Konst, teknik och hopp

Kultur & Nöje 00:00 | 24 maj 2007 Exakthet och hoppfullhet inför det till synes hopplösa. Det är temana i Nacka konsthall den kommande månaden. Konstnärerna heter Joakim Allgulander och Juri Markkula.

Joakim Allgulander och Juri Markkula har olika förhållningssätt till teknik. Joakims verk är maskiner och Juri använder teknik för att framställa sina målningar. Juri Markkula visar målningar och exakthet är en av grundidéerna i dem. Den har han uppnått genom att låta måleriet utföras av maskiner, varav han konstruerat flera själv.
Ett snöigt skogslandskap har till exempel målats av en datastyrd plotter som fått droppa färgad vax på en duk utifrån ett databearbetat fotografi.
– Idén om ett utseende finns från början och att använda maskiner blir ett hjälpmedel för att få ett visst resultat, säger Juri.
– Det är inget mål i sig utan ett medel. Det ger exakthet.
Detsamma är fallet i hans avbildningar av guldet i Fort Knox, en av kopplingarna till utställningens namn – "delux". Återigen handlar det om en exakt avbildning utifrån ett autentiskt fotografi.
– Guld är ett fascinerande grundämne. Det alstrar eget ljus, och det är något som också bra konst gör.
Juri flyttade till Gotland efter att han gått ut Konsthögskolan i Stockholm 2002 och det var på Gotland han träffade Joakim Allgulander. Förutom att arbeta som konstnärer på ön undervisar de på bland annat Gotlands konstskola.
Mot bättre världar
”Utopia delux” är deras första utställning tillsammans och den har i vår kunnat ses på Gotlands konstmuseum. Också Joakim utbildade sig i Stockholm, på Konstfack, och han bodde ett tag i Gustavsberg, hade ateljé där, och ställde ut i Nacka konsthall 2000.
– Vi har samma tankesätt kring konst, motiverar Joakim Allgulander samarbetet kring utställningen.
Joakim arbetar mest med installationer. Bland annat en egenkonstruerad katapultstol. Och i motsats till Juris målningar är tekniken i sig målet. För katapulten med sina guldornament fungerar.
– Man ska kunna se funktionen men det ska också se lite dåraktigt naivt ut, man ska kunna ”se” sig själv skjutas iväg. Mot bättre världar kanske. Den ska ge inge hoppfullhet.
Men det finns en dubbeltydighet i både katapultstolen och andra installationer – som i en ”bubbelpool” som står mitt på golvet. Genomskinliga glasbubblor belyses med blått ljus.
”Det ska gå”
De angenäma associationer man kan tänkas få av bubbelbadet bryts av att ”bubblorna” fått sin form av en typ av minor.
– Jag har utgått från hornminor men gett dem en lite mer organisk form i det här verket, säger Joakim.
Det angenäma kontra det mindre angenäma finns med också i hans solstol, där sitsen består av ”glödande” neonrör.
Joakim Allgulander beskriver att hans verk också bygger på en tanke om att något som verkar omöjligt ändå kan lyckas till slut.
Som videon av två händer som gång på gång försöker få en flaska att stå lutande, halvt på kant.
– Jag vill visa på en envis hoppfullhet – ett ”det ska gå”.

Lennart spetz
Lennart.spetz@nvp.se