ANDREAS HOLMQVIST, 17, läser samhällsvetenskaplig linje på Värmdö gymnasium. Han bor i Gustavsberg och spelar i en reggae/funkduo.

Det finns få saker som jag hatar så mycket som...

Krönika 16:25 | 29 maj 2007

...att bli motarbetad på morgonen. Det är inte ofta, men det händer. Slut på kaffe, endast nattsvart rågbröd på skärbrädan och störande föräldrar som försöker kräva ur en varenda detalj om den kommande dagen.
När man för en gång skull tar sig i kragen och tänker: Jag ska vara i tid i dag till första lektionen, så blir man stående i trekvart nere på busshållsplatsen i snålblåst och ösregn eftersom SL anser sig vara fint folk, och fint folk kommer ju sent. Mp3:n är trasig, vyn är den samma och boken man försöker läsa blåser bort och hamnar på någon obskyr plats utom synhåll. På bussen styr man upp ett blött exemplar av Metro där alla krönikörer bara är sura barnvagnsmorsor från söder som inte är annat än just sura…

Kommer upp på Slussenperrongen: Skarpnäck 8 minuter.
Någon idiot leker med dörrarna på Skanstull.Biljettkontrollantrazzia på Gullmarsplan och så är man tvungen att fiska upp det förbannade busskortet som självklart ligger längst ner i väskan.
När jag äntligen kommit igenom de livsfarliga giljotinspärrarna med smärre inre blödningar tänker jag, kaffeabstinent som jag är, att: Jag är ju ändå försenad, vad kan det skada om jag cruisar upp till 7eleven för att köpa mig en kopp kaffe att inmundiga?

Jag ska berätta för er precis hur det kan skada… När man med kaffet i handen ska ta sig an stentrappan utanför vår skola så bränner man oundvikligt sönder fingrarna eftersom kaffet behagar skvimpa ut.
   Jag blir försenad till skolan, utskälld av läraren, dragen i smutsen av alla sura grupparbetsmedlemmar och allmänt uttittad för de blöta kläderna och de sönderbrända fingrarna. Som om det vore solsken och rulltrappa när alla andra kom till plugget?
   När jag haft ett par sådana här morgnar kan jag för ett tag falla in i någon slags hobbyapati. Svårt att förklara, men det bygger på att jag tex. Inte byter byxor på en vecka eftersom man då måste gå igenom den oerhört energikrävande processen då nycklar och busskort skall flyttas över till ett par andra fickor. Eller att jag, trots att soppåsen är full, försöker få plats med kaffesumpen som då självfallet blir på golvet och sårar mitt annars oövervinnliga ego.
   Kanske är det bara nåt slags hormonblandat regn som öser ner över oss ungdomar ibland, men fuck knows? Så länge någon inte motarbetar mig på morgonen så är det ju frid och fröjd.

Andreas Holmquist
andreas.holmquist@mail.com