Bildspel

Nackaborna i Europas mitt

Strasbourg 11:00 | 01 juni 2010 För ett år sedan klev två Nackabor rakt in i Europapolitiken. En har fokuserat på fiske. En har satsat all energi på internetfrågor. Miljöpartiets Isabella Lövin och Piratpartiets Christian Engström, båda från Saltsjö-Boo, tycker att de haft inflytande under sitt första år som EU-parlamentariker.

Ingen av dem hade varit aktiv som politiker tidigare, när det nya uppdraget innebar resor till Bryssel och Strasbourg varje vecka för att tillsammans med 734 andra parlamentariker från 27 länder vara med och forma Europapolitiken.

Vid skrivbordet i det lite provisoriska kontoret i EU:s jättebyggnad i Strasbourg konstaterar Isabella Lövin att hennes farhågor kring arbetet inte besannats.

– Jag hade svårt att föreställa mig hur det skulle vara. Skräckscenariot var att vi bara skulle sitta i den där stora plenisalen och rösta och att jag skulle kasta bort fem år av mitt liv. Men så känns det inte. Det finns väldigt mycket mer möjligheter.

Kommissionen och de stora politiska grupperna i parlamentet tvingas lyssna på en. Det kan leda till kompromisser, säger hon.

– Det enda jag saknar är att jag inte har tid att skriva.

Mycket av Isabella Lövins arbete sker i fiskeriutskottet, där hon är ledamot. En ny fiskeripolitik ska tas fram och ska börja gälla 2013.

– I det arbetet kan jag ta initiativ till betänkanden, ändringar av de förslag som finns och till vetenskapliga rapporter.

En rapport som just blivit klar visar att trålfiske ligger bakom de kraftigt reducerade bestånden av fisk i Kattegatt.

– I Öresund, där trålning är förbjuden sedan 30-talet finns det i dag 100 gånger mer fisk än i Kattegatt. Rapporten är helt revolutionerande.

Hon stötte på just den frågan redan när hon skrev sin uppmärksammade och prisbelönade bok ”Tyst hav” för några år sedan. I juni ska rapporten bli underlag för en ordentlig debatt i utskottet.

Krävande jobb

Vid sidan om fiskefrågorna har hon också arbetat en del med hur EU agerar i utvecklingsländer, bland annat i Afrika. Hon tycker att det gick snabbt att byta roll, från författare och journalist till politiker. Men arbetet som politiker är mer krävande.

– Att vara politiker är mer utsatt. Det räcker inte att man bara pekar på problem. Man måste ha en lösning också, och ska ha tänkt igenom alla konsekvenser.
Omställningen har ändå gått bra, inte minst tack vare medarbetare som arbetat länge i EU.

– Man har en väldig fördel i att man får så mycket resurser här.

Till resurserna hör också 33 000 euro om året att använda till att sprida information om vad hon gör politiskt. Hon har använt pengarna till en hemsida om EU:s fiskepolitik.

– Jag har inte varit så aktiv i Sverige utan har sett till att synas mer i andra länder, framför allt i Frankrike och Spanien. Manegen är redan krattad för fiskefrågorna i Sverige.

– Men det jobbigaste är att man reser så fruktansvärt mycket. Man är aldrig på samma plats, det är slitsamt.

Sverige, Bryssel, Strasbourg, möten i Spanien och London och en resa till Västkusten med fiskeriutskottet ryms under ett par veckor.

– Det bär mig emot naturligtvis att flyga så otroligt mycket som man gör. Om det gick skulle jag ta nattåget till parlamentet, men det tar ett dygn och kräver två byten. Det funkar inte när man ska åka varje vecka.

Pirat bland de gröna

Också ”piratparlamentarikern” Christian Engström har satsat sin energi på sina specifika frågor. Inför valet deklarerade Piratpartiet inte vilken politisk grupp i parlamentet man skulle ingå i. Till slut blev det i den gröna gruppen, men Christian Engström är tydlig med att han enbart engagerar sig i internetfrågor.

I alla andra frågor följer han gruppens linje.

– Jag tror att andra partigrupper har blivit förvånade över att piraterna kom in och var konstruktiva. Tidigare sågs de politiska människorna på internet som något konstigt och skrämmande som man inte riktigt kunde se, men som man fick tusentals mejl från om man röstade ”fel”. När jag kommit in är jag en ”vanlig farbror” som ser ut som de vanliga parlamentarikerna som det går att prata med.

Också han tycker att han nått framgångar i sina frågor.

– När telekom-paketetdiskuterades fick vi, lite förvånande, in en skrivning om att det ska krävas en rättslig prövning för att man ska kunna bli avstängd från internet, inte bara en anklagelse från ett skivbolag.

Christian Engström sitter med i det utskott som behandlar frågor om EU:s inre marknad och konsumentskydd och det som behandlar rättsliga frågor, bland annat upphovsrätt.

– Där har det glädjande nog blivit en konstruktiv diskussion om copyright, där ledamöter från andra grupper har börjat tänka istället för att upprepa vad lobbyister har sagt.

Lobbyister som försöker påverka finns, men han kan också använda dem.

– När de vänder sig till parlamentariker berättar de tydligt vilka de är och varifrån de kommer, och vill de berätta något intressant tackar jag ja, eller så tar jag tillfället i akt att skälla ut dem och tala om för dem vad de borde göra, skrattar han.

”Experter” ett problem

Det stora lobbyproblemet ser han istället i de tusentals kommitteer och expertgrupper som lyder under kommissionen.

– Där finns många tusen experter och det är i mycket de som spikar den praktiska politiken på den nivån. Men ofta är ”experterna” inte alls så neutrala som de låtsas vara, och det är något som är helt dolt för allmänheten, och för parlamentarikerna också.

Beroende på hur många ärenden som berör internetområdet blir det olika mycket tid för annat arbete än möten i utskott och den politiska gruppen.

Då ser han bland annat till att blogga.

– Min blogg är en jätteviktig del av arbetet som parlamentariker. Jag är en länk mellan medborgarna och de som har den exekutiva makten. På bloggen kan jag berätta vad som händer, men också ställa frågor om ärenden och få in synpunkter. Det är uppskattat och jag får många kommentarer.

Rekordet hittills för en enskild bloggpost är 40 000 träffar. Christian Engström ser en stor skillnad i vilket genomslag han får som parlamentariker jämfört med när han under fem år var aktivist i internetfrågor.

– Sen är det här ett kul parlament. I riksdagen försöker man alltid utmåla motståndaren som ondskan själv, trots att likheterna är mycket större än skillnaderna.

Här är det lite tvärt om. Man pratar verkligen politik, lyssnar på argument och vill komma till gemensamma ståndpunkter, även om det finns tydliga politiska skiljelinjer.