipendier till. Stipendierna kommer från Stipendiefonden Av Egen Kraft till Gunnar Wirströms minne, som jag var med och bildade för fyra år sedan efter Gunnars tragiska död. Gunnar var en tvättäkta entreprenör och grundare av Nacka Vämdö Posten. Strax innan hans bortgång lovade han mig att backa upp fonden eftersom han själv kände starkt för ungt entreprenörskap. Det kunde lika gärna vara han som delat ut stipendierna idag. 
En gång sålde jag aktier till Gunnar i det friskolebolag Boo Folkets Hus hade startat för att sätta upp ett Entreprenörsgymnasium i Orminge. Jag minns att jag hade lite dåligt samvete för att skolan inte gick så bra efter ett tag och frågade därför Gunnar vid företagarträffen för fem år sedan hur han kände för detta.
- Jag är jättenöjd, sa Gunnar. Jag har fått mycket bra kontakter på köpet som är värdefulla för mig i framtiden.
Mitt samvete lättades genom hans självklara svar. Det ju detta Företagarträffen handlar om: att knyta kontakter, att bygga nätverk runt idéer, att lägga gruden för lyckosamma affärer.
Så nu oljar jag munlädret för att sälja in fortsatt stöd till stipendiefonden bland tusentals utställare och besökare.
Hoppas vi syns!   

I går var jag inbjuden att hålla ett tal på Röda korsets årsmöte i Boo. Ämnet var ungdomars situation i Boo. Jag kände mig i form och snackade på utan manus men med några fusklappar med statistik. Som tack fick jag en bok av Liam Norberg och två hembakta semlor.
Men det största tacket kom genom det engagemang som fanns bland de 25 medlemmarna jag mötte. Kanske kan vi samarbete mer kring ungdomars fritid än vad vi redan gör. 

Det är väldigt enkelt att förfasa sig över höga löner och försnillning av pengar. Den byken måste tvättas av Röda korset själva. Men trots detta är och förblir Röda korset något viktigt och värt att stödja, att bry sig om, att engagera sig i. Tänk vilken ofantligt stor nytta man gjort och gör för människor i nöd i hela världen. 
Jag önskar att fler unga i Boo ville engagera sig i Röda korset för att senare ta vid när de äldre inte orkar mer!
Kanske vore något att samarbeta kring.

Då och då hör jag folk plädera för att bygga Ungdomens hus i Nacka och i andra delar av landet. Jag blir alltid nedstämd och störd över detta. Inte för att ungdomar ska kunna träffas och kunna delta i utvecklande verksamhet utan för den segregerande tanken: att lokaler bara ska vara till för en viss ålderskategori. Barnen går på dagis med bara barn, går i skolan med bara elever, går på högskola med jämnåriga osv. Det är först i arbetslivet man förhoppningsvis och i bästa fall kan få möta olika åldrar. På ålderns höst erbjuds pensionärsföreningar, äldreboende osv osv. Allt detta är väl i viss utsträckning rationellt men också näst intill sjukligt separerande.
När jag jobbade på Myrsjögården 1978-1984 gjorde vi vad vi kunde för att få alla åldrar att komma till gården; föreningar, seniorlag, gammeldansare osv. Det var mycket utvecklande för alla, oavsett ålder.
När vi drog igång i Folkets Hus var de ungas behov i centrum men för den skull var det sjävlklart att huset skulle vara öppet för alla. Detta har varit viktigt för ungdomarnas socialisering och för de vuxnas förhållande till ungdomarna. 
Speciellt unga, med trasiga familjer och avsaknad av kontakter med fler generationer, har haft nytta av detta.
En gång förslog en föräldragrupp att det i stället skulle byggas en separat fritidsgård för ungdomar i Orminge. De skrev brev till kommunen och jag minns tydligt en av deras motiveringar: "Folkets hus är väl bra men där riskerar ungdomar att kollidera med folkdansare och pensionärer". Kollidera!!!
Fram för fler kollisioner!

Bogota var länge en av världens mest kriminella och farliga städer. Nu har trenden vänt. Tack vare två borgmästare med nya idéer är Bogota en fredlig modell för framtidens jättemetropoler. Se dokumnetärfilmen av Andreas Mol Daalsgaard på SVT Play i serien Monsterstäder del 3.

