Helén Johansson, Christofer Dorgert och Herman Palmgren tar hand om alla slags möbler i sin verkstad i Orminge. Engelska bulldoggen Malte är också hemtam i lokalerna.
FOTO: Ryno Quantz
Känsla för trä
Hus & Hem
10:48 | 14 april 2008
En konservator och två möbelsnickare delar verkstad i Orminge under namnet Dåtid & Nutid. De tar sig an allt från 1700-talsmöbler till nytillverkning av måttbeställda möbler.
Snickeriföretag som drivs sedan två år av Helén Johansson, träkonservator, Christofer Dorgert, möbelsnickare och Herman Palmgren, möbelsnickare och bildhuggare.
Alla tre är utbildade på Carl Malmstens skola för hantverk som ligger på Södermalm. Helén blev klar 2005 och Christofer och Herman 2006.
Dåtid & Nutid återfinns på Nacka biltrims område vid korsningen mellan Värmdövägen och Mensättravägen.
Det är för att konservatorn Helén Johanssons föräldrar driver bilföretaget. Lokalen passar det nystartade snickeriet.
För Helén skulle Kungliga slottet vara en av få tänkbara arbetsgivare för en träkonservator, så hon tycker det är en naturlig väg att arbeta genom ett eget företag.
Sköter kungliga möbler
Nu har hon bland annat Waldemarsudde som uppdragsgivare och i verkstaden ligger en skärmvägg därifrån, delvis målad av prins Eugen själv. Men det är inte själva målningen Helén arbetar med, utan färgen på ramen som spuckit och börjat flagna. Med ett speciellt lim kan hon fästa färgfragmenten igen.
Det finns många specialiteter inom konservering och med det hon inte kan göra själv kan hon kan hon ta hjälp av kollegor, med att till exempel klä om en möbel.
Hon arbetar både med 1700-talsmöbler moderna.
– Det är alltid viktigt är att använda tidstrogna lim och material. Vi vet inte hur moderna material skommer att se ut om 50 år. Men det vet vi med de traditionella.
Levande material
Intresset och förståelsen för det levande material som trä är är en sak som både Christofer Dorgert och Herman Palmgren lyfter fram som det viktigaste för möbelsnickare.
– Trä sväller och krymper och en möbel kan se annorlunda ut efter ett år, säger Christofer.
Tålamod är en annan viktig egenskap.
– Ibland arbetar vi med noggrannheter på tiondels milimetrar, och det tar tid, säger Herman.
Hans intresse för trä väcktes lite efter gymnasiet.
– Det är ett sätt att få utlopp för det konstnärliga. Jag vill arbeta med händerna och har fastnat för trä som material.
Christofers favoritträslag att arbeta med är det exotiska venge.
– Men alla fruktträd är bra, som päron, som många möbelsnickare gillar.
Men 95 procent av det de gör är kundbeställningar och uppdragsgivarens önskemål om utseendet måste gå före förstås, även om de ger råd och förslag.
Högre status utomlands
– I Sverige kan möbelsnickare få arbete på större fabriker och få en normal lön. I andra länder finns det en helt annan marknad och yrket värderas högre. I USA kan man tjäna mycket pengar som möbelsnickare, berättar Herman.
Utöver uppdrag från privatpersoner arbetar Dåtid & Nutid för andra snickerifirmor. De hjälper till med butiksinredningar och med att laga möbler från snickerier ute i landet som fått transportskador.
Handen viktig
I verkstaden står många maskiner, men både Helén, Christofer och Herman arbetar lika mycket för hand som vid maskinerna.
Stämjärn är oumbärliga, men moderna och nytillverkade får lågt betyg.
– De med japanskt stål är bra och också äldre svenskt stål är mycket bättre än nytt. Modernt stål slits snabbare och håller inte samma egg.
Att vårda sina verktyg är en viktig del av yrket.
Vad är roligast med att jobba som möbelsnickare?
– Svårt att säga. Ingen dag är den andra lik, säger Christofer.
– När man säger finsnickeri tänker många på krusiduller, men det är inte riktigt representativt.
– Allt jobb är roligt, ju mer desto roligare. Det går bättre och bättre för oss som företag, tycker Herman.
Första året var tufft, säger de, innan de hittat en kundkrets. Idag är många kunder från Nacka och Värmdö, men de gör jobb runt om i Stockholm.
Vad har varit roligaste arbetet som möbelkonservator?
– Jag konserverade en mycket fin 1700-tals-stol en gång. Möjligen var den från Christian Linnings verkstad i Stockholm. Jag tyckte den såg ut att vara det, även om jag inte hitttade någon signatur på den, säger Helén Johansson.
Lennart Spetz
lennart.spetz@nvp.se