Linus Salava började med att tauera sina kompisar, men nu har tatuerandet blivit ett riktigt jobb. Här får Martin sin Fenixfågel i japansk stil fullbordad.
FOTO: Ryno Quantz
"Less is more"
Hälsa/Skönhet
07:00 | 04 mars 2008
Luffarprickar, taffliga ankare – ”tjuvstämpel”. I dag är tatueringar inget man gömmer under skjortärmen längre. Tvärtom har de blivit både större och mer avancerade, berättar tatueraren Linus Salava.
Namn: Linus Salava
Ålder: 30
Bor: Gustavsberg
Bakgrund: Lärde sig grunderna hos Per-Olov Persson i Boden under lumpartiden. Började jobba ”på riktigt” i Uppsala för åtta år sen och har de senaste åren varit verksam på Heavenly Inks studio på Kungsholmen. Planerar dock att inom kort öppna eget i Gustavsberg.
Linus Salavas egen första tatuering är däremot ingenting han skryter om. Han gjorde den när han var 16 år och minns att den kostade några hundra spänn, ungefär vad han hade råd med.
– Det var något fult litet skit som jag lasrat bort nu. Det var roligt att tatuera sig men vad var inte lika viktigt. Där tycker jag att det har blivit stor skillnad nu och det är roligt att folk har tänkt igenom vad de vill göra.
… å andra sidan. Har man inte tänkt till är risken/chansen liten att Linus sätter nålen i skinnet.
– Jag säger ifrån när folk är för veliga. Det är bättre att tänka en vecka för mycket än en vecka för lite, säger Linus bestämt.
Trots att tatueringar, som bekant, är lite svårare att göra sig av med än förra säsongens vårjacka finns det självklart trender i vad som är populärt.
– Rent generellt är stora grejer på uppåtgående. Man vågar, enligt min mening, göra bättre tatueringar. Även om det kan bli katastrof om man hamnar hos en dålig tatuerare, säger Linus, som påpekar att en liten tatuering kan bli minst lika fel som en stor.
Porträtt kan bli smiley
– Det är jätteviktigt att en tatuering är anpassad efter personens fysik och muskulatur. Du kan göra en bild över en halv människokropp som, om den är rätt anpassad, ändå inte behöver kännas för stor. Däremot kan en liten grej som inte är bra anpassad kännas hur stor som helst.
När man bör fundera över storleken är till exempel om man vill göra ett porträtt. Fegar man för mycket finns risken att slutresultatet påminner om en smiley, varnar Linus.
Hans favorituttryck inom gebitet – less is moore – gäller alltså inte storleken utan detaljrikedomen.
– Det håller i ur och skur. Men oftast vill folk ha en miljard detaljer…
Skulle man vara missnöjd med en tatuering finns fler sätt att minimera skadan än att ta bort den. Förutom att göra ny kroppskonst ägnar Linus en hel del tid åt att göra om eller förbättra redan befintliga tatueringar.
– Det finns i princip två varianter. Den ena är en cover up och då täcker man över bilden med en ny som är större. Den andra är en touch up och då försöker man snygga till bilden, men det är oftast svårt. Det räcker att någon har satt en liten sol snett på överarmen så går det inte att ändra, därför är det viktigt att gå till en tatuerare som bryr sig och är engagerad i tatueringen, säger Linus.
Själv säger han att det hör till ovanligheterna att han tatuerar någon redan vid första besöket, åtminstone om det handlar om större grejer. Först och främst gäller det att komma fram till en stil och storlek som passar. Lite coachning på vägen.
– Får man inte hjälp när man inte kan det själv, för det kan man nästan aldrig från början, blir kunden inte nöjd.
Anders Milde
anders.milde@nvp.se