Det var länge sedan jag såg ett så intressant och inspirerande program på TV. Se filmen, du blir inte besviken!
Kan dom i Bogota, kan vi i Sverige och i Nacka!

Igår var jag med på det lokala Brottsförebyggande rådets möte i Boo. När vi gick igenom problembilden tyckte några att Orminge skildras för negativt i medierna. Ja, jo men är det så farligt tänkte och tyckte  jag. I och för sig kan man återkommande läsa om diverse problem typ klotter, knark, stölder och bråk. Men dessa problem måste ju Ormingeborna få veta om lika mycket som deltagarna i BRÅ, för att kunna göra något åt saken. Utan kunskap och engagemang blir det ingen mobilisering för ett bättre Orminge, eller Boo.Så enkelt är det för mig. Tror någon att vi hade fått närpoliskontoret tillbaka om området hade skildrats rosenrött?  Hade 8 500 skrivit på för närpoliser och fältassistenter tillbaka?

Men det behövs ju även positiva nyheter och inslag som gör en stolt och glad. Jag pekade på att man kunnat läsa och se mycket positivt om Orminge genom åren och att framtiden innehåller ännu mer möjligheter att visa upp goda nyheter. Till exempel att Folkans hovarkitekt ska börja rita på musikpaviljongen som ska bli en förlängning av nuvarande byggnad och inrymma ca 15 rep- och undervisningslokaler. Vi har redan bokat Marko att ta första spadtaget den 29 maj under karnevalen.

Dessutom ska det nya Ormingerådet ha möte igen efter många års inaktivitet. På onsdag 10 februari kl. 18.30 är alla boende och verksamma i Orminge välkomna till Folkets Hus och jag hoppas på en bra inventering av behov, diskussion om lösningar och beslut om vad vi vill.  

Hur som helst vore det väldigt intressant om någon kunde göra en undersökning om hur miljonprogramsområdena Orminge och Fisksätra skildrats i medier under de dryga 40 år som de funnits. Undersökningen skulle bli ännu mera intressant om den kopplades till vad vi boende och verksamma själva upplever, om våra upplevelser av området och hur dessa har förändrats genom åren. 
Min hypotes är att Ormingeborna är mycket stoltare över området än vad utomstående tror.

Jag märker att många jag känner eller ser på byn lyssnar mycket på musik. Visserligen lyssnar även jag men mest när jag kör bil eller när kollegorna lyssnar av någon artist som dom ska sätta ljus till på Göta Källare, Derbaser eller Berns. Men helst vill jag ha tystnad. Ju äldre jag blir desto mer blir jag störd av ljud och behöver koppla av i tyst miljö.

Bland det värsta jag vet är när restauranger dränker lokalen med musik där bara basgångarna hörs. Jag betalar för att äta i lugn och ro och höra vad mitt sällskap säger.
Jag kanske är skadad av jobb på hundratals konserter och diskotek jag arrangerat eller gått på. När det ibland sjöng i öronen efteråt. Min fru tycker i alla fall att jag hör dåligt men det är kanske inget direkt bevis.......

Folkets Hus har fått föreläggande om att utföra självkontroll på volymen vid arrangemang. Det är ju bra att ställa krav på branschen och den uppmärksammar problemen med tinnitus som en av mina kollegor har drabbats av. Bara vi slipper för mycket byråkrati och administration och att alla musikarrangörer får samma föreläggande (vilket det inte verkar som).

Hur som helst ser jag dock fram emot att gå och lyssna på Thåström på Annexet på fredag tillsammans med min gamle kompis som fixat friplåtar i kraft av att vara Pimmes svåger. Hoppas inte ljudteknikern är döv och krämar på för mycket för jag har alltid gillat Ebbas, Imperiets och Thåströms musik och texter. Och jag vill ha hörslen i behåll. För säkerhets skull får jag komma ihåg att ta med något skydd om det skulle behövas.  

