Linda hade aldrig seglat längre än till Åland, men det hindrade henne inte från att åka till Kanarieöarna.

Seglats blir bok

Värmdö 13:40 | 03 april 2007 NVP har tidigare berättat om Linda Lindenau, värmdöbon som seglade till Kanarieöarna med sina två barn. Nu är hon aktuell med en bok om båtliv, två år efter sin resa.

Efter en lång tids förberedelser lämnade Linda och hennes två barn Joel och Molly, Djurö en julidag 2004 för att bege sig i riktning mot Kanarieöarna.
Under 13 månader var en 32 fot lång segelbåt deras hem.
– Från början var tanken att vi skulle göra mjölkrutten till Karibien som alla kör. Men av olika skäl, bland annat att vi för barnens skull behövde ligga still mer, bestämde vi oss för att stanna på Kanarieöarna istället, berättar Linda.
Hon ansvarade då för en Internetportal hos Socialstyrelsen och hade fixat så att hon kunde jobba deltid och skicka ut meddelanden via en kortvågsradio och barnen fick plugga på distans. Tillsammans med Lindas väninna gav sig familjen iväg i den 9,60 meter långa och 3 meter breda Targa 96, Tordmulen, namngiven efter en fågel som simmar bra.
Slutmålet var Europas sydvästligaste spets, El Hierro, en liten ö med 5 000 invånare, och resan gick på kanaler i Europa, genom Tyskland, Frankrike och ut i Medelhavet, På vägen passerades vackra områden som Moseldalen och Carmarguedistriktet i Frankrike, men också industriregioner som Ruhrområdet i Tyskland. Emellanåt stannade de för att övernatta eller bara för att de kände för det innan båten den 6 september höjde masten och satte kurs mot Kanarieöarna.
– Nätterna när man satt vakt ute på havet var underbara. Stjärnorna lyste upp himlen och delfiner simmade bredvid båten, säger Linda.

Förberedelser
Hon förberedde sig så noga hon kunde för resan och deltog bland annat i ett kurspaket anordnat av ABF som resulterade i Fartygsbefäl klass 8 med navigation, brandsäkerhet och psykologi. Dessutom hade sonen Joel tagit förarintyg ifall att något skulle hända under resan. Linda var inte själv den mest erfarne seglaren. När hon var yngre hade hon åkt mycket optimistjolle och följt med i sin brors Albin Viggen men sedan gjorde hon ett långt uppehåll och det dröjde ända till 1999 innan hon skaffade sig sin första båt.
– Den längsta resan jag hade gjort på egen hand var till Åland så jag tänkte att vi tar en bit i taget och ser hur det går.
Resan gick dock lugnt till utan allvarliga incidenter. Genom en kombination av försiktighet och tur slapp de undan de värsta ovädren. Den enda gången de levde farligt var på tillbakavägen mellan Danmark och Sverige när de under natten åkte nära en sträcka för yrkestrafikerade båtar.
– Jag hade varit vaken hela natten och nickade till ett par minuter. När jag vaknade och tittade upp såg jag ett stort fartyg komma i riktning rakt emot oss. Jag lyste med en strålkastare mot skrovet och fartyget vek åt sidan.

Rykten i Barcelona
Linda berättar hur besättningens konstellation gång på gång överraskade medtrafikanterna, framförallt att hon som kvinna styrde båten. Hon vill inte påstå att det råder machokultur ute på sjön men hon märkte att århundraden av manlig dominans bland sjökaptener levde kvar starkt. När de gick i land i hamnarna såg hon hur folk sträckte på nacken och förgäves sökte med blicken efter en man som skulle styra skutan.
– På vägen tillbaka hade vi med oss en äldre man och när vi kom till Barcelona träffade vi en besättning som tog för givet att det var han som körde. När de fick veta att jag var styrman reagerade de med ett ”jaså det är ni?”. Då visade det sig att ryktet om den där besättningen med två kvinnor och två barn hade gått i ett halvår från en annan hamn i Barcelona.

Bok tar upp könsroller
Ett och ett halvt år efter hemkomsten handlar en stor del av Lindas liv om båtar. Hon åker runt över landet och håller föredrag om båtliv och är nu också aktuell med boken ”Ta rodret kvinna” som kommer ut om några veckor. I boken diskuterar hon könsroller på sjön och berättar om kvinnliga förebilder, både kända äventyrare och vanliga kvinnor med båt. Där tar hon också upp praktiska tips som hur man sköter el och motor och hur det är att segla med barn ombord. Linda uppmanar fler kvinnor att följa hennes exempel och ge sig ut på sjön.
– Segling är en utmärkt sysselsättning för kvinnor och kostar dessutom inte mycket. En mindre båt kan man få för några tiotals tusen kronor. Det är billigare än att till exempel ha en sommarstuga.

Stefan Sahlin
stefan.sahlin@nvp.se