Sabina Schröder Janzon ville egntligen bli brandman men jobbet på Vägassistans gjorde att hon ändå ofta hamnar i hetluften. ”Det bästa jobb jag haft”, säger hon.
FOTO: Ryno Quantz
Sabina vakar över vägarna
Bil & Trafik
10:11 | 19 november 2008
Om en bil blivit stående i Södra länken eller någon annanstans i Stockholm är någon av Vägassistansbilarna ofta först på plats. Den enda tjejen bland förarna är Sabina Schröder Janzon från Boo.
Namn: Sabina Schröder Janzon
Bor: Hus i Gustavsvik i Boo.
Ålder: 34 år
Familj: Dotter på 15 år och son på 12 år.
Fritidsintressen: Kör enduro i Värmdö motorklubb. Spelar innebandy i Boo KFUM
Sabina Schröder Janzon tillbringar nästan hela sin arbetstid i eller vid sin Vägassistansbil. Två till fyra bilar är alltid i tjänst. På somrarna är olyckorna allvarligare på grund av högre hastigheter, men nu på hösten är olyckorna lite fler. Larmen kommer från Trafik Stockholms central på Kungsholmen, som övervakar trafiken. Men ibland är det hon själv som upptäcker något som hänt.
– Det är ett stort ansvar att ensam komma först fram till en olycka. Man gör en första bedömning av läget som är till nytta för räddningstjänst och ambulans. Men det kan ju också handla om någon som bara fått slut på bensin.
Sabina Schröder Janzons främsta uppgifter är att skydda den som blivit stående på vägen och att varna annan trafik.
Skyddet står vägassistansbilen för. Bakpå sitter en krockkudde som klarar att stoppa en personbil i 90 kilometer i timmen. Varningar och köranvisningar kan också visas bakpå bilen, med skyltar eller lysande pilar.
Men trafikanter är dåliga på att respektera varningarna och skyltar för nedsatt hastighet.
– De kör förbi fort och nära och vi som måste ur bilen för att bedöma läget eller hjälpa till riskerar livet.
Omväxlande uppdrag
Ofta handlar det om att uppmärksamma ifall någon fått nackskador vid en krock.
– Jag kan behöva se till att hålla en nacke stilla och kan ge uppgifter om det behövs ambulans.
Vid andra tillfällen handlar det om att plocka upp tappad last eller rester av punkterade däck, något som kan vara fysiskt krävande.
– Är det stora byggskivor till exempel måste jag kanske kapa dem innan jag kan få upp dem på bilen. Och att få undan slitbanor från punkterade däck från lastbilar är tungt.
I andra fall behöver betongsuggor flyttas eller skadade räcken kapas på plats för att inte vara trafikfarliga.
Till sin hjälp har hon en bil på drygt tio ton utrustad med kran, släckutrustning, defibrillator, domkraft, motorsåg och motorkap, rökdykarutrustning, medel för att sanera utsläpp, och asfaltslagningsmedel, motorstartutrustning och verktyg. Bland annat.
Ofta tomt i reservdäcket
Domkraft, dunkar med bensin och diesel och luftpump finns också. Det är de som oftast kommer till användning.
– Det är väldigt många som upptäcker att de inte har någon luft i reservdäcket när de ska sätta på det. Vi ska vara beredda på vad som helst.
Som att bistå med skadeanmälningsblanketter vid tvister. Sådana finns i en egen låda inne i bilen.
Nu till vintern väntar det ofta återkommande arbetet med att från biltaket hacka ner istappar i Södra länken.
– Det är grundvatten som tränger fram ur sprickor och fryser i tunneln.
Sabina Schröder Janzon siktade på att bli brandman när hon fick jobbet på Vägassistansen och hon ångrar inte att hon valde att jobba på Stockholms vägar.
Saknar vårdyrket ibland
– Det är det bästa jobb jag haft. Det är så omväxlande. Man träffar olika människor hela tiden och hjälper dem utan att behöva ta betalt. Det är ett servicejobb.
Även om inte alla uppskattar att de behöver få hjälp med bilen av en "ung, liten tjej", konstaterar hon.
Tidigare jobbade hon i skolor i Nacka och hon kan sakna sitt gamla arbete inom äldreomsorgen.
– Så jag brukar jobba lite extra i äldreomsorgen. Jag behöver den kvinnodominerade världen där för att väga upp den mansdominerade på vägen. Men jag gillar vägjobbet bäst.
Lennart Spetz
lennart.spetz@nvp.se