Jag är en reservare i Röda korset. Under kriget i Bosnien arrangerade jag genom Folkets Hus en konsert med Ulf Lundell till förmån för Röda korsets insamling dit. Resultatet blev 200 000 kr vilket kändes väldigt bra att berätta när jag efter krigets slut blev inbjuden till Lipnica utanför Tuzla i Bosnien för att föreläsa om hur vi byggde upp Folkets Hus i Orminge. 
Efter flodvågskatastrofen i Asien ställde vi upp och samlade pengar och höll Folkan öppen för de som behövde prata om det inträffade. Nu var det dags igen. Det är svårt att inte göra något när Haitierna har det så jävligt efter jordbävningen.Jag och min fru fyllde idag varsin bössa under två timmar i Orminge centrum vilka vi sen lämnade till Röda korsets avsariga i Boo. Det kändes bra att bidra med något och samtidigt uppleva att så många ställer upp med pengar. I morgon får vi reda på hur mycket  vi samlade in. Som vanligt leder kvinnor i givmildhet och män i min egen ålder har svårare att lätta på pungen även om det finns gubbar som är lysande undantag. Det är enkelt att samla in pengar: titta folk i ögonen, tilltala så vänligt som möjligt, tacka ordentligt och tillönska en trevlig helg. Det roligaste är när föräldrarna låter barnen lägga pengarna i bössan. Vad stolta dom ser ut när dom noga petar ner slantarna och sedlarna i bössan. En pappa jag känner kom tillbaka och berättade att hans son uttryckt stor tillfredsställelse av att ha lämnat pengarna. 

Som reservare, eller tillfällig inhoppare, i Röda korset uppmanar dig att erbjuda din lokala insamlingsorganisation att ställa upp några timmar eller samla in pengar på jobbet som en ung man anmälde sig till mig idag. 
Trevlig helg!

Jag tror mig veta att de flesta människor vill känna sig behövda. Att till exempel ha ett arbete och jobbarkompisar. Hur känns det då att vara långtidssjukskriven eller sjukpensionerade utan att samhället egentligen bryr sig eller förväntar sig att man ska bli frisk och kunna börja arbeta igen? På deltid eller heltid eller vad som är möjligt? Är det människovärdigt?
Visar man respekt för en fullt frisk människa när man betalar hans eller hennes arbetslöshetsersättning därför att det inte finns jobb inom dennes eget skrå men väl andra jobb?

Jag läste att det från LO-håll har kommit synpunkter för flera år sedan på att förbättra uppföljningen av långtidssjukskrivna med syftet att få in dom i arbete igen. Bra, det finns dom som kommer ihåg "Människovärdet vi fordra tillbaka" i Arbetets söner. 

Om socialdemokratin kommer tillbaka till makten i Sverige efter valet i höst hoppas jag verkligen att man inte tar sig en återställare och vrider klockan tillbaka i dessa frågor. Sitt inte där i tinnar och torn och försök leka jultomten för att få röster! Tänk i stället på vad som verkligen är människovärdigt och vilka förväntningar vi kan ställa på medborgarna, vära medmänniskor, för att visa största möjliga respekt för deras kompetens, förmågor, kunskap och värde. Fråga mer vad vi medborgare kan göra för samhället och inte enbart vad samhället, eller partiet, kan göra för oss. 

Kan det vara dags för ett nytt Folkhem? Ett land där vi till exempel bara avsätter skattemdel till fritidsgårdar om det finns föräldrar och ungdomar som tar på sig att driva dem. Eller till förskolor om det finns föräldrar som vill driva dem? Ett samhälle där vi förväntas vara delaktiga, verkligen har inflytande och möjligheter att delta, är starkt och genererar företagssamhet och handlingskraft. Är detta något nytt? Nä, gammalt som gatan men tillräckligt gångbart för att damma av. 
På något sätt måste vi hjälpas åt för att få skatterna att räcka till för dom som är sjuka. För dom som verkligen inte kan arbeta alls. Med största respekt.

