Pappaombudsman Arne Wirdell tycker att delad vårdnad är en viktigare fråga än lika löner. Han hör många skräckhistorier från pappor för velat ha delad vårdnad av sina barn efter en separation.
FOTO: Ryno Quantz

Han tar pappornas parti

Barn 10:25 | 12 maj 2008 Alla som känner sig förfördelade i samhället har någon som representerar dem, utom papporna. Det ansåg Ältabon Arne Wirdell som därför utsåg sig själv till Pappaombudsman. – Jag tycker att det finns en rättslöshet, vår tids största diskriminering, som drabbar män som vill ha delad vårdnad om barnen, säger han.

Arne Wirdell skilde sig 1990. Den gemensamma sonen, i dag 19 år gammal, fick effektiv tid med båda föräldrarna.
– Det var aldrig några problem och han slapp bråk. Ju längre tiden går ju mer respekt har jag fått för min före detta fru som insåg att vi båda var lika viktiga för vår son.
Lika lätt som Arne hade har inte alla män efter separationer. Enligt Statistiska Centralbyrån är 95 procent av alla som tilldelas enskild vårdnad mammor.
Arne anser att det finns en samhällsstruktur och en lagstiftning som öppet misstänkliggör och förtrycker män.
– Papporna måste anstränga sig för att visa att de verkligen är lämpliga att dela vårdnaden av sina barn. Detta är orättvist och en psykisk misshandel och det har fått mig att skriva många debattartiklar om dessa frågor.

Ville ge pappor en röst
Arne har jobbat som rådgivare åt regeringens pappagrupp. I slutet av 90-talet gick regeln om gemensam vårdnad igenom och Arne trodde att allt skulle ordna sig. Men så blev det inte och för ett år sedan bestämde han sig för att bli en röst för papporna.
Många män hör av sig till honom inför en förhandling för att få råd. Arne brukar råda dem att försöka tänka och vara förberedda på allt. Han har fått höra många skräckhistorier ur verkligheten och hans engagemang för andra pappor har bidragit till att han fått kritik.
– Jag blev misstänkliggjord som om jag skulle ha något korståg. Kvinnor som skriver om kvinnor som utsätts för våldtäkt ifrågasätts inte, men det anses inte lika självklart att män engagerar sig för män.
Kritiken, som framför allt kommer från feminister, har han svårt att förstå.
– Hur kan man generalisera och säga att alla pappor som inte får träffa sina barn har gjort något dumt? Jag kan gå i god för att de flesta pappor inte är misshandlare. Skulle de delta på kongresser, skriva mejl och stå ut med psykisk misshandel och långa förhandlingar bara för att få slå sina barn?

Delad vårdnad viktigt
I en tid där det pratas mycket om jämställdhet och lika löner tycker pappaombudsmannen att det är intressant att man inte efterfrågar en jämställd vårdnad som ser till barnens bästa.
– Jag tycker att delad vårdnad är viktigare än lika löner. Det handlar inte om att ta ifrån kvinnan något och det är heller inte jämställt att ge fler pappor ensam vårdad. Det bästa för barnet, det käraste vi har, är att föräldrarna har delad vårdnad.
I diskussionen om delad vårdnad pratas det också om umgänge, ett begrepp som Arne inte tycker om.
–  Bara umgänge säger allt. Man umgås inte med sina barn, det gör man med bekanta. Papporna reduceras till en tivolipappa som det bara ska vara skoj med och som bara ska köpa prylar. Mamman tycker att det räcker. Men även pappan vill ge barnen vardagsgrejer.

Falska anklagelser?
Den 1 juli 2006 infördes en lagstiftning som Arne tycker är mansdiskriminerande.
– Numera räcker det med blotta påståendet om övergrepp för att en pappa ska nekas att träffa sina barn. Naturligtvis inbjuder denna regel till falska anklagelser. Det räcker med att kvinnan säger att han skrämmer henne, sådana misstankar borde självklart vara belagda om det blir enskild vårdad.
En annan förändring i lagstiftningen är att domstolen inte längre ska besluta om gemensam vårdnad ifall föräldrarna inte kan samarbeta. Därmed blir det mer lönande för kvinnor att inte samarbeta, eftersom de ses som den mest naturliga vårdnadshavaren.

Kvinnor kan manipulera
–  Nya lagen uppmanar till att konstruera en konflikt vilket gör att mammorna överdriver, underbygger och hittar på saker. Istället borde man uppmuntra till samarbete, kanske med ekonomiska incitament.
Pappaombudsmannen anser att kvinnors agerande strider mot lagen och att det borde vara åtalbart om man inte samarbetar.
– Domstolarna borde se till vem som tillgodoser barnens behov. Alla kvinnor har möjlighet att manövrera ut papporna om de vill, det är så systemen ser ut idag och det är förödande för våra barn.

Yamile Lindgren