Jag har med åren mer och mer tyckt att nyårslöften är lite töntigt. På frågan om mina nyårslöften har jag svarat: att jag har lovat att börja röka ,att ljuga eller bedra mig själv mer. Men vad fan, det är ju inget fel på att förändra sig själv, sitt liv. Det är ju snarare självklart. Det är ju det enda liv jag har och det är bara jag som kan förändra det. Så varför inte sätta upp personlig mål likväl som jag sätter upp mål i jobbet. Nu kommer dom. Mina mål för 2010:

• jag ska ägna mig mer åt min familj, släkt och vänner
• jag ska drick mindre öl, rom och whisky och snusa mindre
• jag ska simma en morgon i veckan, ta en promened minst två gånger i veckan och leka med en boll varje vecka
• jag ska införa promenadmöten i stället för sitta-på-häcken möten så ofta det är möjligt
• jag ska ha möten med mig själv minst en halv dag i veckan då jag ska reflektera, drömma och visionera
• jag ska läsa fler böcker, skriva och lära mig mera
• jag ska bli mer personlig och lyssna mer på andra människor
• jag ska resa och upptäcka mera om världen och mig själv
• jag ska sköta min egen ekonomi bättre
• jag ska regelbundet och självkritiskt följa upp hur väl jag uppfyller målen 

Mitt i den vackra midvintern längtar jag efter familjens finca i Santuario utanför Medellin varifrån tjocka släkten kommer ifrån  och där familen har en stor tomt med en liten finca, se bilden. Jag sitter på verandan och sippar på en Ron Medellin med cola och lime, blickar ut över bygden där röken stiger upp från små bondgårdar. Jag hör grannens hund skälla till mitt i fågelvimlet. Det är grönt, grönt,grönt över allt och mogna majsen lyser gult. Men mest av allt längtar jag efter min son och sonhustru som bor så långt bort. Tänk om hon fick se all snö vi har. Undrar om hon skulle bli rädd. Rädd för att flytta hit någon gång. Jag längtar efter att dom kommer hem i sommar och vi får skratta ihop, spela kort och resa runt i Sverige. Då måste jag ha lärt mig mer spanska. 
Det är längtan och drömmar som i fortsättningen ska driva mitt liv framåt. Som det gjort många gånger förr men som jag tappat bort mitt i allt kneg och dagliga knot.
Leve längtan, leve drömmarna!.   
 
GOD JUL!

I veckan var jag och en kollega från Folkan i Orminge samt representanter för Hyrsgästföreningen bjudna till ordförande och vice ordförande för Socialnämnden för att diskutera frågan om behovet av fältassistenter Orminge.  Hyresgästföreningen överlämnade en stor bunt namnlistor med dryga tusen namn och diskussionen var både intensiv och faktiskt öppen.Jag  var som vanligt kritisk mot att Socialnämnden för 10 år sedan tog bort det lokala socialkontoret i Boo och centraliserade all verksamhet. Samarbetet mellan de dåvarande två fältassistenterna och deras 12 kollegor på socialkontoret försvann liksom deras stora kunskap om de lokala problemen i Boo. De flesta av socialsekreterarna var mycket kritiska till förändringen och lämnad socialtjänsten i Nacka.
Ordförande responderade med att hon aldrig skulle gå med på att decentralisera verksamheten igen eftersom den tidigare organisationen led brist på rättssäkerhet. Det är här våra perspektiv verkligen skiljer sig åt. Visserligen är rättssäkerheten av betydelse men från mitt perspektiv efter 35 år i Orminge handlar frågan mer om om liv och död. Jag har genom åren sett många barn och ungdomar fara illa men som räddats av goda krafter som lokala socialsekreterare och fältassistenter i samarbete med andra. Men under de senaste 10 åren har jag sett unga fara så illa att dom hamnat i långvarigt missbruk och kriminaltet varav vissa har dött av överdoser. Jag är fullkomligt övertygad om att flertalet hade kunnat räddas om den gamla organisationen fått leva kvar. Det är mitt perspektiv: liv eller död.     

I onsdags invigdes det nya närpoliskontoret i Orminge. Mycket folk var det. Poliser, politiker, polare, nattvandrare och Ormingebor. Där fanns också några som länge velat förminska Orminges behov av närpoliskontor och som inte ville möta min blick. Vi andra var genuint glada och stolta över segern. Segern som följde av vårt engagemang i namninsamlingen och lobbyingarbetet. Vi stod inte på scenen men njöt ändå. Och inte blev det sämre när länspolismästaren Carin Götblad i sitt entusiasmerande tal sa att fältassistenter också behövs. Somliga anletsdrag stelnade som på isstoder. Jag vände mig om till ett kommunalråd och sa: Hörde du?. Han log skevt, stoppade fingrarna i öronen och frågade skämtsamt: Är det du som har skrivit hennes tal? .
Ordet som inte fick sägas sas ändå. Dessutom av just Länspolismästaren som beslutat om det nya närpoliskontoret med fyra närpoliser som bara ska jobba ute hos oss. Jag brukar inte använda det hurtiga och något nördiga uttrycket "jajamensan". Vet inte ens hur det stavas. Men nu gör jag det ändå: Jajamensan!!!!.
Vad Carin i förtroende sa till mig och kollegan Mansour gjorde mig ännu gladare och stoltare över vad vi åstadkommit i Orminge.
Så det är bara att slicka i sig och göra helg och se fram emot ett tryggare Orminge och Boo.
Trevlig helg!

I veckan har spelet varit inställt på moll sen jag hörde på nyheterna att Landskrona Folkets Hus hade nekat en man med ursprung från Kosovo att hyra för sonens bröllopsfest. Föreståndaren motiverade avslaget med att man bara hyrde ut för invandrarfest en gång i månaden för att det blev så mycket att städa efteråt osv.

Hur i helvete tänker dom i Landskrona? August Palm tog Folketshusidén till Sverige från Europa i slutet av 1800-talet då den gryende arbetarrörelsen hade blivit utestängd från borgerligt dominerade samlingsalar i landet. Det handlade alltså om en frihetsidé, att Folkets Hus skulle vara till för hela folket. Ingen skulle utestängas eller förfördelas. Denna enkla men mycket viktiga kärna och grundbult borde vara självklar för ett hus som vill kalla sig folkets hus. Att skylla på städning är ju bara ett svepsjäl.

Nu väntar jag och mina Folketshuskompisar i Fisksätra, Hammarkullen, Rinkeby osv på ett uttalande från vår riksorganisation som jag har hört ska vara på väg.

Vi väntar också på att Fisksätra Folkets Hus äntligen ska invigas nästa lördag och att ett hus i Älta ska öppna portarna för kultur om ett år.
Men jag ska fira redan på måndag när kommunfullmäktige ska besluta om den nya finansieringsmodellen för kulturlokaler som kommer att garantera driften av kulturhus/folketshus i alla kommundelar. Jag ska spruta champagne över Nackas fullmäktige som tack! Nästa vecka kommer gå i dur, var så säker.

.    

Märkliga saker händer. I början av veckan fick en anställd i Nacka kommun syn på en namnlista i Folkans kafé. Det var  Hyresgästföreningens lista för fältassistenter tillbaka till Orminge som också legat ute i de flesta affärer i centrum. Den anställde reagerade mycket negativt på att Folkets Hus lät listan ligga framme. Han undrade om vi också skulle tilllåta Sverigedemokraterna ha listor liggande framme!!! och menade att lokalt placerade socialsekreterare/fältassistenter stod i motsatsställning till Nackapolarna, typ den enes bröd den andres död.
Det är här det märkliga sker. Hur lämpligt är det av en tjänsteman att ifrågasätta vår förenings rätt att låta en av våra grundare, Hyresgästföreningen, ha en namnlista liggande framme? Vilken grundlag trampar man på då?

Till råga på allt upprepades angreppet på ett möte i Orminge med representanter från olika aktörer i området.
Ytterligare en tjänsteman hakade på och menade att en satsning på fältassistenter skulle drabba Nackapolarnas verksamhet. Jag gjorde klart att Folkan uppskattar att Nackapolarna finns, att dom gör ett bra jobb och att vi samarbetar mycket med dom men att vi, liksom många andra Ormingebor, tycker att resurserna inte räcker till. De tre anställda Nackapolarna arbetar i hela Nacka och är ute och åker på fredag- och lördagkvällar. De har heller inte samma arbetsuppgifter och bemyndiganden som socialsekreterare osv osv..

Varför uppskattar inte dessa tjänstemän det folkliga engagemanget i denna fråga? Varför tar dom för givet att det ena står mot det andra? Är dom kanske politiker också? Som beslutar om budgeten och slutligen avgör frågan?
Om jag och mina kompisar i Orminge hade fallit undan för dylika resonemang, hade t.ex. vare sig Folkan eller närpolisstation funnits idag. Inte heller Nackapolarna hade funnits. Alla detta har tillkommit mycket tack vare folkligt engegemang som övervunnit just sådan ståndpunkter och resonemang som tjänstemännen framförde.

Jag blev riktigt förbannad på mötet och visade det. Andra tyckte nog att det var jobbigt. DET ber jag om ursäkt för. Men jag ber inte en millimeter om ursäkt för mina, Folkans och Hyresgästföreningens åsikter och demokratiska rättigheter att driva frågor som syftar till att förbättra tryggheten för framför allt barn och ungdomar.   
Jag låter mig inte skrämmas av någon som ifrågasätter våra rättigheter. Jag blir bara ännu mer övertygad och stark.
Tack för adrenalinkicken!
Bosse

Igår slet jag med en kurskalkyl för Nacka Dans & Teater. Jag fick inte till det och det var bråttom. Skickade över underlaget till Excell-kungen Berto, min tidigare kollega och nuvarande kassör i Folkets Hus. Vad gör han? Jo, han sitter mitt i natten och gör den klar. Ett mästerverk och superlätt att använda trots att den innehåller så många olika variabler. Plötsligt blev livet mycket enklare och vi kan bli klara med kursplaneringen inför 2010 i tid.
Utan sådana här ideella insatser skulle föreningslivet inte fungera. TACK BERTO!
.  

Vid mina drömmars mål skrålar jag i högan sky! Äntligen har kommunen genom Kulturnämnden  beslutat om att ge kulturlokaler i Nacka en chans till en likvärdig ersättning för lokalupplåtelse, drift, underhåll, utveckling, administration och marknadsföring , något som tidigare nästan bara gällt Dieselverkstan. 

Visserligen ska frågan behandlas av Kommunstyrelsen först och tas på budgetfulläktige den 23/11 men jag är övertygad om ingen vill stoppa detta historisak beslut. Hela Kulturnämnden stod bakom beslutet igår. Efter alla dessa år av uppbyggnadsarbete, argumenterande och lobbande blir vi alla erkända för den nytta vi gör. Boo Folkets Hus delar glädjen med Fisksätra Folkets Hus och kompisarna i Älta som ska få ett kulturhus nästa år.

Det känns som solen!

Bosse Ståldal

Igår träffade jag min frivillige coach som jag lärt känna när vi satt i Boo FF:s styrelse. Vi träffas inte så ofta men när hon ställer frågor som "vad vill du uppnå?", "vad är det som hindrar dig?, "hur ska du göra för att uppnå det du vill?"  osv. känner jag mig upplyft av att behöva reflektera över min egen situation. Gårdagen slutade med att jag ska upprätta en plan för min egen avveckling som chef för Boo Folkets Hus. Så nu suger jag på den karamellen. Att få bli klok gubbe och Boomitkonsult i utvecklingsprojekt . Jag kan gärna ha kvar något entreprenöriellt uppdrag åt Folkan och försöka vara den bästa coachen i världen för min efterträdare. Inte peka och lägga mig i, utan bara ställa utvecklande frågor om hon eller han vill det.
Vad skönt det kändes att skriva det här! Snart kan jag vända kapitel.
Men nu ut i solen och plocka ned plommonena innan dom plockar ned sig själva.
Leve hösten!

Häromdagen kom en ung man med rötter i Orminge och hälsade på. En gammal besökare på Folkans fritidsgård som ville visa upp att det gått bra för honom, fina jobbet, familj osv trots en orolig ungdomstid. Jag hälsade till hans morfar som jag känner.
Då slog det mig än en gång att vi är så många på Folkan som har djupa rötter i Orminge och Boo. Ett snabbt överslag visade att jag och nio kollegor tillsammans har levt och verkat  i ca 250 år i området. Vilket nätverk vi har tillsammans! Vilken styrka. Vi borde göra en nätverkskarta och se hur vi kan utnyttja våra nätverk i vårt utvecklingsarbete.
Vi kanske inte är unika. Säkert finns något liknande i andra föreningar i Boo. Men kanske inte så utpräglat i förortsområden och miljonprogramsområden. Måste reflektera över vilken vikt det har haft för att Folkan fortfarande lever.